Sjuka bostadspriser

När vi köpte vårt första boende i form av en bostadsrätt på Torsgatan i Stockholm höll föräldrarna på att baxna. Nästan 16 000 kr per kvadratmeter för den lilla tvåan. Vi tyckte själva att det var magstarkt för den delen och hade egentligen satt en gräns på 400 000 kr för första lägenheten. Men när vi började titta på vad man då fick för 400 000 kr så var det inte mycket att ha. Vi kunde inte bo i ett sådant kyffe.

Lägenheten köptes 1995 och vi sålde den sedan fem år senare för att flytta till Skåne. Det visade sig vara en strålande affär. Vi fick då rekordhöga 40 000 kr per kvadrat, en prisökning med mer än 150 % på fem år.

En kompis som bor kvar i Stockholm SMSade mig häromdagen om att en lägenhet på 57 kvadrat på "vår" gamla Torsgatan hade gått för 100 000 kr per kvm. Vi borde ha behållt den där lägenheten, om vi nu hade haft pengar till att äga dubbelt boende.

Men visst är priserna sjuka? Problemet är att den som idag ska påbörja sin karriär som bostadsägare måste hosta upp en allt större kontantinsats. Man får börja spara redan som barn. Och hur länge håller sig räntorna så här låga? Vinnarna är de som redan är inne i bostadskarusellen och ser till att ha marginaler för stigande boräntor.

I tråden En diskriminerad generation kan du läsa om någon som står utanför och vill in.