Förtydligande om experimenten i nybyggda hus

Den 23 januari skrev jag om ”Experimenten du riskerar att få betala för”, med anledning av att Göta hovrätt anser att konsumenten ska betala för konstruktioner som inte visar sig hålla mer än ett par år, som är fallet med puts på cellplast. Med anledning av kommentarerna till det blogginlägget vill jag göra några förtydliganden.

För mig svindlade tanken när jag hörde om domen, för jag började fundera på vilka fler byggmetoder vi använder oss av idag som inte är beprövade, vilka metoder som konsumenten inte har någon garanti för. Jag hade därför ringt upp Charlotte Andersson och bett om hjälp med att tänka ut vilka de här metoderna är.

Charlotte var uppgiven och upprörd över hovrättens dom hon också. Hon räknade upp bland annat de plaströr som vi använder för vatten idag, som tidigare var av koppar eller andra metaller. Hon nämnde lösullen som sprutas in i vinklade ytor och riskerar att sätta sig. Det här menar hon är exempel på andra konstruktioner som hon, likt puts på cellplast, är osäker på om de verkligen håller i längden. De är inte beprövade i stor skala under lång tid. Hon hade ju i sitt arbete utgått ifrån att det är tillverkaren som har ansvar för relativt nya metoderna, inte slutkonsumenten. Därför hade puts på cellplast, lösull i vinklade ytor eller plaströr inte varit några konstruktioner som hon brukade varna sina kunder för. Domen som nu säger att det är konsumenten som betalar för fasader som ruttnar efter bara ett par år vänder ju upp och ner på hela hennes sätt att arbeta. Hur ska hon nu råda kunderna att välja husmodell och leverantör?

Jag vill gärna också utveckla och förtydliga Charlottes resonemang om att användandet av plaströr idag kan ifrågasättas. Charlotte har reagerat på att hon på byggvaruhandeln noterat att plaströr som ligger på lager utomhus har en hållbarhet på 6 månader, sedan måste de kastas. Plaströren har nämligen visat sig inte tåla UV-strålning. Samma plaströr exponeras sedan för solljus inne i husen, när de sticker upp från golvet och ansluter till radiatorn. Varför håller de bara 6 månader på lagret, men ska hålla i ett hus i 50 år? Charlotte har kontaktat tillverkaren och påtalat att de borde skriva in i sin monteringsanvisning att det borde sitta en skyddshylsa utanpå de 10 cm av röret som exponeras för UV-strålning inne i huset. Det har dock leverantören inte gjort.

På samma sätt så kan också användandet av plaströr ingjutna i betongplattan ifrågasättas. Det har man gjort i stor skala sedan 90-talet, bortåt 15-20 år. Det är ganska länge i och för sig. Men är det tillräckligt länge? Det tål att diskuteras.

Enligt BBR ska ett hus som byggs idag dimensioneras för att hålla i 50 år. Vi kan komplicera det hela ytterligare genom att koppla hela den här osäkerheten/risken kring husbygget till bolånen. Borde inte alla hus vara slutbetalda och avamorterade efter 50 år då? Eller kanske ännu tidigare nu då när de inte verkar hålla 10 år? Amorterar du ordentligt på dina huslån? I alla fall tycker jag att det känns lite osäkert det här. Något är snett när du ska skuldsätta dig upp över öronen och sedan inte ha garantier för det du köper ens ett par år. Tio år ska grejorna hålla säger konsumentlagstiftningen. Vissa grejor i alla fall, inte alla. Bara de som branschen kan antas veta att de fungerar. Eller?