Det är så lätt att bli lurad

Höstlov förra veckan. Vi hade bestämt oss för att åka till New York. Ja just det, vi var där mitt under stormen Sandy. Två dagar gick bort helt när vi inte vågade eller fick lämna hotellet. Eftersom vi bara var där en vecka så blev det lite panik. Turistandet fick ske under tidspress.

En dag när stormen blåst över ägnade vi åt byggnader. Vi skulle se alla berömda och höga byggnader och snabbt skulle det gå. Tunnelbanan var avstängd så det var bara att hoppa in i en taxi. Vid Ground Zero fanns ingen ström. Allt var stängt. Vi bad taxin köra vidare till FN-byggnaden, där vi hoppade ut snabbt och knäppte en bild. Några stopp senare, Empire State Building, New Yorks högsta byggnad efter Sept 11. Här ville vi åka upp så högt det går.

Vid entrén blir vi haffade på gatan av en person som ser officiell ut. Han säger att köerna upp till toppen är enorma och att vi kommer att få vänta en timma. Om vi köper hans tour med en särskild introduktion av byggnaden, så kommer vi att få förtur i kön. Jag tyckte det var skumt att vi skulle betala där ute på gatan och granskade honom. Han hade en midjeväska med en kortläsare så att man kunde betala honom med kort. Det kan väl ändå inga lurendrejare ha, tänkte jag. Och så fanns det ju ett par till som han där ute, med samma uniform. Inte kunde väl de som äger Empire State Building tillåta de här typerna att sälja biljetter på gatan, om de inte tillhörde konceptet. Vi köpte hans erbjudande, svindyrt. 2000 kr för familjen att åka hiss i sammanlagt 1 minut.

När vi betalat och ska gå in säger han till oss att vi inte får gå genom entrén, utan ska följa efter honom. Vi går runt byggnaden och in genom en bakdörr. Genom gångar och åter gångar blir vi inslussade i mörka rum och tvingas titta på reklamfilm efter reklamfilm. Till slut får vi åka hissen upp och titta på utsikten. Två timmar har det tagit, när det borde gått på en halvtimma. Vi som hade bråttom.

Efteråt kan vi inte förstå att vi kunde vara så lättlurade. HUR kunde vi vara så korkade att vi köpte biljetter för flera tusen av en snubbe på gatan, utan att ens ha gått in i den stora entrén själva för att se om hans snack om köerna verkligen stämde, eller ens kolla vad biljetterna kostade. Jo, vi hade bråttom och ville bara få det överstökat. Och så var vi inte så pålästa. Är det någon mer än jag som drar paralleller till att anlita hantverkare …

Igår kväll gjorde jag i alla fall det när jag tittade på Solsidan. Alex kämpade med att försöka få tag på en hantverkare. Livrädd för att bli lurad ger han en hantverkare som han har fått på referens kicken, för han verkar dyr. Han hittar en mycket billigare hantverkare – som vill ha förskott. Alex fru Anna är vansinnig, för att han har skickat iväg förra snickaren. Alex känner sig pressad. Han betalar 30 000 kr i förskott. På kvällen sitter de och tittar på senaste avsnittet av Fuskbyggarna. Där figurerar hantverkaren som Alex just betalat förskottet till …

Vad kan vi lära oss av det här? Jag inser i alla fall hur lätt det är att vara efterklok och ska akta mig väldigt noga för att säga att någon är dum som åker dit, trots att man borde vetat.