Arkitektur

Tillbyggnad gav fyrdybbelt upp

Josef Eder och Sanna Hederus hus ute i Kummelsnäs i Nacka var från början ett litet torp från mitten av 1800-talet. Idag är det fyra gånger så stort efter en tillbyggnad som står som en fri volym.

Gammalt och nytt sida vid sida, två självständiga rumsskapande volymer. - De här två olika karaktärerna drivs mot något som är nutida, menar arkitekt Josef Eder. Det gamla huset tar inte plats i trädgården på samma sätt som tillbyggnaden eftersom det är placerat på en sockel. Det nya skruvar däremot ner sig ett halvplan så att vardagsrummet landar i trädgården med stora ljusinsläpp. Foto: Mikael Olsson

För många år sedan träffade jag Bruno Zevi, italiensk arkitekturkritiker som redan på fyrtiotalet publicerade en insiktsfull bok om Gunnar Asplund och som långt in på ålderns höst varje vecka publicerade en bitsk arkitekturkrönika i l’Espresso. Utan hans godkännande var man knappast arkitekt i Italien, och han förklarade att ända sedan antiken, om inte tidigare, så handlar arkitektur om att projektera ljus och rum. Arkitekter ska inte bestämma vad som ska hända, de ska skapa platser för händelser. Josef Eder och Sanna Hederus tycks ha anammat den tanken i sitt tidigare träprisnominerade hus ute i Kummelnäs i Nacka. Från början ett gammalt litet torp från mitten av 1800-talet. Idag fyra gånger så stort med en adderad utbyggnad där man kan följa ett skiftande dagsljus som faller in genom takfönster och stora som små glaspartier.

Villa Eder-Hederus är med tillbyggnaden och en tidigare renovering av det gamla huset fyra gånger så stort. Den gråa linoljefärgen och trädetaljerna ger ett enhetligt uttryck. - Nu har vi ett året-runt-boende med tre sovrum för barnen, vårt eget sovrum och det stora vardagsrummet förutom gästrum och en liten extrabyggnad som fungerar som verkstad. Dottern har redan flyttat hemifrån och i framtiden kan de två husen lätt förvandlas till två självständiga enheter. Foto: Åke E:son Lindman

- Det gamla huset låg positionerat på den ultimata platsen, en egen liten klippa som skjuter ut ur backen, berättar Josef Eder. Det var ett riktigt hushus, en ikonisk och färdig form som vi inte ville inkräkta på. Tillbyggnaden står som en fri volym, men tack vare materialen så samspelar de två delarna trots lite olika karaktär.

Tillbyggnaden ger en helt annan ljusföring än det gamla huset. - Tack vare fönster runt om och i taket så har vi från tidig morgon till kväll tillgång till ett skiftande dagsljus i det centralt placerade vardagsrummet, säger Josef Eder. Foto: Åke E:son Lindman

Det enkla gamla torpet med sitt sadeltak är byggt av liggtimmer och ramverk med spånfyllda fack på rejäl stensockel. Genom att höja taket lite kunde man bygga ut de tidigare 60 kvadratmetrarna med ytterligare 30 i form av en ny ovanvåning. När sedan detaljplanen ändrades kunde man skapa tillbyggnaden som dubblerar den totala bostadsytan. 

 

Torpet i Kummelnäs, Nacka, från 1850 hade efter flera ombyggnader på sextiotalet förvandlats till sommarhus och klätts med masonit. Josef Eder och Sanna Hederus, som under arbetsveckorna driver Stockholmskontoren General Architecture respektive Kod Arkitekter, förvärvade fastigheten år 2006 och lät renovera det rätt slitna huset. Genom att höja taket och skapa en ovanvåning fick de ut 50 procent mer yta. Ny locklistpanel tillsammans med både gamla, nygamla och nya fönster målades med grå linoljefärg. - Vi har inte genomfört ett restaureringsprojekt utan istället renoverat utifrån våra behov och vad vår budget har klarat av. Förutom tillbyggnaden har vi också lagt till ett litet uthus där vi har en verkstad. Foto: Åke E:son Lindman

- Vi har varit intresserade av massivträ i många år, även om varken jag eller Sanna hade använt det på våra respektive kontor tidigare. Det är ett rätt traditionellt, tungt och rekorderligt konstruktionsmaterial som är arkitektoniskt lätt att använda. Det känns som om det vore massivt, trots att det egentligen är limmat samman av tunna brädor. består av olika delar.

Tomten avviker från de kringliggande eftersom den utgår från äldre landsvägssträckning som letat sig fram vid foten av en slänt och igenom ekbeståndet. Foto: Åke E:son Lindman

Ytterväggsskivorna består av massivträelement från österrikiska KLH. Vindduk på utsidan, ekofiber och ångspärr ger en inte helt diffusionstät konstruktion som inte riskerar att stänga inne fukt. På insidan är väggarna obehandlade medan golvet är utfört i marmor och trä, mellanväggarna består av furuplywood. Golvvärmen och radiatorer matas av ett bergvärmesystem.

Nybyggnadens innerväggar i plywood kontrasterar mot golv av marmor och grå heltäckningsmatta av ull. Det äldre huset har vita trägolv. - Jo, det kan vara rätt tufft när två arkitekter ska enas om ett gemensamt projekt, erkänner Josef Eder. Men vi har rätt lika arkitektursyn och efter en del strider blev vi till slut helt eniga och nu är vi supernöjda! Vi har själva bidragit med eget arbete i form av småsnickerier. Foto: Åke E:son Lindman

Rum som öppnar och sluter sig, hela tiden med generösa utblickar. En rätt ekonomisk detaljering och teknik med innertak i mörkgrå MDF och mycket trä. Foto: Åke E:son Lindman

Vardagsrummets gråa innertak och golv accentuerar ljusinsläpp och olika trämaterial. Foto: Åke E:son Lindman

Entrén ligger i tillbyggnaden som placerats i den gamla landsvägens sträckning. Entrérummet fungerar som länk mellan den nya och den gamla husvolymen. Köket fungerar som samlande rum i det gamla huset, vardagsrummet i det nya. Foto: Åke E:son Lindman

Foto: Åke E:son Lindman

Foto: Åke E:son Lindman

Foto: Åke E:son Lindman