Arkitektur

Sjuarmad lyx i Kullavik

Wingårdhs villa för en familj vid Kullaviks hamn går helt i sten, inte endast fasad utan även tak är täckt med skiffer. Och det är knappast någon hemlighet att Gert Wingårdh gillar sten, det räcker med att besöka Clarion Sign vid Norra Bantorget i Stockholm för att förstå att sten är ett favoritmaterial i både små och stora projekt. Till huset i Kullavik reste Gert till Penhryn i nordöstra Wales för att hitta rätt material.

- Ingenting har ändrats. Yrkesmännen sitter med blocken mellan benen. Kilen får ett lätt släggslag och ut faller en centimetertjock skiva. Redan romarna lär ha använt skiffer till tak på sina befästningar, inte så konstigt eftersom skiffern kan göras tunn och lätt för att enkelt täcka en stor yta.

Gert är, efter att har varit verksam som arkitekt i 40 år, en gedigen referenspunkt i den svenska arkitekturen. Han bjuds förstås in att sätta betyg på sina kollegors verk i teve, som i Hustoppen, men tar sig också tid till att experimentera med annorlunda hustyper som i just Kullavik. Gerts planlösning för den bläckfisklika villan tar sin inspiration familjens konstsamling. Gert beskriver villan som en plats för vardagsliv och galleri på en och samma gång, helt enkelt en bläckfisk med bara sju armar.

- Det är ett slags panoptikon av armar med olika funktioner i var och en. Att göra entré -arm, att se på utsikt -arm, att sitta i -arm, att äta i -arm, att laga mat i -arm, att hänga i -arm och att ha nattgäster i -arm.

Villan är därmed ett slags panoptikon där konstsamlingen kan överblickas från en central punkt, något som Gert beskriver som nyckeln till planlösningen. Och bitvis liknar villa Kullavik ett konstgalleri med sina vita väggar, trappans böljande linjeföring och den välavvägda ljussättningen.

Sjuarmad lyx i Kullavik. Åke E:son Lindman

Vy över Kullaviks hamn. Åke E:son Lindman

Panoramafönstren ger utsikt. Åke E:son Lindman

Den fristående trappan, uförd i Corian på en stålkonstruktion, är inställd som en fristående skulptur. Åke E:son Lindman

Villa Kullaviks interiör går helt i vitt som kontrast mot exteriörens gråsvarta skiffersten. De böljande mjuka formerna för tankarna till konstmuseer, och ger stora fria ytor att hänga konst på. Åke E:son Lindman

- Det är viktigt att som arkitekt lyssna in sig på sin beställare, förklarar Gert Wingårdh, att förstå vad de söker för att gissa och skissa sig fram till en lösning som de inte riktigt kan formulera. Det ger väldigt olika hus för olika beställare. Åke E:son Lindman

Fasad och tak är klädd med sotsvart skiffersten från ett fjärran stenbrott i Wales. - Lars och Ulla-Stina samlar konst och föremål med kärlek, säger Gert Wingårdh. Vardagsliv och galleri på en gång. En underbar utmaning. Så det blev en bläckfisk. Men en bläckfisk kan förstås skifta färg efter omgivningen, det kan inte Villa Kullavik. Åke E:son Lindman

Skiffern har en oregelbunden ytstruktur som kallas för klovyta. - När solen står rätt tecknar sig varje sten med kullar och dalar, förklarar Gert Wingårdh. På gavlarna är stenen polerad. På besöket i brottet polerade vi upp en bit till glasblankhet. Det gick inte riktigt att göra i industriell skala. Åke E:son Lindman

Taket fungerar även som terrass med ett minimum av detaljering: glas mot skiffer. Åke E:son Lindman

Terrassen. Åke E:son Lindman

Terrassen. Åke E:son Lindman

Öppen spis. Åke E:son Lindman

Bastu. Åke E:son Lindman

Mosaik i badrum. Åke E:son Lindman

Klippor på tomten.

Passage i berget.