Sommarhuset Kaggeboda i Norrtälje

Tove Fogelströms sommarhus består av tre olika stora huskroppar om totalt 62 kvadratmeter, men istället för att vara självständiga objekt så är det utedäcket som får de olika delarna att relatera till varandra och fungera som helhet med tydligt definierade funktioner.

– Jo, det är sant att det är svårt att rita för sig själv, erkänner Tove Fogelström. När det gäller uppdragsgivare som kontaktar en så lyssnar man och finner ledtrådar, tillför lite eget och hittar en lösning som fungerar. Om man istället projekterar för det alldeles egna så blir den här psykoanalysen, som varje byggprojekt ändå är, något som berör en själv. Det finns en miljard möjliga svar på alla frågor, var sätter man ner foten och bestämmer sig? Det blir rent existentiellt: vad är bäst? Vad är helt rätt för mig? Vem är jag?

Tove diskuterade det planerade friggebodsprojektet med sin nu bortgångna mor som från det större befintliga huset på tomten gav perspektiv på uppdraget.

– Även om man ritar för sig själv så behöver man stöd av en annan person, det är omöjligt att helt utgå från sig själv, menar Tove. Det blev en gemensam process där jag diskuterade minsta detalj med min mor.

Tove Fogelström hade först tänkt sig en liten sommarstuga, ett krypin med egen sängplats, därför blev köket rätt snålt tilltaget. Inpassningen i tak och fasad med det generösa glaspartiet ger både ljus och rumslighet med ett både enkelt och precist grepp.

– Jag ritade helt för mig själv, jag hade ingen tanke på familj då för sju år sedan, så därför blev det ett frukostkök. När huset var nästan färdigt var jag däremot höggravid och hade min man fått vara med och bestämma så hade vi nog haft ett större kök, fast trivs bra med att grilla ute på trädäcket.

Idag är sommarhuset Kaggeboda ett komplement till det äldre huset, som innehåller ett stort kök och alla våtutrymmen som krävs. Kontrasten i uttryck är markant. Tove Fogelström liknar sin husgrupp vid ett smyckeskrin, tufft och strävt på utsidan men varmt och ljust interiört.

De tre husen är helt byggda i trä i konstruktion, fasad och interiöra material. Insidan har trots den låga totala höjden fått ett ljust och öppet intryck med många ljusinfall, allt utfört med ljus och exakt tillskuren björkplywood.

– Det finns en storslagenhet i detaljerna, i hur varje lucka möter sin karm.

Huvudbyggnaden har ett litet kök, kamin, vardagsrum och sovplatser. Mellanhuset innehåller en studio och ett gästrum. 

– Det minsta huset är idag förråd, men vi har planer på att bygga om det till badrum.

Efter arkitektutbildningen praktiserade Tove på Plot i Köpenhamn, Bjarke Ingels och Julien de Smedts radikala nyskapande arkitektkontor. Efter att hon startat eget med kollegan Moa Andrén arbetar Tove med projekt i olika skalor, från badhus till möbler.

– Det är skönt att lämna storstaden och komma ut på landet där man kan leva lika mycket ute som inne, och där det går att dela upp olika funktioner i olika hus. Det är den här rörelsen som är det viktiga, och där det här rätt strängt formade uterummet med sina räta vinklar ger en estetik där man verkligen hittar sig själv.

Budgeten blev rätt snålt tilltagen när den tänkta friggeboden växte till hela tre hus. Slutnotan hamnade på en miljon, cirka 17 500 kronor per kvadratmeter.

– Jag fick hjälp av Erik Kolman Janouch som efter att vi båda var klara med arkitektutbildningen på KTH i Stockholm skulle starta både arkitekt- och byggfirma. Det är tack vare Erik som vi har fått den här skärpan och precisionen i alla detaljer, se inga golvlister, ordspråket stämmer ju: list döljer brist!

Eftersom formplywooden redan är behandlad så fungerade det inte att lacka fasaden. Efter ett antal år valde Tove att betsa de tre husen. 

– Jag ville bygga mitt hus helt i trä och ville pröva formplywood till fasaden, men det var ett material ingen byggare vill ta ansvar för trots att de garanterar att de håller för att 50 ton betong! Men nu skulle jag ju bygga för mig själv. Betsningen låter strukturen lysa igenom och ger en rödare ton.

Formplywoodens tuffa ytterfasad bryts upp när de ladugårdsinspirerade dörrpartierna slås upp och den inre björkplywooden lyser igenom. Istället för att på traditionellt manér med glaspartier från golv till tak har Tove Fogelström med just rörelsen mellan husen lyckats effektiv förbinda ute och inne.

Den omgivande bebyggelsen i Kaggeboda utanför Norrtälje består mest av sportstugor från sjuttiotalet där sadeltak och vindsutrymmen ger låga innermått. Hur respekterar man detaljplanens höjdbegränsningar samtidigt som man bygger öppet och rymligt?

– Vi drömde om något luftigt och lite katedralaktigt i förhållande till det som ligger runtomkring, vi valde därför bort både loft- och vindslösning. Nu har vi fri höjd ända upp till nockbalken i limträ.