Användare: Kattkvinnan

Idag jobbar vi hemma.

Det blev något fler bilder än jag hade räknat med i förra inlägget. Men nu är min resa snart slut och vi närmar oss Nynäshamn. Åtta år fick vi ha Räven. 8 mars i år så fick vi åka till veterinären för sista gången. Han satt lugnt i mitt knä hela den sista resan. Jag har lärt mig så otroligt mycket av denna älskvärda lilla katt. Han blev aldrig blasé av att vara inomhus. Det var lika fantastiskt varenda gång vi eldade i kaminen. Lika fantastiskt, varenda gång matskålen var påfylld. Han förstod inte varför vi ibland gjorde obehagliga saker med honom, saker som kanske t.o.m. gjorde ont, men han är utgick ifrån att vi alltid ville honom väl. Tänk om vi människor kunde ha den inställningen till varandra! Tack, älskade lilla vän! Jag kommer alltid att sakna dig. 💔

Det märkliga är att han kunde både gå och hoppa trots att ena bakbenet saknade fungerande höft. De första månaderna efter att vi tog hand om honom så fick han lära sig att umgås med oss och hur livet inomhus fungerade. När han insåg att det alltid är varmt inomhus och att man alltid får mat så slappnade han av och överlämnade sig totalt till oss. Jag har aldrig tidigare haft ett djur som så fullständigt har litat på sina människor. Även när vi var tvungna att göra obehagliga saker, som att medicinera eller att åka till veterinären, så litade han blint på oss. Och han kämpade verkligen för att lära sig livet inomhus. Jaha, man ska ha huvudet på kudden och täcket över sig? Så här, matte?

Han var okastrerad och vi visste fortfarande inte varför han haltade, så det blev ett veterinärbesök. Vi fick förklaringen till hältan. Höften till höger är frisk. Höften till vänster är troligen skadad i en olycka. Möjligen hade han blivit påkörd. Vi hittade också fullt med små runda ärr i pälsen längs med hela ena sidan så eventuellt hade han blivit skjuten med salthagel.