Oenighet om utfartsservitut
I Österåkers kommun äger makarna M fastigheten X som 1947 styckades av från fastighet Y som ägs av AJ. Utfart för fastighet X går över Y och är tryggad av ett officialservitut för utfart från avstyckningen. Det lyder:
”[m]ed det avstyckade området följer […] rätt att begagna en tre meter bred markremsa längs stamfastighetens västra gräns för utfart”
Ingen väg fanns där vid avstyckningen 1947 men sedan åtminstone 1960 så har en väg över Y funnits i vid gränsen ungefär som servitutet anger. Det har tydligen blivit en konflikt om utfarten från X över Y. Lantmäteriet (LM) har blivit inkopplat och har genomfört fastighetsbestämning. Varken AJ eller makarna M verkar vara nöjda med LMs beslut. Så det överklagas till MMD och till sist till MÖD. Så här ser bestämningen av servitutet ut från LM:
En sak man tvistar om är om servitutsområdet för vägen går alldeles längs gränsen eller om den kan gå i närheten av gränsen. MMD läste servitutet som att det går 3 m från gränsen men MÖD att servitutets skrivning även är förenligt med vägens verkliga dragning. MÖD:
Nästa tvistefråga gäller vad servitutet omfattar. MÖD igen:
MÖD förtydligar dock att om upplåtelsen ger utrymme för flera alternativa sätt att tillgodose servitutsändamålet ska den härskande förmånsfastighetens ägare hålla sig till det för den tjänande fastigheten minst betungande alternativet
(NJA 2018 s. 200, p. 16). Servitutets ger således inte per automatik Makarna M en obegränsad rätt att anlägga en ny väg på fastigheten Y. Och där lämnar MÖD de tvistande grannarna, utan att ha löst konflikten om makarna Ms infart över AJs fastighet. Inte blir det bättre av att LM har beslutat att den befintliga vägen är AJs fastighetstillbehör.
Om det innebär att makarna M får leva med att göra på AJs väg utan att förbättra den låter jag vara osagt. MÖD ger oss inte ledning.
Mål F 2857-25:
https://rattspraxis.etjanst.domstol...-0cb1-4bc1-b78d-02fd25055bbd?domstolskod=MMOD
”[m]ed det avstyckade området följer […] rätt att begagna en tre meter bred markremsa längs stamfastighetens västra gräns för utfart”
Ingen väg fanns där vid avstyckningen 1947 men sedan åtminstone 1960 så har en väg över Y funnits i vid gränsen ungefär som servitutet anger. Det har tydligen blivit en konflikt om utfarten från X över Y. Lantmäteriet (LM) har blivit inkopplat och har genomfört fastighetsbestämning. Varken AJ eller makarna M verkar vara nöjda med LMs beslut. Så det överklagas till MMD och till sist till MÖD. Så här ser bestämningen av servitutet ut från LM:
En sak man tvistar om är om servitutsområdet för vägen går alldeles längs gränsen eller om den kan gå i närheten av gränsen. MMD läste servitutet som att det går 3 m från gränsen men MÖD att servitutets skrivning även är förenligt med vägens verkliga dragning. MÖD:
Nästa tvistefråga gäller vad servitutet omfattar. MÖD igen:
MÖD förtydligar dock att om upplåtelsen ger utrymme för flera alternativa sätt att tillgodose servitutsändamålet ska den härskande förmånsfastighetens ägare hålla sig till det för den tjänande fastigheten minst betungande alternativet
(NJA 2018 s. 200, p. 16). Servitutets ger således inte per automatik Makarna M en obegränsad rätt att anlägga en ny väg på fastigheten Y. Och där lämnar MÖD de tvistande grannarna, utan att ha löst konflikten om makarna Ms infart över AJs fastighet. Inte blir det bättre av att LM har beslutat att den befintliga vägen är AJs fastighetstillbehör.
Om det innebär att makarna M får leva med att göra på AJs väg utan att förbättra den låter jag vara osagt. MÖD ger oss inte ledning.
Mål F 2857-25:
https://rattspraxis.etjanst.domstol...-0cb1-4bc1-b78d-02fd25055bbd?domstolskod=MMOD