Måste förrättning leda till förbättring?

Hej,

Vi har för ungefär ett år sedan styckat av en tomt på vilken vi har byggt ett hus som nyligen blev klart. Tomten är runt 3500 m2. Nu vill vi genom en fastighetsreglering tillföra ytterligare knappt 1ha mark till denna tomt i samband med ett generationsskifte. Marken vi vill tillföra tomten hör till en villafastighet vars tomt i dagsläget är drygt 1,8 h stor, och är alltså taxerad som småhusfastighet. Marken består i dagsläget huvudsakligen av skog.

Huvudanledningen till fastighetsregleringen är alltså ett generationsskifte, dvs. mina svärföräldrar vill ge sina barn var sin likvärdig tomt. Den tänkta fastighetsregleringen innebär inte att någon av tomterna försämras i någon mening, däremot ligger del av marken inom strandskydd.

Den handläggare på kommunen som vi har varit i kontakt med har i ett inledande skede varit mycket skeptisk, men jag förstår inte riktigt hennes resonemang. Hon har dels hänvisat till att tomten blir för stor, men när jag påpekade att granntomten - som avstyckades vid samma förrättning som vår - blev nästan 9500 m2 så backade hon en aning på det. Hennes nästa invändning är nu att fastigheterna i dagsläget är lämpliga för sitt ändamål, och att de inte genom den föreslagna fastighetsregleringen blir mer lämpliga, varför regleringen inte kan godkännas. Här börjar jag bli fundersam. Vad är det egentligen hon syftar på? Jag har plöjt såväl förarbeten som rättsfall men kan inte någonstans hitta några belägg för den typen av resonemang. Får Lantmäterimyndigheten resonera på det här viset?

Hej,

Tack för din fråga. Din tilldelade förrättningslantmätare hänvisar till lämplighetsreglerna i 3 kap fastighetsbildningslagen (FBL). 3 kap 1 § fbl slår fast att varje fastighet som ny- eller ombildas ska vara varaktigt lämpad för sitt ändamål.med hänsyn till sin benägenhet, sitt omfång och sina övriga förutsättningar. Fastighetsbildningslagen är medvetet luddigt formulerad för att lagen ska kunna följa samhällsutvecklingen. Det finns en ganska väl utvecklad praxis kring vad som är en lämplig fastighet.

I 3 kap 9 § fbl finns ett undantag från lämplighetsreglerna. Undantagsregeln medger att fastighet får ny- eller ombildas även om den inte är lämplig enligt 3 kap 1 § om åtgärden leder till en förbättring av fastighetsindelningen och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

Det är svårt att uttala sig utan mer bakgrundsinformation, men det låter som att lantmätaren i ditt fall anser att fastigheterna är lämpliga så som de ser ut idag, men att någon av fastigheterna blir olämplig genom den önskade åtgärden. Förrättningen går därför inte att genomföra genom 3 kap 1 § fbl. Då åtgärden inte heller leder till någon förbättring av fastighetsbeståndet totalt sett (två lämpliga fastigheter blir en lämplig och en olämplig) kan den inte heller tillåtas enligt 3 kap 9 § fbl.

Om det däremot är så att lantmätaren anser att båda fastigheterna är lämpliga enligt 3 kap 1 § fbl idag och att de genom förrättningen är fortsatt lämpliga, bara något lite mindre lämpliga så anser jag att det är en tolkning som inte har stöd i lag. Min uppfattning är inte att alla förrättningar MÅSTE leda till en förbättring av fastighetsbeståndet, utan att 3 kap 1 § fbl stipulerar en sorts minimigräns som fastigheterna ska uppfylla - även om myndighetens uppdrag i mångt och mycket är att möjliggöra en förbättring och rationalisering av fastighetsindelningen.

Hoppas att det klargjorde något,

Emil