Dyrare hus i dyrare områden

Sveriges Radios Nyheterna/Ekot hade ett inslag om ökade klyftor i svenskt boende. Allra störst är klyftorna i Stockholm och allra högst medianinkomster har Bromma.

Där går det inte att få något hus under 9 miljoner. Toppar gör Ålsten (en del av Bromma) där en villa kostar 21 miljoner kr. Helt sjuka priser. Man är rätt så glad att man redan har ett hus idag. Här i Lomma där jag bor kostar ett hus normalt mellan 2 och 6 miljoner. Det tycker vi också är mycket, fast man börjar vänja sig.

I inslaget ställer man sig undrande till varför rika samlas i ett enda område och fattiga hopas i ett annat område. Behöver man fråga det? För det första så faller det ju sig naturligt att rika köper dyrare bostäder än fattiga, för man måste ju ha råd att betala för huset. Det är inte heller konstigt att en person vill hålla sig till likasinnade. Studenter vill bo bland andra studenter. Svenskar som bosätter sig utomlands vill bo i svensk-omådena. Man vill umgås med de som är ungefär som en själv, så har det väl alltid varit. Framför allt får man bestämma själv var man ska bo.