Dokumentera bygget som sporre och terapi
Idag publicerade jag sista avsnittet i artikelserien om Roberts och Carolines husbygge Björkekärr. De avslutar med att summera sina viktigaste lärdomar från bygget.
– Se inte allt ni har kvar att göra, se hur mycket ni faktiskt har gjort.
Det rådet fick de av Roberts pappa under byggets gång och det rådet ger de nu också till andra som funderar på att bygga.
Jag tycker att Robert och Caroline har dragit det till sin spets, detta att göra sig själva och andra medvetna om sina framsteg, att verkligen se och njuta av det de har åstadkommit. De har gjort det genom att dokumentera väldigt väl, mest i bild men även i ord. De har en blogg där de samlar filmer, bilder och dagbok över bygget. På youtube har de lagt ut alltifrån den första 3-D filmen över husmodellen, till bildkollage som det här. Kameran placerad på ett och samma ställe och bilder tagna under olika skede av byggprocessen. Från sprängningarna på tomten till husresningen. Hur huset växte fram.
Klicka för att se bildkollaget.
Det här har varit deras terapi när bygget känts tungt och en sporre att gå vidare till nästa steg. Är man inte lika fena på att hantera bilder och nya medier som de är, kanske det kan kännas betungande att dokumentera så här mycket, vad vet jag. Det är i alla fall väldigt underhållande och lärorikt för oss andra att titta på.
Artikelserien om Robert och Caroline:
Del 1: Robert och Caroline bygger hus
Del 2: Markarbeten och grundläggning gick smidigt
Del 3: Egen husfabrik på pappas loge
Del 4: Erfarenheter av ett lösvirkesbygge