Attefallhus på Lidingö av Spridd - ett hus för ett träd

Ett rum med dubbel takhöjd ger plats för ett sovloft ovanför badrummet och även en studiehörna.

– Södervänt läge och en svår tomt var utgångspunkten, förklarar arkitekten Klas Ruin, en av de två grundarna till arkitektkontoret Spridd. Vi har utvidgat trädgården för bostadshuset från femtiotalet genom att låta skifferstensbeläggningen sömlöst övergå i attefallshuset. Terrasserna ger en känsla av japansk trädgård

Tomten sluttar skarpt ned mot gatan i söderläge. Attefallsbyggnaden utvidgar trädgården samtidigt som den ger ägarnas tonårsbarn en egen bostad. Den höga sockeln ger kontrast mot den karga granitklippan den är gjuten mot.

– Vi lyckades knåda regelverket så att kommunen blev nöjd. De uppskattade särskilt det danska Pedersen-teglet som anknyter till det äldre bostadshusets fasad.

Det södervända fönstret är paradnumret och inte minst den platsgjutna hyllan som är integrerad i sockeln. En infälld markis ger skydd mot solen.

– Beställaren kontaktade oss efter att ha sett privatvillor vi ritat i finska skärgården, där det ofta har blivit naturnära hus som likt här klättrar på granithällarna.

Angöringen till huvudbyggnaden har förbättrats med tillbyggnaden. Till vänster om attefallaren finns en ramp för att köra upp tyngre ting, matkassar och varför inte äldre släktingar på besök. Till höger finns en liten trappa som också den ger en ny anslutning till huvudbyggnaden. 

Slätputsade väggar och ekpanel ger en exklusiv och gedigen interiör med en varm ljusföring.

– Den inre takhöjden är 3,5 meter som mest, förklarar Klas Ruin. Genom att huset ligger lite högre upp undviker vi alltför mycket insyn trots det stora fönstret.

Spridds lösning anknyter samtidigt som den moderniserar grindstugetraditionen på Lidingö. Ägaren uppskattar den positiva uppmärksamheten med passerande som stannar till och ställer frågor.

– Alla försöker tackla den här utmaningen med tomternas branta avslut, säger Klas Ruin. En del uppför snygga tegelmurar, andra spränger in garage som byggs på. Vi har istället utvidgat tomten ytmässigt samtidigt som vi fått till en extrabostad för barnen.

I de flesta större arkitektprojekt adderas konstverk i efterhand, i attefallaren på Lidingö har däremot trädgårdsmästaren och växtskulptören Simon Häggblom varit involverad redan i de första skisserna.

– Det här är så minimaliskt och enkelt som det bara kan bli, säger Simon Häggblom som efter att som ung arbetat som stadsträdgårdsmästare på Åland bland annat studerat trädgårdskonst i USA tillsammans med sin far som är något av en expert på bonsaiträd.

– De här är däremot inga bonsaier utan martallar som jag letat upp i Ålands skärgårdslandskap.

Den gjutna sockeln har krävt en del sprängning för att få in byggnaden i granitklippan. Väggarna är kanalmurade med slätputsade isolerade lecablock på insidan och en luftspalt på 3 centimeter mot den yttre enstensmuren.

– Det är lika mycket ett landskapsarkitekturprojekt som ett arkitekturprojekt, understryker Klas Ruin. Att få till rätt byggnadshöjd är ett konststycke i sig där vi fått räkna på marknivåerna runt hela huset.

Den i sockeln ingjutna hyllan är gjuten som en tavelram med en perforerad fördjupning där vattnet kan rinna igenom.

– Det stora fönstret med en hylla av martallar är husets mittpunkt, fyller rummet med dagsljus och ger en vid utsikt mot Värtan.