Lägg golvet i rätt riktning

Ibland är det verkligen inga problem. Det gamla golvet ut – ett nytt golv in. Färdigt. Men vad gör man när man blir osäker? Finns det några tumregler att hålla sig till när golvet ska läggas? 

Egentligen är väl den enda regeln att den som ska bo och leva med resultatet känner sig nöjd. Men tradition och erfarenhet är aldrig fel att lyssna på. Ibland slutar det ändå med en kompromiss mellan flera motsägande sanningar.

Att ta hänsyn till när du väljer i vilken riktning du lägger golvet:

1. Hur faller ljuset in i rummet?
2. Varifrån kommer man oftast in i rummet?
3. Rummets längdriktning
4. Golvbrädornas riktning i intilliggande rum
5. Takpanelens riktning
6. Konstruktionsförutsättningar – golvbjälkarnas riktning
7. Vilken riktning går man oftast över golvet?

I husets längdriktning

I äldre hus med träbjälklag låg golvbrädorna vanligtvis i husets längdriktning. Det berodde på att golvbjälkarna som skulle bära golvet av praktiska skäl låg åt andra hållet. Ska man byta ut ett golv i ett hus med träbjälklag blir det oftast bäst att följa det gamla mönstret.

I modernare hus som har betongplatta eller golvskivor som grund får man inte den hjälpen. Även i dessa fall kan husets längdriktning vara en vettig utgångspunkt. I ett i det närmaste kvadratiskt rum är man också mer fri i sitt val. 

Det finns också en del optiska fenomen som kan vara till både hjälp och stjälp. Ett rum där brädorna löper i längdriktningen upplevs som längre än det är. Lägger man istället brädorna på tvären så känns rummet kortare. Det gäller i särskilt hög grad för en korridor. Då finns en annan sak att ta med i beräkningen. Brädorna slits mer om det ligger på tvärs med den naturliga gångriktningen i rummet. I en korridor med golvbrädorna på tvären slits golvet alltså mer. 

Följ ljuset

En huvudregel är annars att man utgår från hur ljuset faller in i rummet. Helst ska ljuset följa brädornas riktning. Så vad gör man då med ett rum som har fönster åt flera håll? Det blir förstås att försöka bestämma sig för vilket fönster som är viktigast och väga för och emot. Kanske utgår man då ifrån den dörr där man ofta kommer in i rummet? Känns fönstret mitt emot dörren som rummets viktigaste fönster? I så fall är brädriktningen given. 

Nästa sak på listan är intilliggande rum. Det blir mer harmoniskt om golven har samma riktning i de rum där man kan se golven samtidigt. Vad gör man då om ett rum har golvbrädorna i sin längdriktning och när man går in i nästa rum så är det avlångt på andra ledden? Här blir det till att kompromissa eftersom det blir en konflikt mellan tanken på att följa rummets längdriktning och idén om att intilliggande rum ska ha samma riktning på golvbrädorna. Försök värdera vilket av rummen som är viktigast eller i vilket av rummen det spelar minst roll med en avvikelse. 

Tak och golv åt samma håll

En annan sak att ta hänsyn till är taket. Om taket består av brädor eller klätt med plattor med en tydlig riktning blir det vackrast att lägga golvtiljorna åt samma håll. Annars blir det lätt oharmoniskt när intrycken från golv och tak hamnar i konflikt med varandra. 

Det finns förstås rum där alla ovanstående råd pekar åt olika håll och man varken vet ut eller in. Vill man till varje pris ha ett trägolv så finns alltid möjligheten att välja ett som inte har någon tydlig riktning. En parkett med rutmönster eller fiskbensmönster kan vara ett möjligt alternativ. 

Alla dessa hänsyn för att få ett harmoniskt golv gäller för alla golv har ett mönster som ger en riktning för ögat. Ett golv av trätiljor har en självklar riktning, men laminatgolv som efterliknar trägolv i mönstret upplevs förstås likadant för ögat. Även golv av linoleumplattor eller klinker där plattorna inte är kvadratiska ger golvet en riktning som påverkar intrycket av rummet. 

Mötet mellan olika golvmaterial

En annan fråga av estetisk art vid golvläggning är mötet mellan olika golvmaterial. Det kan till exempel handla om där vardagsrummets trägolv övergår i köksdelens klinker i en öppen planlösning. Eller så är det entrén som har en klinkeryta som ska skarva in mot ett trägolv.

Skönast för foten är ett golv där båda ytorna ligger i samma nivå och möts utan trösklar eller lister. Det är ett dilemma eftersom ett klinkergolv är fast och statiskt medan trägolvet alltid rör sig en smula. Trägolvet måste ha en viss rörelsemån eftersom det krymper och utvidgas i takt med årstidernas växlingar i luftfuktighet.

En list av trä eller metall är den enklaste lösningen. Under listen kan trägolvet röra sig de millimetrar det behöver utan att det syns. Å andra sidan blir även en tunn list en möjlig snubbelfara och om inte annat kan den kännas obekväm att kliva på med nakna fötter.

Rörelsefog

Det går att lämna en rörelsefog mellan klinker och trägolv och fylla den med mjukfog. Tänk då på att inte fylla hela skarven nerifrån och upp med fogmassa. Då kan fogens limmande effekt hindra golvets rörelser. Lägg en bottenlist underst i skarven. Då blir mjukfogen inte lika starkt limmande och dessutom får fogen en timglasform som medger en större rörlighet. Man kan dock räkna med att fogen kommer att röra sig och ibland vara en svag fördjupning och vissa tider kännas som en liten upphöjning. 

Valet av fogmaterial är också viktigt. Silikon är inte alltid lämpligt eftersom det kan missfärga vissa trägolvs ytbehandling. En akrylatbaserad fog är ett bättre val. Det finns en uppsjö av fogmassor med lite skiftande egenskaper. Viktigt är att den bildar en yta som är lätt att hålla ren. Till det kommer förstås valet av färg på fogen. Det finns många färger att välja på. Kanske har inte butiken mer än en eller två, men ofta går det att beställa från leverantören om man vill ha en färg som matchar in i de två golvmaterialen som möts.