3 667 läst ·
39 svar
4k läst
39 svar
Samboavtal
Sida 1 av 3
Om man vill köpa hus ihop, men har olika ekonomiska förutsättningar, hur gör man då?
Ett sätt är ju att den en köper huset och bägge delar på driftskostnader, men det är ju en rätt ojämlik lösning vilket mer ger känslan att den ena bor hos den andra. Inte någon jättebra grund att bygga ett tryggt förhållande på.
Man köper huset med olika ekonomisk insatser, gör olika ekonomiska investeringar i underhåll/rengöring, skriver avtal på att bägge ska få tillbaka investerade pengar innan vinst delas, alternativt procentuell del av investeringar vid försäljning med förlust?
Någon som har smart och vettigt förslag?
Ett sätt är ju att den en köper huset och bägge delar på driftskostnader, men det är ju en rätt ojämlik lösning vilket mer ger känslan att den ena bor hos den andra. Inte någon jättebra grund att bygga ett tryggt förhållande på.
Man köper huset med olika ekonomisk insatser, gör olika ekonomiska investeringar i underhåll/rengöring, skriver avtal på att bägge ska få tillbaka investerade pengar innan vinst delas, alternativt procentuell del av investeringar vid försäljning med förlust?
Någon som har smart och vettigt förslag?
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 18 835 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 18 835 inlägg
Frågan är svår eftersom olika personer har olika syn på vad som är rättvist. Oavset om man köper tillsammans eller om bara den ena köper så kommer det vid separation delas lika om man inte skriver något, eftersom bostaden är inköpt för gemensamt bruk.
Vissa föredrar en variant där man får tillbaks den del man själv satsade innan vinsten delas. Det förutsätter att man gör vinst och man måste skriva ner det om man inte litar på att båda parter är schyssta i en separation. Den metoden har vi valt, för att den som har högst insats har lägst lön och mest behov att få tillbaks sina pengar vid en separation för att kunna köpa nytt.
En annan variant jag har sett är att man helt enkelt delar alla utgifter 50-50, vilket inte känns så kul i min värld om man har olika inkomster, men jag vet folk som har rejält olika inkomster som vald den varianten och tycker det fungerar bra.
Ytterligare en variant är att man ser till att ha lika mycket pengar efter räkningarna är betalda. Det finns säkert fler varianter, men hur pengar ska fördelas vid separation är väl det viktigaste egentligen.
Vissa föredrar en variant där man får tillbaks den del man själv satsade innan vinsten delas. Det förutsätter att man gör vinst och man måste skriva ner det om man inte litar på att båda parter är schyssta i en separation. Den metoden har vi valt, för att den som har högst insats har lägst lön och mest behov att få tillbaks sina pengar vid en separation för att kunna köpa nytt.
En annan variant jag har sett är att man helt enkelt delar alla utgifter 50-50, vilket inte känns så kul i min värld om man har olika inkomster, men jag vet folk som har rejält olika inkomster som vald den varianten och tycker det fungerar bra.
Ytterligare en variant är att man ser till att ha lika mycket pengar efter räkningarna är betalda. Det finns säkert fler varianter, men hur pengar ska fördelas vid separation är väl det viktigaste egentligen.
Jättesvårt det där, enklast är ju att dela 50/50 oavsett olika insats.
Annars får man dribbla med saker som varför den ena har mindre pengar än den andra.
Rent krasst:
Ska den med lägre inkomst straffas för att hen valt en utbildning och yrkesbana som av olika skäl värderas som "sämre" än den andras?
Om man får barn och kvinnan pga graviditeten drabbas av sämre löneutveckling, ska det räknas som "dåligt val" som ger mindre rätt i bostaden, eller ska det kompenseras?
Samma sak om den ena blir sjuk, ska den lägre inkomsten ge mindre rätt till bostaden eller ska den som fortfarande har full lön kompensera?
Kort sagt:
Är ni en familj som stöttar varandra solidariskt, eller är det gemensamma huset bara en investering som gjorts för att det blir lättare att ha sex om man bor ihop, och som den rikare parten sedan kan gå skadeslös ur?
Annars får man dribbla med saker som varför den ena har mindre pengar än den andra.
Rent krasst:
Ska den med lägre inkomst straffas för att hen valt en utbildning och yrkesbana som av olika skäl värderas som "sämre" än den andras?
Om man får barn och kvinnan pga graviditeten drabbas av sämre löneutveckling, ska det räknas som "dåligt val" som ger mindre rätt i bostaden, eller ska det kompenseras?
Samma sak om den ena blir sjuk, ska den lägre inkomsten ge mindre rätt till bostaden eller ska den som fortfarande har full lön kompensera?
Kort sagt:
Är ni en familj som stöttar varandra solidariskt, eller är det gemensamma huset bara en investering som gjorts för att det blir lättare att ha sex om man bor ihop, och som den rikare parten sedan kan gå skadeslös ur?
Så den med högre inkomst ska straffas istället vid en separation eller? Alla kan ju själv välja sin yrkesbana, en utbildning är ju en investering och under utbildningen hamnar man ju i back ekonomisk jämfört med de som började jobba tidigare, en högre lön kompenserar för det.
Idag kan man dela på föräldrarledighet så kvinnor behöver inte drabbas av sämre löneutveckling men jag får intrycket av att många kvinnor väljer att arbeta mindre för att de vill. Arbetstid är tid av ditt liv som du sålt till en arbetsgivare (om man är anställd vilket de flesta är) ska man inte få behålla det man fått bara för att ens partner haft mer ledigt, eller ansträngt sig mindre?
Är man Sambo, skriv samboavtal som båda är nöjda med och som står i relation till investeringen, det enklaste är ett ägarförhållande t.ex 30-70 eller 50-50. Man betalar sin del av lånet och man betalar för det man kostar i ett hushåll. Då blir det inte lika mycket problem med parasitiskt beteende som man kan se efter en del uppbrutna relationer. Gifter man sig är det ju en annan sak.
Idag kan man dela på föräldrarledighet så kvinnor behöver inte drabbas av sämre löneutveckling men jag får intrycket av att många kvinnor väljer att arbeta mindre för att de vill. Arbetstid är tid av ditt liv som du sålt till en arbetsgivare (om man är anställd vilket de flesta är) ska man inte få behålla det man fått bara för att ens partner haft mer ledigt, eller ansträngt sig mindre?
Är man Sambo, skriv samboavtal som båda är nöjda med och som står i relation till investeringen, det enklaste är ett ägarförhållande t.ex 30-70 eller 50-50. Man betalar sin del av lånet och man betalar för det man kostar i ett hushåll. Då blir det inte lika mycket problem med parasitiskt beteende som man kan se efter en del uppbrutna relationer. Gifter man sig är det ju en annan sak.
Straffas? Om båda går in med vad man har och man delar jämt om man går isär ser jag det inte som ett straff. Det är ju den som har högst inkomst som kommer att ha bäst ekonomi efter förhållandet ändå. Går man in med väldigt olika stor besparingar kan jag ha förståelse för att man på något vis skyddar det.
Vi har det ganska lätt efter som vi ägde ungefär lika mycket och tjänar ungefär lika mycket. Men jag tror nog att jag skulle resonera på samma sätt oavsett.
Vi har det ganska lätt efter som vi ägde ungefär lika mycket och tjänar ungefär lika mycket. Men jag tror nog att jag skulle resonera på samma sätt oavsett.
Såna avtal kommer i slutändan (när det blir dags för det, vilket jag hoppas att inte händer er) att ifrågasättas. 50/50 brukar vara praxis om det inte är avsevärt stor skillnad mellan tillgångar samt inkomster.
Nu handlar det om två vuxna människor med vuxna barn (i tidigare äktenskap), ganska liknande inkomst, och där den ena råkar få ett arv som den personen vill använda till att båda kan bo lite trevliga än de annars kunnat men samtidigt vill skydda sina (eller i förlängningen sina barns) pengar vid ett eventuellt dödsfall eller en eventuell separation.
Så glöm det där med jämnställdhet och sånt. Det handlar enbart om att använda ett arv så båda kan bo gott tillsammans utan att den ena ska behöva betala lån samtidigt som den andra sitter med pengar på banken.
Så glöm det där med jämnställdhet och sånt. Det handlar enbart om att använda ett arv så båda kan bo gott tillsammans utan att den ena ska behöva betala lån samtidigt som den andra sitter med pengar på banken.
Redigerat:
Ok men skriv ett avtal med en jurist. Gå in som delägare med olika andelar, vid en ev framtida försäljning oavsett vinst eller förlust kommer var och en få sin del efter försäljningen. Det enda löpande som är olika är era räntekostnader och ev amorteringar, vid ev stora renoveringar får ni väl skriva om avtalet om ni inte investerar i förhållande till er andel.
Eller så har man lika lån och ägarandel dvs 50/50. Och så skriver man en revers på hälften av det personen går in med. Alltså om person 1 lägger 500.000 i kontanter och person 2 ingenting så skriver man en revers på 250.000. Företrädelsevis utan ränta tycker jag. Då är båda med och delar eventuell vinst/förlust lika. Vill man istället se sina pengar som en investering och vill ha större del av en eventuell vinst så gör man som ovan.
Det råder ju tyvärr inflation. 250.000 är betydligt mindre värt om tjugo år. Dessutom anser iallafall jag att det är mer rättvist, låt säga att huset minskar ordentligt i värde? Försäljningen sker till förlust. Då kommer den med mindre andel att ha en skuld ändå till den med större andel + en eventuell skuld till banken. Vinst eller förlust ska ju stå i relation till insats.
Nu är det väl mest troligt att huset ökar i värde. Då kommer det i fallet med revers vara väldigt ogynnsamt för den som vill investera arvet. I stort sett skänker denne bort sin värdeökning på sitt kapital. Ju mer huset ökar i värde och ju fler år som går desto mer blir det. Med tanke på att det finns barn från tidigare äktenskap skulle jag personligen avråda från det.
Nu är det väl mest troligt att huset ökar i värde. Då kommer det i fallet med revers vara väldigt ogynnsamt för den som vill investera arvet. I stort sett skänker denne bort sin värdeökning på sitt kapital. Ju mer huset ökar i värde och ju fler år som går desto mer blir det. Med tanke på att det finns barn från tidigare äktenskap skulle jag personligen avråda från det.
Se till att arvet skrivs som enskild egendom när arvet skrivs.fia_mstd skrev:
... där den ena råkar få ett arv som den personen vill använda till att båda kan bo lite trevliga än de annars kunnat men samtidigt vill skydda sina (eller i förlängningen sina barns) pengar vid ett eventuellt dödsfall eller en eventuell separation.
Så glöm det där med jämnställdhet och sånt. Det handlar enbart om att använda ett arv så båda kan bo gott tillsammans utan att den ena ska behöva betala lån samtidigt som den andra sitter med pengar på banken.
Pengarna från en enskild egendom genom arv fortsätter att vara enskild egendom om det används som kontantinsats, se bifogad länk.
http://lawline.se/answers/bodelning-enligt-sambolagen-och-enskild-egendom
Allt beror ju på vad man hade gjort om dessa pengar inte fanns. Är det en förutsättning för att huset ska kunna köpas är jag med dig till viss del. Hade person 2 istället lånat dessa från banken blir det ofördelaktigt för denna person som går miste om en (sannolik) värdeökning av huset. Schysstare då att person 2 får låna från person 1 tycker jag för att äga lika mycket (gör också framtida investeringar i huset enklare)H Hutton skrev:Det råder ju tyvärr inflation. 250.000 är betydligt mindre värt om tjugo år. Dessutom anser iallafall jag att det är mer rättvist, låt säga att huset minskar ordentligt i värde? Försäljningen sker till förlust. Då kommer den med mindre andel att ha en skuld ändå till den med större andel + en eventuell skuld till banken. Vinst eller förlust ska ju stå i relation till insats.
Nu är det väl mest troligt att huset ökar i värde. Då kommer det i fallet med revers vara väldigt ogynnsamt för den som vill investera arvet. I stort sett skänker denne bort sin värdeökning på sitt kapital. Ju mer huset ökar i värde och ju fler år som går desto mer blir det. Med tanke på att det finns barn från tidigare äktenskap skulle jag personligen avråda från det.