Hur förbereda för nästa generation på bostadsmarknaden?
Hej.
Ang den bostadsbrist och alla unga vuxna som fortfarande bor hemma som är ett stort problem för många.
Vi är båda överens om att barnens boende ska köpas så tidigt som möjligt och att det är penningförstöring att hyra år efter år. Bättre att tidigt investera i ett boende. (Om förutsättningarna är de rätta).
Och att det är en självklarhet att föräldrarna ska ha en insats till barnen.
Tyvärr är det väl för naivt att tro att barnets kommande sambos föräldrar kommer ha samma värderingar (och insats med sig)
För att sätta sig in i förutsättningar idag så har jag kollat runt på BR i halvstora städer på vad jag kan se som vettiga adresser. Minst 3 rum och helst uppåt 70 kvm och avgift på helst under 4000kr.
Finns ju hur mycket som helst till salu om man bara undviker sthlm.
Tar vi ett exempel på 3.000.000kr
Båda familjerna bidrar med 20% in i barnens nya boende och kvar står den nya familjen med 60% belåningsgrad.
Kostar dem 5000kr i ränta och 4000kr i avgift.
Strax under 10k utan amortering eller strax över med en amortering.
Som första boende skulle man kunna tänka sig att de får klara sig på BR som är något mindre eller neråt 30kkr/kvm?
Är man ute och cyklar i resonemanget men är det vansinnigt att tro att ens barn kan börja i en lägenhet för säg 2 miljoner? Jag hittar iaf okej boende på Hemnet för det.
Säg att de får hjälp med 15% eller 300.000:-
Kvar har de 1,7 miljoner vilket kostar 4700kr /mån efter ränteavdrag idag. Ca 9000kr i månadskostnad med avgift medräknat. 12.000kr med amortering.
Räknar man bara helt kallt på att barnen ”måste" in på fina stockholmsadresser för att kunna flytta hemifrån?
Jag skulle våga säga att i mindre städer så räcker det med insatshjälp under 200.000kr för att de kan få en vettig första lägenhet...
Tankar och rättelser?
Ang den bostadsbrist och alla unga vuxna som fortfarande bor hemma som är ett stort problem för många.
Vi är båda överens om att barnens boende ska köpas så tidigt som möjligt och att det är penningförstöring att hyra år efter år. Bättre att tidigt investera i ett boende. (Om förutsättningarna är de rätta).
Och att det är en självklarhet att föräldrarna ska ha en insats till barnen.
Tyvärr är det väl för naivt att tro att barnets kommande sambos föräldrar kommer ha samma värderingar (och insats med sig)
För att sätta sig in i förutsättningar idag så har jag kollat runt på BR i halvstora städer på vad jag kan se som vettiga adresser. Minst 3 rum och helst uppåt 70 kvm och avgift på helst under 4000kr.
Finns ju hur mycket som helst till salu om man bara undviker sthlm.
Tar vi ett exempel på 3.000.000kr
Båda familjerna bidrar med 20% in i barnens nya boende och kvar står den nya familjen med 60% belåningsgrad.
Kostar dem 5000kr i ränta och 4000kr i avgift.
Strax under 10k utan amortering eller strax över med en amortering.
Som första boende skulle man kunna tänka sig att de får klara sig på BR som är något mindre eller neråt 30kkr/kvm?
Är man ute och cyklar i resonemanget men är det vansinnigt att tro att ens barn kan börja i en lägenhet för säg 2 miljoner? Jag hittar iaf okej boende på Hemnet för det.
Säg att de får hjälp med 15% eller 300.000:-
Kvar har de 1,7 miljoner vilket kostar 4700kr /mån efter ränteavdrag idag. Ca 9000kr i månadskostnad med avgift medräknat. 12.000kr med amortering.
Räknar man bara helt kallt på att barnen ”måste" in på fina stockholmsadresser för att kunna flytta hemifrån?
Jag skulle våga säga att i mindre städer så räcker det med insatshjälp under 200.000kr för att de kan få en vettig första lägenhet...
Tankar och rättelser?
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 22 382 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 22 382 inlägg
Det är väl inte den etablerade medelsklassens enstaka barn som kämpar med boende. Där har vi ingen bostadsbrist, det finns som du påpekar en BRF-marknad för dem. Och studentboende.
Det är de som inte kan köpa utan måste hyra som har det tuffare. Och lösningen är där enbart andrahandsmarknaden eftersom vi har en reglerad hyresmarknad.
(Men ska jag vara ärlig så verkar det lösa sig även för dem. Det är bara att sänka sina krav till inneboende och länge från stadskärnen så finns det något.)
Det är de som inte kan köpa utan måste hyra som har det tuffare. Och lösningen är där enbart andrahandsmarknaden eftersom vi har en reglerad hyresmarknad.
(Men ska jag vara ärlig så verkar det lösa sig även för dem. Det är bara att sänka sina krav till inneboende och länge från stadskärnen så finns det något.)
Nu vet vi inte vilket läge du är i. Hur gamla är barnen nu?
Vi hade förmånen att ha råd att spara åt barnen under deras uppväxt. Så de hade ca 200 000 vardera på kontot när de flyttade hemifrån. Detta är en större risk än vi insåg då. Det gick bra för oss, men vi har bekanta som gjort likadant, där barnet satte sprätt på pengarna ganska omgående, pengarna var till mer skada än nyttta. Det har gått bra även där efter några år.
Jag tror att man bör spara på ett sätt där pengarna överförs när föräldrarna tycker det är lämpligt, inte på myndighetsdagen.
Sonen köpte en 1a på 30 kvm i närförtort för drygt 2 milj. Vi skickade in ytterligare 175 000 som långtidslån, utan ränta eller amortering.
Dottern köpte 2a på 60 kvm med sin sambo för 3,2 milj, i närförort. Vi skickade in lika mycket som "lån" där också.
Sonen har sedan bytt upp sig till en 2a i närmare närförort, för egen ekonomi. Dottern flyttar i dagarna till en 3a.
Vi hade förmånen att ha råd att spara åt barnen under deras uppväxt. Så de hade ca 200 000 vardera på kontot när de flyttade hemifrån. Detta är en större risk än vi insåg då. Det gick bra för oss, men vi har bekanta som gjort likadant, där barnet satte sprätt på pengarna ganska omgående, pengarna var till mer skada än nyttta. Det har gått bra även där efter några år.
Jag tror att man bör spara på ett sätt där pengarna överförs när föräldrarna tycker det är lämpligt, inte på myndighetsdagen.
Sonen köpte en 1a på 30 kvm i närförtort för drygt 2 milj. Vi skickade in ytterligare 175 000 som långtidslån, utan ränta eller amortering.
Dottern köpte 2a på 60 kvm med sin sambo för 3,2 milj, i närförort. Vi skickade in lika mycket som "lån" där också.
Sonen har sedan bytt upp sig till en 2a i närmare närförort, för egen ekonomi. Dottern flyttar i dagarna till en 3a.
Våra tre är mellan 5 och 11 år nu.H hempularen skrev:
Vi sparar inget som de per automatik kommer få vid viss ålder. Det är helt upp till oss att ge dem pengar och stöd när det behövs.
Som du säger så kan det vara katastrofalt att de får pengar då. Jag tror inte det är något gott om de vet om att vid 18år kommer det pengar oavsett.
Tankarna hittills är att bara ge pengar till insats i bostad och om det innebär att man initialt äger den delvis eller har skuldebrev som gör att de inte bara kan sälja och ta vinsten/insatsen får man väl fundera ett par varv på.
Ett upplägg jag funderar på ang uppmuntran till amortering är att hjälpa till i proportion till storleken på amortering.
Så att man inte bara betalar en hög med pengar och sen sitter de med amorteringsfritt och inget sparande.
Det viktigaste är att de snabbt kommer in på marknaden och ser till att de får support initialt men att de själva måste dra stor del.
Exempelvis skulle jag kunna låna ut en större summa räntefritt mot att de amorterar och sparar när de har chansen.
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 559 inlägg
En besvärlig detalj är vad barnen själva vill. De kanske inte alls vill "investera i ett boende" när de är 19-20 år bara för att ni föräldrar tycker det.P Pligg85 skrev:
Är det? Hur går det för de 19-20-åringar som inte får sexsiffriga belopp av sina föräldrar för att lägga som kontantinsats till en bostadsrätt? För de flesta går det rätt bra ändå.P Pligg85 skrev:
Ska du sponsra en bostadsrätt för 3 mille till varje barn, är du inte tillräckligt långt från Stockholm, enligt min ödmjuka åsikt. Här i Knohult och Klabbarp hade jag kunnat köpa hus till alla mina barn för 3 miljoner. Sammanlagt.P Pligg85 skrev:
Jomen det tycker jag. Det får ju inte bli för slummigt, liksom.P Pligg85 skrev:
12 000 kr i månaden är en hög boendekostnad för en ung person som pluggar eller har sitt första jobb. (Även om jag misstänker att det kommer bli ett kompakt missnöje från föräldrahållet om ungdomen i fråga söker jobb direkt efter studenten. Huga.)P Pligg85 skrev:
Du skämtar. Hoppas jag.P Pligg85 skrev:
Den här urbana medelklass-ängsligheten är kanske inte helt optimal.P Pligg85 skrev:
Ens uppgift som förälder är, tycker jag, att förbereda barnen för att klara sig utan mig som förälder. Det ingår att de ska få göra sina egna val, uttrycka sina egna personligheter och inte stå i känslomässig eller ekonomisk skuld till sina föräldrar!
Att vilja hjälpa sina barn är något bra och för de flesta naturligt, men det är en hårfin gräns mellan att hjälpa (efter ens vuxna barns egna behov och önskemål) och att styra (efter föräldrarnas åsikter och ideal).
Varför inte bygga eller köpa lägenhet,villa/hyreshus redan nu? När dagen kommer och ättlingarna vill flytta hemmifrån gör det ju inget om DU redan äger en (eller flera) bostäder du kan erbjuda ungen/ ungarna. Inget tyder på att det kommer vara billigare att skaffa lägenhet/ fastighet i framtiden.P Pligg85 skrev:
Jag tänker att chansen/risken är rätt stor att den unge vill ut i värden, jobba, resa och roa sig och inte alls är intresserad av en fast bostad i Sverige.
Redigerat:
Så är det. Jag har kikat på några objekt och varit på några visningar. Problemet är ju att binda upp kapital i kombination med problem som uthyrning kan medföra.F fribygg skrev:
Kan ju vara opraktiskt med en bostadsrätt i närmsta stad och en prisvärd villa om det visar sig att de plötsligt vill flytta 50 mil till ett tredje alternativ.
När jag letade tomtmark för några år sen dök det upp två sånna historier där föräldrar köpt mark till ungarna så de skulle flytta hem. Gick ju som det gick, uppenbarligen.
Ingen vill bli eller göra som sina föräldrar i 20-årsåldern.
Ingen vill bli eller göra som sina föräldrar i 20-årsåldern.
@hempularen
Känner igen det där själv, och har hört skräckhistorier där barnen fått en slant på 18års dagen och snabbt dragit till Asien och backpackat/knarkat/supit upp sparkapitalet. Knappast blev de pengarna väl använda.
Har även en släkting som fick ett arv, som sprättes iväg på dumheter. Dessutom fick personen ifråga aldrig något driv att jobba för att tjäna egna pengar, inte förrän arvet var slut och verkligheten hård kom insikten...
Vi sparar därför i en speciell depå för varje barn, men depån står i mitt namn. Tänker att jag för över pengar pö om pö till de vuxna barnen, i takt med att man ser att de pengar som förs över hanteras "rätt". Det kommer säkert pågå från de är 18 tills de 25 eller så. För säkert över en större klump, om det ska fram handpenning eller liknande under de åren.
Känner igen det där själv, och har hört skräckhistorier där barnen fått en slant på 18års dagen och snabbt dragit till Asien och backpackat/knarkat/supit upp sparkapitalet. Knappast blev de pengarna väl använda.
Har även en släkting som fick ett arv, som sprättes iväg på dumheter. Dessutom fick personen ifråga aldrig något driv att jobba för att tjäna egna pengar, inte förrän arvet var slut och verkligheten hård kom insikten...
Vi sparar därför i en speciell depå för varje barn, men depån står i mitt namn. Tänker att jag för över pengar pö om pö till de vuxna barnen, i takt med att man ser att de pengar som förs över hanteras "rätt". Det kommer säkert pågå från de är 18 tills de 25 eller så. För säkert över en större klump, om det ska fram handpenning eller liknande under de åren.
Att göra det till ett lån i stället för en gåva känns som en bra grej.H hempularen skrev:
- Det blir mer uppenbart att det inte är sätta-sprätt-på-pengar.
- Mindre risk för avundsjuka och osämja mellan syskon (där inte alla köpt bostad än) då lånet är just ett lån och kommer att räknas bort från framtida arv.
- Elliminerar risken för att en partner sticker med hälften av gåvan vid separation.
En av fastigheterna jag kikade på var just föräldrar som sålde "dotterns" De var väl inte helt nöjda när dottern fick för sig att studera igen då det var för jobbigt att arbeta.D Drburr skrev:
Jag hörde på omvägar att de köpt det och att hon skulle betala tillbaka i den takt hon kunde.
