89 341 läst · 187 svar
89k läst
187 svar
Fast i livet och relation pga. husköp
Nu vet jag inte din ålder men dessa ord låter som att det är en medelålderskris på gång.L Lopil skrev:
En medelålderskris som man brukar skämta om men som är högst reell.
Stora förändringar sker emotionellt och man börjar fundera på om detta verkligen är livet man vill leva. Det man tyckte var kul och bra för ett par månader sedan är urtrist idag.
Hoppas livet ordnar upp sig för dig vad det än nu är som orsakar dessa reflektioner.
Det var en rejäl hög du lagt av i det blå skåpet...
Sälja med förlust är inte kul. Att bita ihop och bo kvar blir nog ohållbart i längden. Finns det ekonomiskt utrymme för att du skaffar dig en billig hyreslägenhet och sambon bor kvar tills vidare? (Tills priserna förhoppningsvis återhämtat sig.) Eller att ni skaffar varsin lägenhet och hyr ut huset? Viktigt att ni kommer överens om det ekonomiska och juridiska i så fall och får allt på papper. Annars är det nog bäst att ta smällen och sälja. (Räkna med att din sambo kommer att hata dig resten av livet.)
Sälja med förlust är inte kul. Att bita ihop och bo kvar blir nog ohållbart i längden. Finns det ekonomiskt utrymme för att du skaffar dig en billig hyreslägenhet och sambon bor kvar tills vidare? (Tills priserna förhoppningsvis återhämtat sig.) Eller att ni skaffar varsin lägenhet och hyr ut huset? Viktigt att ni kommer överens om det ekonomiska och juridiska i så fall och får allt på papper. Annars är det nog bäst att ta smällen och sälja. (Räkna med att din sambo kommer att hata dig resten av livet.)
De 3V är inte livräddarem i livet . själv kör jag med 2V+3V = våga vägra dessa tre i kombo vovve, Volvo och villa.S Stefan1972 skrev:Fast allt sånt här verkar ligga i tiden? Får man fråga hur gammal ts är? Häromkring är det inget ovanligt med ganska billiga fastigheter och man får ganska stort utan att "ruinera" sig men många är unga och går för fort fram, de skaffar kille och vips ska man ha villa vovve och volvo. Tyvärr ingen eftertanke alls och många flyttar ifrån varann tidigt och en del hus står tomma för att de helt enkelt inte får sålt. Kanske betalat lite väl för att få drömmen.......noll tankar om framtiden och hur livet kan te sig vid separation. Man lever för stunden bara.
dvs villa går bra så länge det inte finns vovve och Volvo i samma bild.
Skulle säga att om du relationen är värt något så är det bara att stå ut något år och sälja när marknaden är som ni önskar. OM det är så att ni lever tillsammans livet ut, eller åtminstone några decennium som väl är det vanligaste idag, så är något år inget att orda om. Tänk om alla relationer skulle gå i kras för att det är jobbigt något år eller två!
Ge det några år och ge det en ärlig chans. Tycker ni sedan diametralt olika så får man ju överväga att leva som särbos. Jag har själv provat både lägenhet, radhus och villa och fastnat för det ena till slut. Jag skulle dock inte vilja vara utan de åren jag bott annorlunda, det gör att jag uppskattar det jag har på ett annat sätt, men att exempelvis avfärda storstadslivet för att man bott en vecka på hotell i Stockholm är ju inte rätt väg att gå.
Är relationen inte värt något nämnvärt så är det ju bättre att avbryta tidigare än senare. Hitta något som är värt det eller som passar bättre.
Det finns de som egentligen inte vill bo med någon annan, klarar inte av att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Bättre då att inse detta innan man sårar både partners och sig själv mer än nödvändigt.
Ge det några år och ge det en ärlig chans. Tycker ni sedan diametralt olika så får man ju överväga att leva som särbos. Jag har själv provat både lägenhet, radhus och villa och fastnat för det ena till slut. Jag skulle dock inte vilja vara utan de åren jag bott annorlunda, det gör att jag uppskattar det jag har på ett annat sätt, men att exempelvis avfärda storstadslivet för att man bott en vecka på hotell i Stockholm är ju inte rätt väg att gå.
Är relationen inte värt något nämnvärt så är det ju bättre att avbryta tidigare än senare. Hitta något som är värt det eller som passar bättre.
Det finns de som egentligen inte vill bo med någon annan, klarar inte av att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Bättre då att inse detta innan man sårar både partners och sig själv mer än nödvändigt.
Eftersom ni köpte mitt under krisen så måste det ha varit ett medvetet val men du nu fått kalla fötter. Eftersom en försäljning nu sannolikt sätter både dig och din partner på pottkanten de närmaste åren så skulle jag råda dig att försöka sluta älta och oroa dig och istället leva livet som vanligt. Fokusera på sådant du faktiskt kan påverka och försök att ha det så bra som möjligt.L Lopil skrev:
Skulle det kunna vara så att du inte vill ha några kravfyllda relationer alls just nu? (Man kan älska någon utan att för den delen vilja leva ihop). Slippa äga ett hus som också är förenat med krav. Helst vara för dig själv och fundera på vad du vill med livet.L Lopil skrev:
Lovar att det är övergående och du kommer ut på andra sidan som en bättre människa vilket val du än väljer att göra.
Även om 10-15 kan kännas mycket förlust att realisera på en gång, så tickar det ganska snabbt pengar med bolån på 4-5% också.
Det är en ordentig summa pengar du kommer lägga på ditt hus de närmsta åren även om du bor kvar. Så ta en ordentlig diskussion med sambon om det verkligen är värt det...
Det är en ordentig summa pengar du kommer lägga på ditt hus de närmsta åren även om du bor kvar. Så ta en ordentlig diskussion med sambon om det verkligen är värt det...
Sen när blev forumet här ett forum för människor s samlevnadsproblem?L Lopil skrev:I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.
Vad tycker ni att jag ska göra?
Ställ dina frågor till någon riktig expert - inte här.
Kan själv!
· Trelleborg
· 14 389 inlägg
Jag tycker det låter som om du har onödig panik. Folk gör många dumma beslut i panik och i synnerhet när de får för sig att de skall fundera ut lösningen på egen hand.L Lopil skrev:
Lugna ned dig litet och diskutera med frun/sambon!
Att bo i ett hus som långsamt minskar i värde är sist och slutligen det normala. Det är så det är. Allt som byggs eller tillverkas har en begränsad livslängd. Naturligtvis sjunker då värder i sakta mak varefter återstående teknisk livslängd blir kortare. Just nu har värdeminskningen tagit ett större hopp än vanligt men i grunden är den likväl normalläge utom när det är bubbla på marknaden.
Är du social är landet rätta stället för dig. I städer är man en anonym främling bland främlingar och där mitt i myrstacken verkar folk egentligen vara ganska ensamma.
Det tar tid att skaffa sig vänner och bekanta på landet och i synnerhet i glesbygden men när man en gång har dem är det ofta riktiga vänner som finns kvar i både motgång och medgång. Man behöver varandra på ett annat vis än i städer där samhället och marknadskrafterna och socialen ordnar allt.
Relationstips på nätet är ungefär som sand i Sahara, det finns i överflöd och har noll värde.
Och med det sagt, problemet är inte huset utan ert förhållande. I ett stabilt förhållande gör man allt för att hålla ihop. Man fokuserar på vad som håller er samman, och gör allt för att släta över sånt som skulle kunna sära på er.
Problemet är inte huset, utan din (er?) inställning till ert förhållande.
När jag och frugan gifte oss var vi överens om att det var för evigt. Skilsmässa var och är helt enkelt inte ett alternativ. Vi måste hålla tag i varandra, även om det bara är för att få en bättre sving.
Och med det sagt, problemet är inte huset utan ert förhållande. I ett stabilt förhållande gör man allt för att hålla ihop. Man fokuserar på vad som håller er samman, och gör allt för att släta över sånt som skulle kunna sära på er.
Problemet är inte huset, utan din (er?) inställning till ert förhållande.
När jag och frugan gifte oss var vi överens om att det var för evigt. Skilsmässa var och är helt enkelt inte ett alternativ. Vi måste hålla tag i varandra, även om det bara är för att få en bättre sving.