Medlem
· västragötaland
· 26 inlägg
Helkul tråd. Här är mitt bidrag.
Farfar ville på 50 talet bredda sin uppfart och började dra upp stubbar med traktorn en söndags eftermiddag. Grannen som var bergsprängare tittade på. Han ansåg dock att det skulle gå mycket snabbare att spränga upp stubbarna. Dynamit tändhatt och tråd hämtades. Första laddningen sattes och stubben lyfte ca 5 cm, och var bara att lyfta bort. Det ända dom glömt var att tala om för sprängarens hustru att dom skulle skjuta en salva. Hon höll just på att bära in en bricka med kaffe till dom andra tanterna som var där på kafferep. Så skottet resulterade i en större mängd krossat fin porslin ett mindre brännsår och ett gäng ilskna tanter. Det dröjde långt in på kvällen innan sprängaren vågade gå hem. Det dröjde många år innan dom vågade spränga i närheten av husen igen.
Farfar ville på 50 talet bredda sin uppfart och började dra upp stubbar med traktorn en söndags eftermiddag. Grannen som var bergsprängare tittade på. Han ansåg dock att det skulle gå mycket snabbare att spränga upp stubbarna. Dynamit tändhatt och tråd hämtades. Första laddningen sattes och stubben lyfte ca 5 cm, och var bara att lyfta bort. Det ända dom glömt var att tala om för sprängarens hustru att dom skulle skjuta en salva. Hon höll just på att bära in en bricka med kaffe till dom andra tanterna som var där på kafferep. Så skottet resulterade i en större mängd krossat fin porslin ett mindre brännsår och ett gäng ilskna tanter. Det dröjde långt in på kvällen innan sprängaren vågade gå hem. Det dröjde många år innan dom vågade spränga i närheten av husen igen.
Här kommer en gammal blooper av lite annat slag.
Min morfar byggde sitt hus på en tomt som styckades av från hans föräldrars tomt men tydligen så blev inte det sista papperet inskickat ordentligt. Nu flyttade han till ett äldreboende för några år sedan och det blev aktuellt att sälja. Inga problem...förutom att det visade sig att hans sedan ett antal decennier avlidne far fortfarande äger marken...
Jag tror allt är ordnat nu, men det krävdes skriftligt godkännande från 52 st arvingar.
(Nu har det visat sig att det är samma sak med hans sommarstuga också, men där lever fortfarande huvudarvingen till den döde "ägaren" så förhoppningsvis blir det lite enklare.)
Min morfar byggde sitt hus på en tomt som styckades av från hans föräldrars tomt men tydligen så blev inte det sista papperet inskickat ordentligt. Nu flyttade han till ett äldreboende för några år sedan och det blev aktuellt att sälja. Inga problem...förutom att det visade sig att hans sedan ett antal decennier avlidne far fortfarande äger marken...
Jag tror allt är ordnat nu, men det krävdes skriftligt godkännande från 52 st arvingar.
(Nu har det visat sig att det är samma sak med hans sommarstuga också, men där lever fortfarande huvudarvingen till den döde "ägaren" så förhoppningsvis blir det lite enklare.)
Köpte ett hus med ett fristående garage för några år sedan. Garaget har en stor tung vipport på ena gaveln. En sån där dörrbladet är helt och viks upp i taket. Det fanns också en vanlig dörr, men av någon anledning satt den på baksidan av garaget, mitt på den andra gaveln. Varför satt inte dörren på långsidan istället, det gick ju knappt att ta sig fram till dörren på baksidan heller, där var helt igenväxt.
Nåväl, garaget bestod ju bara av reglar och ytterpanel, alltså ingen isolering eller panel på insidan, så det skulle ju vara lätt gjort att flytta dörren till långsidan så slapp man öppna den tunga porten så fort man skulle in i garaget. Dessutom skulle det vara lättare att komma fram till dörren.
Det var bara att slå bort lite panel och flytta dörren med karm och allt. Den borttagna panelen kunde jag sen återanvända för att sätta igen hålet på gaveln där dörren satt. Allt gick fort och smärtfritt och jag var riktigt nöjd med mitt jobb, ända tills jag skulle öppna dörren. Jag fick upp den 15 cm innan den tog i takfoten som naturligtvis stack ner 10 cm under dörrens överdel.
Hmm, undrar varför dom hade satt dörren på gaveln?
Det här var tre år sen och jag använder fortfarande porten när jag ska in i garaget
Nu ska huset säljas. Undrar om jag ska säga något till mäklaren. Kan det räknas som ett dolt fel annars tro?
- Håkan
Nåväl, garaget bestod ju bara av reglar och ytterpanel, alltså ingen isolering eller panel på insidan, så det skulle ju vara lätt gjort att flytta dörren till långsidan så slapp man öppna den tunga porten så fort man skulle in i garaget. Dessutom skulle det vara lättare att komma fram till dörren.
Det var bara att slå bort lite panel och flytta dörren med karm och allt. Den borttagna panelen kunde jag sen återanvända för att sätta igen hålet på gaveln där dörren satt. Allt gick fort och smärtfritt och jag var riktigt nöjd med mitt jobb, ända tills jag skulle öppna dörren. Jag fick upp den 15 cm innan den tog i takfoten som naturligtvis stack ner 10 cm under dörrens överdel.
Hmm, undrar varför dom hade satt dörren på gaveln?
Det här var tre år sen och jag använder fortfarande porten när jag ska in i garaget
Nu ska huset säljas. Undrar om jag ska säga något till mäklaren. Kan det räknas som ett dolt fel annars tro?
- Håkan
Vi har ett sekelskiftes hus med en del renovering. Ungarna håller på att få nya rum - så det blir 2 barnrum (stora) och familjebadrum av vad som förut var ett mittenrum och ett gavelrum med toaskrubb och duschskrubb...
Mycket rivningsarbete blev det och en härlig uppfinning inhandlades - tigersåg. Huset är ombyggt i omgångar och en vägg mot murstocken revs för att få mer yta i rummet. Sedan var det dax att ta bort delar av innertaket upp mot vinden för att få bort de sorgliga resterna av reglar. Ingen fara - jag har koll på bärande väggar i huset och så - och dubbelkoll på vattenledningsrör och el som går lite hipp som happ överallt....
Sambon står i bakgrunden medan ett styck sommarsvettig och ganska dammig Angelven klättrar upp på en liten trappstege med tigersågen i högsta hugg, ett orange rivningsblad monterat...
Jag sätter sågen i taket och börjar såga .... BAM BAM BAM BAM..... taket är lixom inte fastspikat överallt så sågen får det att vibrera (nåja - tokskaka!) våldsamt. Inga problem tänker ni - visst.... Men huset är isolerat med torv - 100 år gammal torr torv... Så jag står med ansiktet uppåt och ögonen vidöppna och tar emot 30 cm isolering över 1x1 meter av torv...
Numera, försiktigare och rentvättad använder jag dammmask - jag har fått dammallergi på kuppen - börjar snora som en tok bara det dammar lite Skyddsglasögon är också en höjdare ;-)
Mycket rivningsarbete blev det och en härlig uppfinning inhandlades - tigersåg. Huset är ombyggt i omgångar och en vägg mot murstocken revs för att få mer yta i rummet. Sedan var det dax att ta bort delar av innertaket upp mot vinden för att få bort de sorgliga resterna av reglar. Ingen fara - jag har koll på bärande väggar i huset och så - och dubbelkoll på vattenledningsrör och el som går lite hipp som happ överallt....
Sambon står i bakgrunden medan ett styck sommarsvettig och ganska dammig Angelven klättrar upp på en liten trappstege med tigersågen i högsta hugg, ett orange rivningsblad monterat...
Jag sätter sågen i taket och börjar såga .... BAM BAM BAM BAM..... taket är lixom inte fastspikat överallt så sågen får det att vibrera (nåja - tokskaka!) våldsamt. Inga problem tänker ni - visst.... Men huset är isolerat med torv - 100 år gammal torr torv... Så jag står med ansiktet uppåt och ögonen vidöppna och tar emot 30 cm isolering över 1x1 meter av torv...
Numera, försiktigare och rentvättad använder jag dammmask - jag har fått dammallergi på kuppen - börjar snora som en tok bara det dammar lite
Skyddsglasögon är också en höjdare ;-)
fast inte fredag utan tisdag 13: maj. kl. 11:00
Dagen innan hade blivit klar med Fort Knox.
De som inte vet vad jag syftar på läser här :
http://www.byggahus.se/forum/teknik/88947-det-haer-med-larm.html
Hur som helst hade allt gått förvånansvärt smidig och bra - hittills.
Lite spill har man ju över och den skulle förvandlas till tändved med
bordsklingan. Två timmar senare var sacken biff och 12 papperskassar
från ICA prydde golvet i ladan. Fullpackat med finfin tändved.
Sista brädan sista arbetsmoment. Två bitar. En till vänster och en
till höger av klingan. Hur jag sen kom på iden att gripa med vänster
hand efter biten som ligger på höger sidan av den med 4000 varv/minut
roterande klingan vet jag inte. I alla fall kommer jag för nära med pekfingret
som sedan drog in tummen i det roterande vassa elände. Skyddet har man
som "seriös" hemmapulare tagit bort för länge sen.............
F*n
Frugan städar någonstans i garaget. Blodet sprutar och jag kan inte ens se
vad som är kvar av fingren. Springer till huset rusar in genom altandörren och
stoppar fingren i mun för att inte stänka ner mattan eller golvet.
Rammlar ner och slår mig själv på skäft med handen som redan till hälften
befinner sig där.
Spolar allt med vatten. Tar 1:a hjälp ladan och rusar till garaget för att få första
hjälp. Det gick bra och jag åkte till vårdcentralen några timmar senare.
Freda´n därpå satt jag där för att byta förband.
Tillsammans med en karl som hade klippt sina fingrar istället för gräset med
sin trädgårdstraktor, och en som hade bråkat med sin hund som till sist vann.
I alla fall hade an långfingret och ringfingret omplåstad. En stund senare kom
en kille som hade klämmt in pekfingret i bildörren.
Så det var uppenbarligt inne med att skada fingren den här veckan.
Fingren läcker bra och bordsklingan åker till tippen snarast möjligt. Sen kommer jul
och då får jag en ny med skydd över klingan .........
Hobbit
Dagen innan hade blivit klar med Fort Knox.
De som inte vet vad jag syftar på läser här :
http://www.byggahus.se/forum/teknik/88947-det-haer-med-larm.html
Hur som helst hade allt gått förvånansvärt smidig och bra - hittills.
Lite spill har man ju över och den skulle förvandlas till tändved med
bordsklingan. Två timmar senare var sacken biff och 12 papperskassar
från ICA prydde golvet i ladan. Fullpackat med finfin tändved.
Sista brädan sista arbetsmoment. Två bitar. En till vänster och en
till höger av klingan. Hur jag sen kom på iden att gripa med vänster
hand efter biten som ligger på höger sidan av den med 4000 varv/minut
roterande klingan vet jag inte. I alla fall kommer jag för nära med pekfingret
som sedan drog in tummen i det roterande vassa elände. Skyddet har man
som "seriös" hemmapulare tagit bort för länge sen.............
F*n
Frugan städar någonstans i garaget. Blodet sprutar och jag kan inte ens se
vad som är kvar av fingren. Springer till huset rusar in genom altandörren och
stoppar fingren i mun för att inte stänka ner mattan eller golvet.
Rammlar ner och slår mig själv på skäft med handen som redan till hälften
befinner sig där.
Spolar allt med vatten. Tar 1:a hjälp ladan och rusar till garaget för att få första
hjälp. Det gick bra och jag åkte till vårdcentralen några timmar senare.
Freda´n därpå satt jag där för att byta förband.
Tillsammans med en karl som hade klippt sina fingrar istället för gräset med
sin trädgårdstraktor, och en som hade bråkat med sin hund som till sist vann.
I alla fall hade an långfingret och ringfingret omplåstad. En stund senare kom
en kille som hade klämmt in pekfingret i bildörren.
Så det var uppenbarligt inne med att skada fingren den här veckan.
Fingren läcker bra och bordsklingan åker till tippen snarast möjligt. Sen kommer jul
och då får jag en ny med skydd över klingan .........
Hobbit
Jag kanske kör en till - annars blir det ju tråkigt ....................................
Vi hade köpt sommarstugan 1997 och året var 2001 då jag hade för mig att "bara" byta teglarna som
hade gjort sitt till betongpannor. Grannbonden var förstås hur glad som helst att få cirkus 150 kvadrat
tegelkross som fyllnad till sin gropig traktorväg. När alla tegel var nerplockade så kunde man bara
konstatera att detta var bara eländets början.
Underkonstruktionen (läkt,bärläkt och till och med råsponten ) var inget att skryta med heller. Några
brädor var tom så ruttna att det var bara att det var bara att ta fram kofoten och byta dom också.
Solen gasade och jag satt sisådär 9m på nocken och hade precis en sista spick att dra loss.
F**n vad den satt fast. Och stor och lång var den. Jag drog och bröt så in i @#*.....................
Då tvärsläpper spicken. Impulsen gör att jag tappar grepp och (man har ju varken ställning eller livlina heller)
trillar ner på arslet.
Med all högre fart rusar jag ner mot tackrännan - som jag givetvis också rivit bort för att kunna fixera stegen
ordentligt. Hur som helst lyckas jag styra resan neråt mot stegen och missar den trots allt. Någon meter
från takfoten sticker en spick som jag någon minut tidigare hade dragit ut ur råsponten. Med hög fart
glider jag över den och spicken gör bekanskap med först arbetsbyxan från Fristads sedan med mina
shorts av okänd märke och till sist med min häck.
Tvärstop igen
Jag hänger fast med röven på en rostig spik. Bättre än att trilla ner från tacket i alla fall.
Jag lyckas med att få loss byxan och kliver ner steget för att titta närmare på såren. Stor var den och i behov
av rengöring och desinfektion. Min kära hustru komm till undsättning med Kutan eller vad det var.
Jag stod alltså där på altanen med bar häck och det svider otroligt. "Är du galen ?" - skreck jag och hoppade
runt som en kanin på uteplatsen ------ då kom grannbonden runt hörnet med familjen som skulle tacka för
tegelkrosset..............
Dagen därpå byggde han en ställning åt mig och skrattade hela tiden................
Hobbit
Vi hade köpt sommarstugan 1997 och året var 2001 då jag hade för mig att "bara" byta teglarna som
hade gjort sitt till betongpannor. Grannbonden var förstås hur glad som helst att få cirkus 150 kvadrat
tegelkross som fyllnad till sin gropig traktorväg. När alla tegel var nerplockade så kunde man bara
konstatera att detta var bara eländets början.
Underkonstruktionen (läkt,bärläkt och till och med råsponten ) var inget att skryta med heller. Några
brädor var tom så ruttna att det var bara att det var bara att ta fram kofoten och byta dom också.
Solen gasade och jag satt sisådär 9m på nocken och hade precis en sista spick att dra loss.
F**n vad den satt fast. Och stor och lång var den. Jag drog och bröt så in i @#*.....................
Då tvärsläpper spicken. Impulsen gör att jag tappar grepp och (man har ju varken ställning eller livlina heller)
trillar ner på arslet.
Med all högre fart rusar jag ner mot tackrännan - som jag givetvis också rivit bort för att kunna fixera stegen
ordentligt. Hur som helst lyckas jag styra resan neråt mot stegen och missar den trots allt. Någon meter
från takfoten sticker en spick som jag någon minut tidigare hade dragit ut ur råsponten. Med hög fart
glider jag över den och spicken gör bekanskap med först arbetsbyxan från Fristads sedan med mina
shorts av okänd märke och till sist med min häck.
Tvärstop igen
Jag hänger fast med röven på en rostig spik. Bättre än att trilla ner från tacket i alla fall.
Jag lyckas med att få loss byxan och kliver ner steget för att titta närmare på såren. Stor var den och i behov
av rengöring och desinfektion. Min kära hustru komm till undsättning med Kutan eller vad det var.
Jag stod alltså där på altanen med bar häck och det svider otroligt. "Är du galen ?" - skreck jag och hoppade
runt som en kanin på uteplatsen ------ då kom grannbonden runt hörnet med familjen som skulle tacka för
tegelkrosset..............
Dagen därpå byggde han en ställning åt mig och skrattade hela tiden................
Hobbit
Den kanske inte här helt sann, men sanslöst rolig:
This is a bricklayers accident report, which was printed in the newsletter of the Australian equivalent of the workers Compensation Board.
Dear Sir,
I am writing in response to your request for additional information in Section 3 of the accident report form. I put poor planning as the cause of my accident. You asked for a fuller explanation and I trust the following details will be sufficient.
I am a bricklayer by trade. On the day of the accident, I was working alone on the roof of a new six-storey building. When I completed my work, I found that I had some bricks left over which, when weighed later were found to be slightly in excess of 500lbs. Rather than carry the bricks down by hand I decided to lower them in a barrel by using a pulley, which was attached to the side of the building on the sixth floor. Securing the rope at the ground I went up to the roof swung the barrel out and loaded the bricks into it. Then I went down and untied the rope, holding it tightly to ensure a slow decent of the bricks.
You will note in section 11 of the accident report form that I weigh 135lbs. Due to my surprise at being jerked off the ground so suddenly, I lost my presence of mind and forgot to let go of the rope. Needless to say, I proceeded at a rapid rate up the side of the building. In the vicinity of the third floor, I met the barrel, which was now proceeding downward at an equally impressive speed. This explained the fractured skull, minor abrasions and the broken collar bone, as listed in section 3 of the accident report form.
Slowed only slightly, I continued my rapid ascent, not stopping until the fingers of my right hand were two knuckles deep into the pulley, Fortunately by this time I had regained my presence of mind and was able to hold tightly to the rope, in spite of beginning to experience pain. At approximately the same time, however, the barrel hit the ground and the bottom fell out of the barrel. Now devoid of the weight of the bricks, the barrel now weighed approximately 50lbs. I refer you again to my weight. As you can imagine, I began a rapid descent, down the side of the building. In the vicinity of the third floor, I met the barrel coming up. This accounts for the two fractured ankles, broken tooth and several lacerations of my legs and lower body. Here my luck began to change slightly. The encounter with the barrel seemed to slow me down to lessen my injuries when I fell into the pile of bricks and fortunately only three vertebrae were cracked. I am sorry to report, however, as I lay there on the pile of bricks, in pain and unable to move, I again lost my composure and presence of mind and I let go of the rope and I lay there watching the empty barrel begin its journey back down onto me. This explains the two broken legs.
I hope this answers your inquiry.
Kind Regards,
Mike Pashby
This is a bricklayers accident report, which was printed in the newsletter of the Australian equivalent of the workers Compensation Board.
Dear Sir,
I am writing in response to your request for additional information in Section 3 of the accident report form. I put poor planning as the cause of my accident. You asked for a fuller explanation and I trust the following details will be sufficient.
I am a bricklayer by trade. On the day of the accident, I was working alone on the roof of a new six-storey building. When I completed my work, I found that I had some bricks left over which, when weighed later were found to be slightly in excess of 500lbs. Rather than carry the bricks down by hand I decided to lower them in a barrel by using a pulley, which was attached to the side of the building on the sixth floor. Securing the rope at the ground I went up to the roof swung the barrel out and loaded the bricks into it. Then I went down and untied the rope, holding it tightly to ensure a slow decent of the bricks.
You will note in section 11 of the accident report form that I weigh 135lbs. Due to my surprise at being jerked off the ground so suddenly, I lost my presence of mind and forgot to let go of the rope. Needless to say, I proceeded at a rapid rate up the side of the building. In the vicinity of the third floor, I met the barrel, which was now proceeding downward at an equally impressive speed. This explained the fractured skull, minor abrasions and the broken collar bone, as listed in section 3 of the accident report form.
Slowed only slightly, I continued my rapid ascent, not stopping until the fingers of my right hand were two knuckles deep into the pulley, Fortunately by this time I had regained my presence of mind and was able to hold tightly to the rope, in spite of beginning to experience pain. At approximately the same time, however, the barrel hit the ground and the bottom fell out of the barrel. Now devoid of the weight of the bricks, the barrel now weighed approximately 50lbs. I refer you again to my weight. As you can imagine, I began a rapid descent, down the side of the building. In the vicinity of the third floor, I met the barrel coming up. This accounts for the two fractured ankles, broken tooth and several lacerations of my legs and lower body. Here my luck began to change slightly. The encounter with the barrel seemed to slow me down to lessen my injuries when I fell into the pile of bricks and fortunately only three vertebrae were cracked. I am sorry to report, however, as I lay there on the pile of bricks, in pain and unable to move, I again lost my composure and presence of mind and I let go of the rope and I lay there watching the empty barrel begin its journey back down onto me. This explains the two broken legs.
I hope this answers your inquiry.
Kind Regards,
Mike Pashby
Jag skulle till att måla ett rum för någon månad sedan. Var precis klar med första väggen och gick ett par steg bakåt för att betrakta det hela. Stötte då till en oöppnad stor flaska med Pepsi Max som stod på en bock bakom mig. Den föll i golvet, och det brukar inte vara några som helst problem, man låter bara bli att öppna dem på ett tag.
Men den här flaskan var uppenbarligen tillverkad en väldigt tidig måndagsmorgon, av en kvinna med kraftig PMS som därtill var bakfull, för naturligtvis sprack plasten i botten på flaskan. En liten spricka först. Under någon sekund sprutade det ut Pepsi Cola i en tunn stråle, och sedan började en raketeffekt. Flaskan flyger iväg genom rummet, intensivt sprutandes cola på precis allt! Efter sådär 6-7 sekunder är det hela över, flaskan innehåller blott en liten skvätt, och det gick inte att hitta en kvadratdecimeter i det rummet som inte hade en colafläck.
I sådana lägen övergår min ilska till ett inre lugn istället. Alldeles uppenbart var detta ett tecken på att idag var inte en bra dag att måla. Att trotsa ödet och börja försöka ta bort colan och fortsätta, var sannerligen ingen bra idé, det insåg jag.
Jag satte på locket på färgburken (varför jag nu gjorde det, det var cola däri också), gick ut ur rummet och stängde efter mig. Det tog tre dar innan jag öppnade dörren igen, med en ny burk färg och roller, och började om.
Skall man på något sätt lära sig något av detta så är det att i alla fall dricka sockerfri läsk. Det var inte så kladdigt att få bort som det hade varit med traditionellt sötad läsk. Och den färg som blev kontaminerad är förvisso lite mörkare gul än det ursprungligen var tänkt, men den kommer fungera i ett av mina förråd.
Men den här flaskan var uppenbarligen tillverkad en väldigt tidig måndagsmorgon, av en kvinna med kraftig PMS som därtill var bakfull, för naturligtvis sprack plasten i botten på flaskan. En liten spricka först. Under någon sekund sprutade det ut Pepsi Cola i en tunn stråle, och sedan började en raketeffekt. Flaskan flyger iväg genom rummet, intensivt sprutandes cola på precis allt! Efter sådär 6-7 sekunder är det hela över, flaskan innehåller blott en liten skvätt, och det gick inte att hitta en kvadratdecimeter i det rummet som inte hade en colafläck.
I sådana lägen övergår min ilska till ett inre lugn istället. Alldeles uppenbart var detta ett tecken på att idag var inte en bra dag att måla. Att trotsa ödet och börja försöka ta bort colan och fortsätta, var sannerligen ingen bra idé, det insåg jag.
Jag satte på locket på färgburken (varför jag nu gjorde det, det var cola däri också), gick ut ur rummet och stängde efter mig. Det tog tre dar innan jag öppnade dörren igen, med en ny burk färg och roller, och började om.
Skall man på något sätt lära sig något av detta så är det att i alla fall dricka sockerfri läsk. Det var inte så kladdigt att få bort som det hade varit med traditionellt sötad läsk. Och den färg som blev kontaminerad är förvisso lite mörkare gul än det ursprungligen var tänkt, men den kommer fungera i ett av mina förråd.
Medlem
· Västernorrland
· 2 031 inlägg
Love it...Swetrot skrev:
Den skulle ha varit snygg på film. Jag ser framför mig hur flaskan far omkring, omöjlig att fånga. Att behålla lugnet och bara stå och titta på i en sån situation är en förmåga som få besitter.
Tillräckligt lik?mycke_nu skrev:Den kanske inte här helt sann, men sanslöst rolig:
This is a bricklayers accident report, which was printed in the newsletter of the Australian equivalent of the workers Compensation Board.
Dear Sir,
I am writing in response to your request for additional information in Section 3 of the accident report form. I put poor planning as the cause of my accident. ...
http://youtube.com/watch?v=Ht75VAnquoA
Not true ;-)mycke_nu skrev:Den kanske inte här helt sann, men sanslöst rolig:
This is a bricklayers accident report, which was printed in the newsletter of the Australian equivalent of the workers Compensation Board.
..... I am sorry to report, however, as I lay there on the pile of bricks, in pain and unable to move, I again lost my composure and presence of mind and I let go of the rope and I lay there watching the empty barrel begin its journey back down onto me. This explains the two broken legs.
I hope this answers your inquiry.
Kind Regards,
Mike Pashby
Titta på mythbusters - de har testat den - i ett av de första avsnitten, med Buster, krockdockan.
Det som är det svåra är tydligen att en gammal ektunna full i tegelstenar, INTE går sönder när den träffar backen från 6 våningen om den bromsas av en talja med 90 kg krockdocka i andra änden....
http://www.youtube.com/watch?v=Ry0prEzc-bU&feature=relatedAngelven skrev:
Mythbusters har ju testat många "byggbloopers" - som den om byggjobbaren i skyskrapen som bar en plywoodskiva, fångades av vinden - flög en snutt utan för skrapan med skivan som vinge! och så tillbaka in igen.
Not true tyvärr, men deras experiment runt det hela är underhållande.
Testat spikpistoler har de också - men då varianten, går det att skjuta en spik+lina så att det håller för en vuxen man, batmanstyle ;-)
Not true tyvärr, men deras experiment runt det hela är underhållande.
Testat spikpistoler har de också - men då varianten, går det att skjuta en spik+lina så att det håller för en vuxen man, batmanstyle ;-)
