Verkligen inte!
Städet är ordentligt fastnypt.
Städet är ordentligt fastnypt.
S
sinuslinus
Träskalle
· Östergötlands län
· 4 688 inlägg
sinuslinus
Träskalle
- Östergötlands län
- 4 688 inlägg
Det här är ingen skryttråd!Dan_Johansson skrev:
S
sinuslinus
Träskalle
· Östergötlands län
· 4 688 inlägg
sinuslinus
Träskalle
- Östergötlands län
- 4 688 inlägg
Min favorit är mer överlast än bristande lastsäkring.
V70 på Fredells parkering som de lastade fullt i bagageutrymmet upp till taket med kakel. Och sen satte sig fyra vuxna i bilen och körde i väg.
Det skrapade friskt farthindrena på parkering och det var nog ingen fjädringsväg kvar.
V70 på Fredells parkering som de lastade fullt i bagageutrymmet upp till taket med kakel. Och sen satte sig fyra vuxna i bilen och körde i väg.
Det skrapade friskt farthindrena på parkering och det var nog ingen fjädringsväg kvar.
Allvetare
· Västra götaland
· 8 510 inlägg
Åfan... Du har säkert rätt, men jag har ju sett några lånekärror med riktigt snea lämmar som kanske önskat att man gjort annorlunda...S Saxdaling skrev:
Lämmarna är ofta ett tillbehör. De ör dessutom inte tänkta att ta last från toppen. Även om många klarar det.
Bara du inte lastar med lämmen så är det okejmexitegel skrev:
Fasen, jag som alltid lastat grus mellan lämmarna
När vi bodde i Belgien senast gick vi ofta på det nyöppnade Ikea som låg i närheten. Från restaurangen hade man full utsikt över parkeringsplatsen, och den bjöd alltid på stor underhållning kan jag säga. Enkelt uttryckt har stadsbor på kontinenten ingen som helst erfarenhet av att frakta hem stora tunga saker i bil...
En annan gång på det trendiga 80-talet satt jag och slöade i stadsbussen när den stannade till precis utanför den butik som på den tiden sålde stans dyraste och mest högtstående skrytstereoapparater. Plötsligt ser jag — och ett gäng andra i samma buss — en ung grabb som tydligen sparat veckopengen bra länge, och nu skulle ta med sig den för väldigt många tusenlappar nyinköpta Märkes-Hi-Fi:n hem på moped. En låda på pakethållaren, den andra skulle han visst ha i knät. Det gick ett sus genom hela bussen när den första lådan dråsade i backen efter sådär en meters färd. Tur att bussen åkte innan man tvangs beskåda förödelsen närmare.
Fast allra mest underhållande var den soliga eftermiddag då jag stod och slöade på min dåvarande balkong. Det var för väldigt många år sen, och plötsligt blev jag varse en stackars nysvenskfamilj som skulle flytta, och för ändamålet hyrt sig det mest gigantiska släp som gick att hitta; det var på den tiden jätteskåpsläpen var rätt nya och ganska ovanliga. Erfarenhet av att manövrera dem var det inte många som hade.
Nåväl. Framför ingången till hyreshuset gick gångvägen liksom som i en ränna; där var precis brett nog för en personbil, men halvmeterhöga kantstenar på sidorna som höll gräsmattan mellan gångarna på plats en sådär 50cm över asfalten. Med andra ord: Helst körde man rakt fram och ut på andra sidan, om man hade stort tungt släp. Vända eller svänga var fysiskt omöjligt.
Iallafall. När hela bohaget var tungt lastat i den ”rullande friggeboden”, visade det sig att det stod en rostig och illa medfaren gammal Amazon framför utfarten, och blockerade denna. Stor förvirring, upprörda röster som smattrade på något för mig obegripligt språk, men som snabbt avslöjade sinnesstämningen hos de medverkande. Ingen ägare till Amazonen i sikte. Omöjligt att köra ut.
Föraren började försöka backa. Det gick som det brukar när man är ovan. Än in i den ena sidoväggen, än in i den andra. Någon meter framåt, försöker backa igen, släpet viker sig en gång till, och så vidare.
Polis tillkallades; det var på den tiden polisen dök upp redan inom någon timme. De granskade situationen och konstaterade att det inte var så mycket att göra åt den felparkerade bilen. Bogsera bort den fick de ju inte.
Vid det laget hade en företagsam man i flyttsällskapet fått en ljus idé. Han lyckades haka av släpet från dragbilen och skulle började baxa det bakåt för hand. Han kom säkert en meter. Sen åkte ena hjulet ner i en stor djup försänkning i gångvägen, där det satt en dräneringsbrunn; en försänkning som var precis så stor, bred och djup att den kunde fånga ett släpvagnshjul i ett järngrepp, när den var på det humöret. Och det var den. Tvärstopp.
Den arme mannen satte sig vid det laget tungt på kantstenen och sjönk ihop med den tusenmilablick som endast den fullständigt besegrade har.
När allt följaktligen var som varmast, svettigast, jobbigast och frustrerande för det stackars plågade sällskapet, kommer två A-lagare släntrande. Tittar lite förstrött på flyttlasset utan att ana något samband med dem själva, sätter sig i Amazonen och kör iväg. Allt medan hela flyttsällskapet står och gapar och stirrar medan bilen försvinner bort i fjärran, alltför överrumplade för att släppa loss det samlade ursinne som de ditintills uppbådat mot bilens ägare. Och utan att kunna verkställa den lynchning som eljest hängde i luften.
Trots att jag är en snäll och vänlig människa blev det ett rejält skratt åt den scenen. En föreställning mitt framför vardagsrummet som hade gjort sig på TV.
En annan gång på det trendiga 80-talet satt jag och slöade i stadsbussen när den stannade till precis utanför den butik som på den tiden sålde stans dyraste och mest högtstående skrytstereoapparater. Plötsligt ser jag — och ett gäng andra i samma buss — en ung grabb som tydligen sparat veckopengen bra länge, och nu skulle ta med sig den för väldigt många tusenlappar nyinköpta Märkes-Hi-Fi:n hem på moped. En låda på pakethållaren, den andra skulle han visst ha i knät. Det gick ett sus genom hela bussen när den första lådan dråsade i backen efter sådär en meters färd. Tur att bussen åkte innan man tvangs beskåda förödelsen närmare.
Fast allra mest underhållande var den soliga eftermiddag då jag stod och slöade på min dåvarande balkong. Det var för väldigt många år sen, och plötsligt blev jag varse en stackars nysvenskfamilj som skulle flytta, och för ändamålet hyrt sig det mest gigantiska släp som gick att hitta; det var på den tiden jätteskåpsläpen var rätt nya och ganska ovanliga. Erfarenhet av att manövrera dem var det inte många som hade.
Nåväl. Framför ingången till hyreshuset gick gångvägen liksom som i en ränna; där var precis brett nog för en personbil, men halvmeterhöga kantstenar på sidorna som höll gräsmattan mellan gångarna på plats en sådär 50cm över asfalten. Med andra ord: Helst körde man rakt fram och ut på andra sidan, om man hade stort tungt släp. Vända eller svänga var fysiskt omöjligt.
Iallafall. När hela bohaget var tungt lastat i den ”rullande friggeboden”, visade det sig att det stod en rostig och illa medfaren gammal Amazon framför utfarten, och blockerade denna. Stor förvirring, upprörda röster som smattrade på något för mig obegripligt språk, men som snabbt avslöjade sinnesstämningen hos de medverkande. Ingen ägare till Amazonen i sikte. Omöjligt att köra ut.
Föraren började försöka backa. Det gick som det brukar när man är ovan. Än in i den ena sidoväggen, än in i den andra. Någon meter framåt, försöker backa igen, släpet viker sig en gång till, och så vidare.
Polis tillkallades; det var på den tiden polisen dök upp redan inom någon timme. De granskade situationen och konstaterade att det inte var så mycket att göra åt den felparkerade bilen. Bogsera bort den fick de ju inte.
Vid det laget hade en företagsam man i flyttsällskapet fått en ljus idé. Han lyckades haka av släpet från dragbilen och skulle började baxa det bakåt för hand. Han kom säkert en meter. Sen åkte ena hjulet ner i en stor djup försänkning i gångvägen, där det satt en dräneringsbrunn; en försänkning som var precis så stor, bred och djup att den kunde fånga ett släpvagnshjul i ett järngrepp, när den var på det humöret. Och det var den. Tvärstopp.
Den arme mannen satte sig vid det laget tungt på kantstenen och sjönk ihop med den tusenmilablick som endast den fullständigt besegrade har.
När allt följaktligen var som varmast, svettigast, jobbigast och frustrerande för det stackars plågade sällskapet, kommer två A-lagare släntrande. Tittar lite förstrött på flyttlasset utan att ana något samband med dem själva, sätter sig i Amazonen och kör iväg. Allt medan hela flyttsällskapet står och gapar och stirrar medan bilen försvinner bort i fjärran, alltför överrumplade för att släppa loss det samlade ursinne som de ditintills uppbådat mot bilens ägare. Och utan att kunna verkställa den lynchning som eljest hängde i luften.
Trots att jag är en snäll och vänlig människa blev det ett rejält skratt åt den scenen. En föreställning mitt framför vardagsrummet som hade gjort sig på TV.
