Det finns även en jämkningsregel i äktenskapsbalken som syftar till att hantera situationer som blir väldigt snedvridna:
Jämkning enligt 12:1 kan aldrig medföra att en make får mer av den andra makens egendom än vid en likadelning, utan det innebär endast att en make får behålla mer av sin egendom än vid en likadelning. Om det är så att makens egendom är enskild kan alltså inte TS väninna få del av dem genom jämkning men det skulle kunna bli så att hon får behålla mer av sin egen del.
Det är främst kortvariga äktenskap som kan bli aktuella för jämkning. Enligt förarbetena till ÄB räknas som "kortvarig" äktenskap som inte har varat mer än fem år, inklusive den tid makarna levt som sambos innan äktenskapet. TS fall kan alltså vara lite på gärdsgården, men det skulle kunna tillämpas, särskilt om det anses att maken inte varit ärlig med sin enskilda egendom.
Jämkning enligt 12:1 kan aldrig medföra att en make får mer av den andra makens egendom än vid en likadelning, utan det innebär endast att en make får behålla mer av sin egendom än vid en likadelning. Om det är så att makens egendom är enskild kan alltså inte TS väninna få del av dem genom jämkning men det skulle kunna bli så att hon får behålla mer av sin egen del.
Redigerat:
Ja det skall man ta som en extrem sista utväg. Räkna med att det kostar 150 - 200 000, när ingen strular. Och myyyycket mer om någon strular.Eld skrev:
Hur funkar det?
Har jag enskild egendom, t ex en båt, då blir vid försäljning pengarna också enskild egendom Se citat från kommentar till äktenskapsbalken
Förutom att det gör spårbarheten helt omöjligt, är det kanske så att även att ha bostad och möbler kan ses som försörjning till den andra.
Rent praktisk skulle det då betyda att om man får pengar ur försäljning vid enskild egendom, ska man investera det i något som inte rör den andra (t ex ny båt för samma pengar eller bil) annars ger man det bort partnern (eller i alla fall delvis)
Några kloka synpunkter på min teori?
Har jag enskild egendom, t ex en båt, då blir vid försäljning pengarna också enskild egendom Se citat från kommentar till äktenskapsbalken
Men där står även i 6 kap 3 §
Så använder man pengarna till försörjningen av den andra, blir pengarna av den anledning den andras egendom.
Förutom att det gör spårbarheten helt omöjligt, är det kanske så att även att ha bostad och möbler kan ses som försörjning till den andra.
Rent praktisk skulle det då betyda att om man får pengar ur försäljning vid enskild egendom, ska man investera det i något som inte rör den andra (t ex ny båt för samma pengar eller bil) annars ger man det bort partnern (eller i alla fall delvis)
Några kloka synpunkter på min teori?
En bodelningsförrättare - av tingsrätten tillförordnad advokat - borde kosta runt 30000 skulle jag tippa.
Det är en billig peng i sammanhanget för att få en person som ska vara objektiv och begära in handlingar av bägge parterna. Börjar det krångla så kan kostnaden dra iväg, men troligtvis inte på just bodelningens bord, utan i processer runt i kring.
Börjar den ena parten komma med diverse obskyra inlagor kan det t.om blie mer eller mindre tvunget att skaffa ett ombud till den processen. DET kostar. Ändå är en bodelning nödvändigtvis inte klar iom att bodelningsförrättaren kanske till slut bara gör en tvångsbodelning då parterna inte kom överens om sakförhållandena(bostaden, enskild egendom - arv, vad har pengarna gått till osv).
Just bostaden är intressant i detta fall, något som inte ofta skrivs är vilket mandat en bodelningsförrättare har. Denne har inte rätt att skifta fastigheten om inte parterna är överens.
Då uppstår ev ersättningsfrågor, om inte det löstes i bodelningsprocessen - vem ska ersätta vem för boendet, vem har rätten till fastigheten, underhåll, vad ska göras och inte. De relaterade processerna kan dra iväg ganska bra i kostnad. Då kan 200 000 försvinna ganska fort.
Det är en billig peng i sammanhanget för att få en person som ska vara objektiv och begära in handlingar av bägge parterna. Börjar det krångla så kan kostnaden dra iväg, men troligtvis inte på just bodelningens bord, utan i processer runt i kring.
Börjar den ena parten komma med diverse obskyra inlagor kan det t.om blie mer eller mindre tvunget att skaffa ett ombud till den processen. DET kostar. Ändå är en bodelning nödvändigtvis inte klar iom att bodelningsförrättaren kanske till slut bara gör en tvångsbodelning då parterna inte kom överens om sakförhållandena(bostaden, enskild egendom - arv, vad har pengarna gått till osv).
Just bostaden är intressant i detta fall, något som inte ofta skrivs är vilket mandat en bodelningsförrättare har. Denne har inte rätt att skifta fastigheten om inte parterna är överens.
Då uppstår ev ersättningsfrågor, om inte det löstes i bodelningsprocessen - vem ska ersätta vem för boendet, vem har rätten till fastigheten, underhåll, vad ska göras och inte. De relaterade processerna kan dra iväg ganska bra i kostnad. Då kan 200 000 försvinna ganska fort.
hempularen skrev:
När det handlar om en skilsmässa så kan det också ofta finnas två sidor eller två tolkningar av samma historia.
Jag har skiljt mig. Och långt innan detta hände, och även innan vi gifte oss, ägde jag 50% av en fastighet som enskild egendom genom en gåva. Senare i livet bestämde vi oss för att köpa loss den resterande hälften av fastigheten, samt investera i den samma. Mao på den tiden vi var överens... Då var ju detta med att jag redan ägde 50% bara någonting positivt. Att det var min enskilda egendom var heller ingen hemlighet då. När skilsmässan många år senare var ett faktum. Så var det inte lika självklart längre tyvärr.
Om mannen stretar emot verkar det som att det kan dra ut på tiden väldigt många år innan hon kan få det hon har rätt till. Plånboken i P1 hade ett inslag om just det här för ett tag sedan som jag rekommenderar att du/din väninna lyssnar på: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6497652
Är det alltså en ägarlägenhet och inte en bostadsrätt? Isåfall är det fast egendom med lagfart som går under jordabalkens regler och det finns lagfart på. Då får man titta på äktb regler om fast egendom.Atom skrev:
Lösöre, renoveringar mm brukar räknas som gemensam. Klassiska 'kvinnofällan" är ju annars att kvinnan gör allt löpande praktiskt som städar lagar mat tvättar medan mannen gör allt som får ett 2a hands värde, renoverar köper saker. Vid sådana tillfällen borde kvinnan kräva ersättning för sin löpande arbetsinsats... och det blir i praktiken orimligt. Därför är grundprincipen att i ett äktenskap bidrar var och en efter sin förmåga och delar lika vid skilsmässa om det inte finns tydligt dokumenterad sk Enskild Egendom eller makarna gemensamt registrerat ett Äktenskapsförord.harry73 skrev:
Jag personligen skulle nog inte ens investera min enskilda egendom i en bil eftersom bil också kan ifrågasättas om det ingår i ett normalt hem. Vem tankar bilen? Vem skjutsar barn till aktiviteter, storhandlar osvskulle jag inte vilja behöva tjafsa om. Möjligen en båt som kan klassas som en ren fritidssysselsättning.
Diskussionen är lite förvirrad men situationen är skitenkel ur ett juridiskt perspektiv, däremot är tydligen makarna oense och i det läget kommer de inte att kunna upprätta ett gemensamt bodelningsavtal. Då finns ingen annan utväg än att ansöka hos tingsrätten om en bodelningsförrättare. Denne kommer att ta fram en komplett bodelningshandling/avtal.
Det går INTE till som i amerikanska såpor, utan är en process att svara på ett antal enkla frågor, visa upp på förhand givna dokument och sedan göra en kalkyl, även tvister/konstigheter hanterar förrättaren.
Makarna delar- edit solidariskt- på kostnaden för bodelningsförrättningen, är man smart så hjälper man till för då går det fort och blir billigare. Förrättaren fattar faktiskt beslutet bodelningen så makarna behöver inte själva samarbeta med varandra. Ett tillägg är att man behöver inte ens vara överens om att begära förrättning, det räcker om en part begär det, då får den andra acceptera det.
Gillar man inte resultatet får man stämma motparten, men det skulle vara korkat för att det är inte så mycket tyckande i en sån här process och de inblandade verkar inte vara kompetenta.
Det går INTE till som i amerikanska såpor, utan är en process att svara på ett antal enkla frågor, visa upp på förhand givna dokument och sedan göra en kalkyl, även tvister/konstigheter hanterar förrättaren.
Makarna delar- edit solidariskt- på kostnaden för bodelningsförrättningen, är man smart så hjälper man till för då går det fort och blir billigare. Förrättaren fattar faktiskt beslutet bodelningen så makarna behöver inte själva samarbeta med varandra. Ett tillägg är att man behöver inte ens vara överens om att begära förrättning, det räcker om en part begär det, då får den andra acceptera det.
Gillar man inte resultatet får man stämma motparten, men det skulle vara korkat för att det är inte så mycket tyckande i en sån här process och de inblandade verkar inte vara kompetenta.
Redigerat:
vad är din enkla slutsats då?lars11 skrev:
Svaret är faktiskt att begära hjälp. då kommer man att ta varje fråga på rätt sätt, bedöma gilitigheten i ev gåvodokument, ta hänsyn till all den praxis som finns, bedöma parets olika tillgångar och göra en bodelning.
Grunden är att gifta par delar lika och när det gäller den gemensamma bostaden så bedöms den principen som extra viktig i en bodelning.
Frågor om gåvor från mamma etc är inte heller nya utan är enkla bestyr för en jurist. Dock måste parterna producera sina dokument annars är snacket om gåvor mm bara luft. I en sån här spalt kan man inte producera underlagen utan det blir mest infekterat snack.
Även om det blir dyrt så är det värt att begära förrättning, mindre konflikter och man kan med gott samvete känna att ingen lagens mening blivit lurad på något. DET är värdefullt i livet efteråt.
Grunden är att gifta par delar lika och när det gäller den gemensamma bostaden så bedöms den principen som extra viktig i en bodelning.
Frågor om gåvor från mamma etc är inte heller nya utan är enkla bestyr för en jurist. Dock måste parterna producera sina dokument annars är snacket om gåvor mm bara luft. I en sån här spalt kan man inte producera underlagen utan det blir mest infekterat snack.
Även om det blir dyrt så är det värt att begära förrättning, mindre konflikter och man kan med gott samvete känna att ingen lagens mening blivit lurad på något. DET är värdefullt i livet efteråt.
