Vad är nuvärdet på det man betalat i räntor efter 31 år om man i genomsnitt betalat en ränta på några procent över inflationen på hela lånebeloppet under hela tiden?harry73 skrev:
(Nu kan man välja att spara pengar istället för att amortera och på så sätt få avkastning som reducerar eller i bästa fall överstiger räntekostnaderna, men jag betraktar det som en sidodiskussion eftersom hur man än vänder och vrider på det så är det pengar som inte kan användas till annat än att generera avkastning i syfte att kompensera för räntekostnader, [utom överavkastningen förstås om man lyckas få sådan]. )
Det är solklart för mig att det kostar att bo. Och det gäller för dom som hyr, dom som köper och amorterar lånet och dom som köper och inte amorterar.bra-byggare skrev:
Och för 31 år blir boendekostnader en stor summa.
Poängen är att så länge det finns inflation, är det en del av din ränta som du får tillbaka vid försäljning. Och det kan ses som en dold amortering.
Det är absolut inget fel med att amortera på lånet, men om man har ett lån på några miljoner ska man amortera stora summor för att ens komma i närheten av den dolda amortering som jag beskrev.
Du får betala vinstskatt på vinsten också, vilket innebär att du betalar skatt på den ökning som inflationen bidragit med, ju högre inflation desto mer skatt, men för att citera Mona Sahlin, "det är häftigt att betala skatt".harry73 skrev:
Ja, du kan se det som boendekostnad, men vad är det för fel med att försöka sänka sin boendekostnad?
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Det är nog inte skrivet i sten att vi kommer få inflation närmaste 30 åren....
Förstår inte heller riktigt det här med att 120% belåning av disponibel inkomst skulle vara ett problem, hur har man då räknat? Alla bolån delat på alla hushållsinkomster? För magkänslan säger att de som faktiskt har lån ligger på mycket högre än 120%, det går ju inte köpa en lägenhet under miljonen i Stockholm och säg den som tjänar så mycket (disponibelt dessutom), de måste vara lätt räknade.
Vad tror ni att den oförändrade räntan som Riksbanken beslutat om kommer ha för effekt på marknaden om
det nu gäller köp och sälj marknaden??
det nu gäller köp och sälj marknaden??
Okej, hmm ett högt snitt kan antyda ett generellt överbelåningsproblem, köper argumentet.Nyfniken skrev:
Men hur har man kommit fram till att just 120% är illa, är det någon historiskt högt avvikande topp från normalkurvan? Eller har någon pillemarisk typ hittat formeln där världsekonomin faktiskt kan räknas ut och med den förstått att 120% innebär snara framtida problem?
Ja' begrip' int..
Och om vi inte har inflation har vi låga räntor och då är det ingen problem att amortera.Stringfellow Hawke skrev:
Om man tar och slår ut det på den disponibla inkomsten av de 30 år som många rekommenderar som armorteringslängd, blir det svindlande 4%. Låter inte lika skräckinjagande, va?
Så varför vill man jämföra med årsinkomsten?
Så varför vill man jämföra med årsinkomsten?
Precis. Jag skulle tycka måttet skulle baseras på skulder inte lån. Om man total har skulder på 120 procent förstår jag att man kanske är överskuldsatt. Då tänker jag så här: huslån på max, 85 procent av priset.....då är värde o skuld i princip plus minus noll, sen har de flesta kanske studie lån, billån etc. Men då bör man ha pengar på banken som kan dra ner skuldsättningsgraden, och även om bilar är dåliga investeringar har de flesta ett visst värde. Om man då efter detta resonemang är skuldsatt till 120 procent av sin disponibla inkomst, ja det är nog inte så bra. Men om man lånar till en bil för 250,000 och klara räntan, men också har 678,000 på banken, det borde ju inte vara ett problem?tompaah7503 skrev:
Tänker jag fel? Belåningsgraden borde ju vara ointressant som mått, man kanske har pengarna på banken, i aktier eller som annan investering fast man tror sig kunna förränta detta bättre än lånets kostnad på bilen?
