När är boendekostnaden för hög?

Hej,
Som fastighetsägare med hyreslägenheter måste jag ibland göra en bedömning om en tänkt hyresgäst har råd med hyran.
Rätt eller fel, men vi gör alltid en kreditprövning och om då hyran uppgår till mer än 30% av taxerad inkomst så kräver vi någon form av borgen eller säkerhet.
Detta har visat sig fungera bra, och dom hyresgäster som varit på marginalen har till 99% skött sina åtagande.
Kanske samma tumregel kan appliceras på alla som har en boendekostnad?

Humlan

Ett hus för 2 mille och en inkomst på 50 tusen efter skatt. Vilket drömsenario!

Tror jag betalar 60% av VÅR inkomst för huset som EJ är lyx någon stans. Bor i Stockholm ,hmm

Enkel och klok översiktskalkyl. Många storstadsbor för över medel från bil- (resor) kontot till bokontot. För oss på landet är det tvärt om. Vi bor billigare men är utlämnade åt att ha 1 bil/vuxen.

Jag ser således två variabler som påverkar Jonas modell - Priset för inköp av en bostad (storstaden), kostanden för köra bil (landsbyggd).

Om storstaden fortsätter att växa, så kommer boende i innerstaden och kranskommuner att vara förbehållet de mest välbeställda, övrig får flytta "utåt landet till". Om däremot ökning av bensin och skatter gör det för dyrt för oss på landet, så är flytt till storstaden naturligtvis inget alternativ.....

Min frus lön går till boendet, räntor och amorteringar och min lön går till övrigt. Tror många har det så idag...

Har alla ut 50 000 kr netto i månaden? Inte vi. Vi har kring 40 000 kr . Då är vår kostnad för huset ca. 30-35 % av de gemensamma inkomsterna. Vi klarar det, men det är alldeles för dyrt, anser vi. Nu bor vi på landet, nära en sjö, men ändå.
Vår bil är äldre, kostnaderna är ca. 4000 kr i månaden. Det blir inga 10000 kr för mat och kläder, för semester eller sparande i månaden. Vi lever i stort sett ur hand i mun. Det går det med...ett tag...
Kontentan är att vi betalar mest för ett bra boende, dock helt frivilligt, än så länge...men råd har vi ju egentligen inte. Vågar inte riktigt tänka på framtiden...

Precis, jag sköter alltid sin boendekostnad först, prioriterar den alltid före andra kostnader, gäller hyra, el mm.

"4900 kronor per månad netto. 5100 kronor per månad räcker förhoppningsvis till övriga löpande utgifter som värme, vatten, el, försäkring och sophämtning."
Man ska ju inte glömma bort att har man hus går saker sönder. Jag vet inte om man skall räkna in det som övrigt eller nöje, beroende på hur man är lagd, men det är viktigt att komma ihåg. Man kan inte bara spara till semestern.

Huset som statussymbol är nog en mkt viktig faktor till att den genomsittliga bostadsyta man önskar/tror sig behöva ökar för varje år
.
Många hänger nog bara med i den utvecklingen utan att ens tänka eller reflektrera över de egentliga behoven av boyta.

Ökad boyta innebär alltid ökad kostnad. Förutsatt förståll att övriga faktorer är jämförbara.

Compact living.

Jag bor i Belgien. Här är tumregeln från banken att man kan endast ta lån till en kostnad av 30% en inkomst efter skatt. Dessutom amorteras lånen på normalt 15-25 år. Köparen förväntas lägga 20% kontant. Skulle dessa regler appliceras i Sverige tror jag inte många skulle ha råd att köpa bostad.

Det känns inte som en verklighetsförankrad kalkyl; "endast 2 miljoner i lån" och 50 000kr ut! Redan där faller det. De flesta par har inte 50K ut. Och de flesta runt 30

Hos oss likadant ,plus att vi har två tonåringar som behöver sitt.

Har en inkomst ihop med sambo på ca 35 000 och lån på huset på 1 200 000. Ytterligare lån på ca 300 000 på bilar och 2 barn. Jag känner mig ganska trygg i vårt boende och vår livsstil. Räntan kan gå upp ganska mycket innan vi behöver oroa oss.

Räntekostnaden är och kommer att vara hanterbart, även om det skulle bli kraftiga räntehöjningar.
Vad som skrämmer är den förändrade elkostnadssituation under vinterhalvåret för uppvärmning av huset som redan idag känns väldigt bekymmersamt då den stigit till ofattbara kostnadsnivåer. Elkostnaden står idag för 50% av den totala boendekostnaden,

Eller hur, fast det ska tydligen föreställa en medel-inkomsttagare nuförtiden. Bor själv i en kåk köpt för 400.000:- och drar ungefär ihop 15.000:- efter skatt(Fastighetsmäklare) i snitt, frugan drar in lika mycket(Förskolelärare). Summa: 30.000:- efter skatt när båda jobbar 100%. Antar att vi därmed tillhör der unterklass i dagens Sverige :).

Lite lustigt blir det när Stockholm tar sig självt som måttstock med resten av riket....

Blir lite rädd när jag läser i kommentarerna om folk som lägger 60 % av inkomsten på boende. Jag hade inte valt att köpa hus under de förutsättningerna. Det är väl inte rimligt någonstans att en hel heltidslön (eller mer) ska gå åt till boende? Vad händer då om ena parten blir arbetslös eller arbetslös samt när (för det är när, inte om) något går sönder i huset. Det är ju inte gratis med t ex en ny värmepanna, att dränera om huset osv...

Det står "till exempel två höginkomsttagare som tjänar 50 000 kr". Man utgår ifrån ett exempel med två höginkomsttagare, för att visa hur man kan räkna. Var och en får väl sätta in sina siffror? Vi har ungefär 40 000 kr i disponibel inkomst och jag tror att vi är ganska medel, två barns familj.

Det som skapar vansinnet kring kostnaderna för bostäder i tätorter i Sverige är hur byggindustrin stjäl pengar från sina kunder.
Vinstnivån är helt orimlig och skapar dessa fantasipriser.

30m2 i Stockholms innerstad kostar aldrig 2 miljoner att producera utan snarare 500 000 resten är ren vinst!

Med korrupta politiker så har Skattebetalarna svindlats på investeringar i anläggningar och byggnader som leder till fördyringar som kommer att ruinera och degradera Stockholms innevånare.

Vi bor litet, trångt men trivsamt. Gamla bilar och aldrig dyra semestrar. Sällan inköp av ny kläder , men behövs det så ska det vara bra kvalite..

Vi har för tillfälligt 10 000 kr efter skatt att leva på. Det kommer vi ha i 9 månader . sedan kommer vi ha ca 18 000 efter skatt tills vi börjar arbeta båda två då kommer vi väl ha 25- 30 000.

Men vi är rätt nöjda med livet endå.

Sparsam

För egen del lägger jag ca 20% på boendet och räntan gå upp till berömda 500% utan att jag får några som helst problem. Just nu är räntan på så löjligt låga nivåer att man nästan bor gratis.

vi bygger nytt för 2,2 slutkostnad 2'26000 före skatt boendet är allt för oss

Bor man i Stockholm, har en bra utbldning och fast jobb så blir det 35-50 tkr brutto minst. ta det gånger 2, är det inte märkligt att man kan köpa hus för 6 mkr eller mer. Dessuom ett par bostadsrättsaffärer i bagaget så funkar lån på 5 mkr.

MEN! Råkna på kvar-att-leva-på"-kalkylen så blir en landsortsbo som köper fint hus för, 0,8-1,3 mkr och fem minunters resväg till jobbet, en vinnare.

Med dyra hus följer höga inkomster, med höga inkomster kommer dyra hus.

Var inte avundsjuka på Stockholmarna. De sliter som hundar för sina pengar - jag vet av egen erfarenhet.

Ha ha ha, ett "fint hus för 0,8 - 1,3 miljoner"! Var finns ett sådant? :p

Det finns även ensamstående föräldrar med hus. Med en inkomst före skatt på 28k och lån på en dryg mille, kan jag säga att det går runt, men det blir inte mycket över. En buffert är bra att ha för oförutsedda utgifter, det rekommenderar jag ALLA att skaffa istället för att köpa nya mobiler och binda upp saker i åratal framöver. Räkna på vad "den nya telefonen" kostar/månad och spara pengarna till kylen som går sönder om 5 år.

Visst, kanske det är lite tråkigt, men om det ska fungera är det ett krav. Jag känner mig inte fattig, jag har ett bra liv ändå. Det finns många som har det värre...

Herr Lilja

Intressant tråd. Jag bor i en förortskommun i Stockholm i ett stort hus på en stor tomt som ligger lantligt. Detta är väldigt bra i flera avseenden, men känns ibland som att det är aningen ekonomiskt oförsvarbart ibland. Ett stort hus större kostnader: förutom en större investering är det normalt sett också källa till relativt sett större utgifter, som mer omfattande underhåll etc. För att inte nämna ökade egna insatser i arbete - gräsklippning av en nära 5000 m2 tomt eller för den delen snöskottning av en 50 m uppfart snyter man inte ur näven). Det lantliga läget gör dessutom att vi drabbas av tvåbilsfenomenet. Så, på ett sätt är det ju dubbelfel. Eller rent av trippel om man tänker Stort, Stockholm och flerbils-lyx. Å andra sidan är själva boendet riktigt nice. Barnen har en stor och fin lektomt, hunden springer fritt etc. Ekonomiskt så tjänar både jag och min fru bra, vi har bra förmåner (inkl. räntevillkor) och huset har i botten rätt låga driftskostnader pga bergvärme m.m. (åtminstone så länge inget går sönder). Kostnaderna för att dra runt det är inte orimliga i förhållande till nettoinkomsterna (under 25% i alla fall). Renoveringar och generell värdeökning gör att värdet stiger ordentligt, så det bildas ett gap mellan värde och lån. Men man kan ju ändå fundera ibland ifall det ändå rätt uppskruvade läget är smart, höga inkomster, höga utgifter. Som det ser ut nu så skulle vi t.ex. ha 2 miljoner i lån som pensionärer om vi bodde kvar, eftersom vi inte känner att fullamortering varken ryms eller känns helt optimalt. Lånen blir dock lite av ett ok och innebär höga kostnader sett över hela tiden, vilket såklart är ett implicit krav på kontinuerliga inkomster. Detta i bildar ju lite av ett ekorrhjul. Men visst, även med försiktigare värdeökning så kanske huset blir värt 9-10 miljoner och då kanske inte lånegraden är så farlig (i vilken mån det nu över huvud taget betyder något om vi ändå skulle vilja bo kvar)?

En högre insats kan såklart ge en högre potentiell vinst i framtiden. Detta bygger dock på en en underbyggande positiv trend samt att man kan bära kostnaderna under tiden (och att dessa kostnader inte undertrycker allt annat i livet bara för det). Detta känns dock inte helt självklart. Högre insats betyder samtidigt ökad risk för negativa effekter. Någon som gått in i ett dyrt boende utan större insats nära inpå en vikande marknad kanske inte har råd att bo kvar i sin dyrgrip och kanske rent av tvingas sälja med förlust. Någon annan kanske tvingas göra avkall på alla livets goda saker, vilket väl inte visade sig vara någon höjdare. Detta har bevisligen hänt lite då och då. Där kan man lätt se att ett boende i en småstad någon annanstans skulle vara så mycket enklare i många avseenden. Vår familj skulle kanske aldrig ens ha lån, och även om vi förmodligen skulle få klart mindre i inkomst på en mindre ort så skulle vi troligen bli vinnare sett till varje månad. Å andra sidan, om vi inte hade bott i villan i Stockholmsområdet hade vi kanske aldrig kunna sälja huset med en vinst som skulle räcka till en lånefri villa någon annanstans heller.

En annan sak är ju att livet handlar om att leva och kunna göra saker (det senare är åtminstone givet i mitt fall). Där kan man se att småstaden också lär kunna vara en vinnare. Stockholmstryck med allt vad det innebär, pendling, stress, köer, jobbig logistik etc. är inga mysfaktorer. Just argumentet med kvalitetstid är t.ex. vad jag motiverar mitt potentiella trippelfel på: vårt lantliga boende är så härligt. Jag stortrivs hemma. Men ibland undrar jag hur mycket kvalitetstid det verkligen blir efter "Stockholms-overhead" och alla hus-göromål? Vore det inte bättre att byta till ett enklare och billigare liv någon annan stans? Eller byta bort en faktor, t.ex. enklare, men byta upp sig på en maffig sjötomt någon annan stans?

Jag vet inte själv vad som är sundast. Själv har jag påbörjat Stockholms-racet och kommer mot förmodan inte att avsluta det på många år. I många avseenden har det gått bra hittills. Men om stress etc. förkortar liv och minskar kvalitetstid kan man ju fundera om det är värt det? Eller om pressen det innebär att sträva mot en potentiell framtida vinst är vettig (och inte går ut över livets goda saker)?

Vi har vårt drömhus, det kostade 1,3 milj. Vi har inkomster på ca 45 000 / efter skatt/ mån.
Förstår inte att fler väljer att flytta till mindre orter ett par mil från städerna. Vi bor 3,5 mil från Jönköping. Finnas massor av välbetalda jobb inom 3-4 mils radie. ingen trafik, ingen trängsel, naturen in på knuten. Perfekt för barnfamiljer.

Vi har vårt drömhus, det kostade 1,3 milj. Vi har inkomster på ca 45 000 / efter skatt/ mån.
Förstår inte att fler väljer att flytta till mindre orter ett par mil från städerna. Vi bor 3,5 mil från Jönköping. Finnas massor av välbetalda jobb inom 3-4 mils radie. ingen trafik, ingen trängsel, naturen in på knuten. Perfekt för barnfamiljer.