Se upp för glädjekalkyler

Det är egentligen inga konstigheter med att bygga och bo energisnålt. Intresset för energisnåla hus borde därför vara stort, för tekniken kan vara enkel och behöver inte innebära några uppoffringar för husägaren, tvärtom finns det pengar att spara. Ändå är efterfrågan hos hustillverkare och arkitekter liten.

Catarina Warfvinge som är lektor i installationsteknik vid LTH, Lunds Tekniska Högskola, tror att det svala intresset för energieffektiva hus kan ha flera orsaker. Den något högre byggkostnaden och rädslan för att inte få igen pengarna, och att man måste ändra sina vanor alltför mycket.
– Initialt är det dyrare att bygga energieffektivt, men jag tycker inte man ska vara rädd för den extra investeringen, man har igen pengarna många gånger om, säger Catarina Warfvinge.

– Tjockleken på isoleringen, isolerande fönster och så vidare i tillverkarnas standardvillor utgår från att huset ska vara billigt att bygga, inte efter att energikostnaden ska bli låg, säger Catarina Warfvinge. Som konsument tycker jag att man ska efterfråga olika energilösningar, precis som när man gör tillval när det gäller kakel eller köksluckor. Fråga t ex vad bättre fönster eller mer isolering i taket kostar och hur mycket energi de skulle spara.
– Sedan är det viktiga att räkna rätt på värmekostnaden och hur mycket den minskar av de här åtgärderna. Gör man en tillförlitlig prognos utefter sina personliga behov kanske man kommer fram till att man har tjänat in de extra pengarna på fem-sex år, säger Catarina Warfvinge.

Hustillverkare och arkitekter har en tendens att göra glädjekalkyler på energiförbrukning på sina standardhus. De uppges dra mindre energi än vad de i själva verket kommer att göra. Om huset enligt kalkylen verkar dra väldigt lite energi är man kanske inte intresserad av att fråga efter energilösningar som sänker energikostnaden ytterligare. Orsaken till glädjekalkylerna beror bland annat på formuleringar i Boverkets tidigare regler som utgick från normalstora familjer som skulle ha 20 grader varmt i huset. Men felkalkyleringarna beror också på slarv när huset byggs. Ofta blir det t ex inte så lufttätt som man har räknat med.

När man bygger utgår man från en norm. Till exempel att inomhustemperaturen ska vara 20 grader, att fyra personer bor i huset och gör av med ett visst antal liter varmvatten per år. I verkligheten kanske det flyttar in en familj med tre tonårsdöttrar som alla vill duscha två gånger om dagen och ha 22 grader varmt i sina rum.

Ett exempel på glädjekalkyler är passivradhusen som har byggts i Lindåsen i Göteborg. Man marknadsförde att husen skulle dra knappt 50 kilowattimmar per kvadratmeter, men de drar i verkligheten 69 kilowattimmar per kvadratmeter.
– Förklaringen är bland annat att de boende har det varmare än beräknat och att de använder mer hushållsel än man trodde, och så har vi några beräkningsmissar, säger Catarina Warfvinge.
Catarina tycker tycker i alla fallatt 69 kilowattimmar per kvadratmeter är bra, men att man kan bygga konventionella hus med nästan samma energianvändning. Utan solvärme hade radhusen i Lindås förbrukat knappt 80 kilowattimmar per kvadratmeter.

– Då tycker jag att det är attraktivare med hus som de välisolerade villorna som byggdes på Bo01. Till synes helt vanliga friliggande hus - men energimässigt mycket bättre. De har lite mer isolering än standardhuset, de är verkligen tätare, de har bättre fönster och har återvinning på ventilationen. Dessutom har de ett vattenburet radiatorsystem och behöver därmed inte värmas med el. De har visat sig dra 88 kilowattimmar per kvadratmeter och år.
– Så skulle alla hus kunna byggas. Om bara fler konsumenter efterfrågar energilösningar så kommer nog fler hustillverkare plocka fram dem som tillval, säger Catarina Warfvinge.