Jag har bott ett par få år i södra Lappland och min bild är att de som väljer att stanna är:
1) De som ser/känner att de har möjligheter till en framtida försörjning i området.
2) De som. känner att de inte har någon framtid någonstans och kan lika gärna stanna hemma och stämpla som att göra det någon annanstans.
De som väljer att flytta långt bort är i stor utsträckning de som har pluggat på högskola ett par år eller mer efter gymnasiet.
1) De som ser/känner att de har möjligheter till en framtida försörjning i området.
2) De som. känner att de inte har någon framtid någonstans och kan lika gärna stanna hemma och stämpla som att göra det någon annanstans.
De som väljer att flytta långt bort är i stor utsträckning de som har pluggat på högskola ett par år eller mer efter gymnasiet.
Håller med om att tråden spårat ut från sin rubrik!
Håller också med om att urspårningen har sitt intresse.
Just sjukvården är bra exempel.
Vi har många små kommuner i storlekar 5000 - 20000 innevånare. Det borde vara mer än nog för att hålla doktor och några syrror med jobb på heltid. Med utflyttning följer åldrande befolkning. Och det sägs alltid i debatten att de gamla är så dyra, för de behöver mycket vård och omsorg. Det borde alltså behövas MER vård/person i en kommun med hög medelålder! Men vårt "allmänna" har inte råd med lokal närvaro. Som systemet är upplagt måste vi ha verksamheten så absolut "slimmad" (stordrift) som bara går, för att ett av världens högsta skatteuttag skall räcka till.
Vi kan kräva att alla bilar kollas varje år - det får bilägaren betala själv - men den vård som är betald via skatterna räcker inte till för att kontrollera människan varje år, vi gör inget förrän sjukdomarna biter sig fast rejält och blir dyra att ta hand om...
Det är ingen som funderat på att banta förvaltningen eller det administrativa, tillståndsmyndigheter, upphandlingsmyndigheter, övervakningsmyndigheter, ...? (och för all del, skattemyndigheten, genom att göra systemet mycket enklare skulle det inte behövas tusentals tjänstemän för att granska alla tillämpningar av specialregler, branschavdrag, regionala. ...). Och läkare har vi etableringskontroll av, så att landstingen inte skall behöva stå och skämmas när någon läkare privat skulle lyckas med det som alla landstingspolitiker predikat är omöjligt.
Jag tror att Sverige, för att kunna långsiktigt förbli ett välmående land där hela befolkningen har en god livsnivå, skulle behöva en rätt omfattande rekonstruktion - Kontoret med sin varmluft måste krympas rejält, verkstaden tillåtas växa. Det funkar inte med ett land där varje produktiv arbetare skall mätta 8 munnar.
Men sanningen är väl att alla de större länder som Sverige så lydigt går efter och kopierar har stora bakgårdar av mer eller mindre förslavad befolkning som lever om inte i misär så i alla fall i betydligt sämre omständigheter än den glassiga framsidan. Varken många lantliga stater i USA eller Frankrikes bonde-land lever något fett liv, snarast tvärtom.
Om någon vill ha ett exempel på förvaltning och administration som Sverige har, som borde kunna tas bort: Antag att Du bor i en villa som är gul, men Du vill nu måla den vit. Hur många man-dagar tar förvaltningen av bygglov, diarieföring, ärendeberedning, skrivelser till grannar, utvärdering, beslutsberedning, beslut, underrättande etc (kanske behöver byggnadsnämnden även återremittera ärendet och göra en bedömning på plats för att kunna bilda sig en uppfattning). Är det nedlagda arbetet rimligt i proportion till vinsten med att "myndigheten" minsann är de som bestämmer hur husen skall se ut, inte husägaren? Om arbetet känns "rimligt" trots allt, krydda då med att önskemålet avslås och husägaren överklagar!
Dags att byta system - anförtro åt den enskilde att svara för sina egna behov, ta bort alla nitiska tjänstemän och inspektioner av onödigheter. Det är också dags att trimma våra system så vi har råd med lite reserver och beredskapslager - nästa gång det brinner i skogen kanske inte Polen har lust att komma hit och rädda oss, så mycket skit som vi kastar efter dem hela tiden, men har vi själva ens lagt brandslangar på lager?
En bieffekt borde också bli att när ett stort antal personer inte har råd att bo kvar i dyra bostäder i Stockholmstrakten, och inte heller har några jobb som håller dem kvar där faller priserna, samtidigt som flyttlassen går ut på landet där villorna kostar ungefär lika mycket att köpa som det kostar att bygga dem, och där tomterna är stora nog att odla lite egen potatis och äpplen.
Frågan är ju om detta kommer att ske som en "stor depression" som på 30-talet, och om det är Covid-19 som kickar loss den, eller om det blir något annat, och i så fall när. Det gäller ju att hänga med i pyramidspelet så länge som möjligt, men stiga av precis innan det rasar ihop så att man själv, personligen, räddar "sina värden" och låter andra ta hungern och desperationen när man själv provar paraplydrinkar. Alternativet är väl ett storkrig, sådana brukar också kunna "starta om" ekonomierna.
Egentligen hoppas jag slippa båda dessa scenarion, men jag är inte väldigt optimistisk att våra politiker av idag skall klara att krysta fram något bättre alternativ.
Håller också med om att urspårningen har sitt intresse.
Just sjukvården är bra exempel.
Vi har många små kommuner i storlekar 5000 - 20000 innevånare. Det borde vara mer än nog för att hålla doktor och några syrror med jobb på heltid. Med utflyttning följer åldrande befolkning. Och det sägs alltid i debatten att de gamla är så dyra, för de behöver mycket vård och omsorg. Det borde alltså behövas MER vård/person i en kommun med hög medelålder! Men vårt "allmänna" har inte råd med lokal närvaro. Som systemet är upplagt måste vi ha verksamheten så absolut "slimmad" (stordrift) som bara går, för att ett av världens högsta skatteuttag skall räcka till.
Vi kan kräva att alla bilar kollas varje år - det får bilägaren betala själv - men den vård som är betald via skatterna räcker inte till för att kontrollera människan varje år, vi gör inget förrän sjukdomarna biter sig fast rejält och blir dyra att ta hand om...
Det är ingen som funderat på att banta förvaltningen eller det administrativa, tillståndsmyndigheter, upphandlingsmyndigheter, övervakningsmyndigheter, ...? (och för all del, skattemyndigheten, genom att göra systemet mycket enklare skulle det inte behövas tusentals tjänstemän för att granska alla tillämpningar av specialregler, branschavdrag, regionala. ...). Och läkare har vi etableringskontroll av, så att landstingen inte skall behöva stå och skämmas när någon läkare privat skulle lyckas med det som alla landstingspolitiker predikat är omöjligt.
Jag tror att Sverige, för att kunna långsiktigt förbli ett välmående land där hela befolkningen har en god livsnivå, skulle behöva en rätt omfattande rekonstruktion - Kontoret med sin varmluft måste krympas rejält, verkstaden tillåtas växa. Det funkar inte med ett land där varje produktiv arbetare skall mätta 8 munnar.
Men sanningen är väl att alla de större länder som Sverige så lydigt går efter och kopierar har stora bakgårdar av mer eller mindre förslavad befolkning som lever om inte i misär så i alla fall i betydligt sämre omständigheter än den glassiga framsidan. Varken många lantliga stater i USA eller Frankrikes bonde-land lever något fett liv, snarast tvärtom.
Om någon vill ha ett exempel på förvaltning och administration som Sverige har, som borde kunna tas bort: Antag att Du bor i en villa som är gul, men Du vill nu måla den vit. Hur många man-dagar tar förvaltningen av bygglov, diarieföring, ärendeberedning, skrivelser till grannar, utvärdering, beslutsberedning, beslut, underrättande etc (kanske behöver byggnadsnämnden även återremittera ärendet och göra en bedömning på plats för att kunna bilda sig en uppfattning). Är det nedlagda arbetet rimligt i proportion till vinsten med att "myndigheten" minsann är de som bestämmer hur husen skall se ut, inte husägaren? Om arbetet känns "rimligt" trots allt, krydda då med att önskemålet avslås och husägaren överklagar!
Dags att byta system - anförtro åt den enskilde att svara för sina egna behov, ta bort alla nitiska tjänstemän och inspektioner av onödigheter. Det är också dags att trimma våra system så vi har råd med lite reserver och beredskapslager - nästa gång det brinner i skogen kanske inte Polen har lust att komma hit och rädda oss, så mycket skit som vi kastar efter dem hela tiden, men har vi själva ens lagt brandslangar på lager?
En bieffekt borde också bli att när ett stort antal personer inte har råd att bo kvar i dyra bostäder i Stockholmstrakten, och inte heller har några jobb som håller dem kvar där faller priserna, samtidigt som flyttlassen går ut på landet där villorna kostar ungefär lika mycket att köpa som det kostar att bygga dem, och där tomterna är stora nog att odla lite egen potatis och äpplen.
Frågan är ju om detta kommer att ske som en "stor depression" som på 30-talet, och om det är Covid-19 som kickar loss den, eller om det blir något annat, och i så fall när. Det gäller ju att hänga med i pyramidspelet så länge som möjligt, men stiga av precis innan det rasar ihop så att man själv, personligen, räddar "sina värden" och låter andra ta hungern och desperationen när man själv provar paraplydrinkar. Alternativet är väl ett storkrig, sådana brukar också kunna "starta om" ekonomierna.
Egentligen hoppas jag slippa båda dessa scenarion, men jag är inte väldigt optimistisk att våra politiker av idag skall klara att krysta fram något bättre alternativ.
