49 och fastigheter för totalt ca fem millar. Lån på ca 250000. Haft tur i prisutvecklingen och dinky
 
Det känns som, som vanligt i diskussioner om lån, att trådarna blir en tävling i duktighetsrunkeri och många vill bara berätta att de har så lite att betala av på så dyra fastigheter minsann. Innan någon säger att jag är avundsjuk så visst är jag det, men jag har aldrig haft någon möjlighet att göra som alla ni duktiga. Så vi sitter här med 1.6 i lån på amorteringar och kommer nog aldrig få någon fantastisk avkastning när/om vi säljer huset. En anomali om man tittar i den här tråden. Vill väl mest bara gnälla över att diskussionerna om lån ofta inte blir diskussioner om lån. Så. End of rant.
 
G
Att minimera löpande kostnader har alltid varit min melodi. Sparade ihop varje krona innan jag köpt min första bostad, en liten lägenhet i centrala Malmö. Visst tog ett par år och jag fick leva lite halvsnålt. Men att utan lån äga en liten lägenhet i förening med god ekonomi och därmed låg avgift gav möjlighet att spara ännu mer. Har tagit några små steg i stället för ett stort och utan att ge banken en spänn. Nu femton år senare äger jag helt OK lägenhet i centrum, fritidshus på landet och bil till en löpande kostnad av drygt 5000,- i månaden. Och jag fortsätter att spara.

Frihet är ordet.
 
G
Ålder? Har du familj? En annan sak om man har barn att placera i sin bostad när man är 20... Då uppstår situationer då man inte kan välja så ha viss förståelse för att alla inte är i din sits
 
G
Jag är nu 40 år. Jag var 25-30 och ensamstående när jag sparade ihop till min första bostad. Ingen speciellt bra lön, jag drog helt enkelt ner på alla kostnader för att uppnå mitt mål genom att bo kollektivt, cykla, ta med lunch till jobbet och arbeta så mycket jag orkade. Som sagt, det blev lite halvsnålt men jag tog valet att hellre göra det i ungdomsåren än att i värsta fall hamna på fattighuset som gammal.

Om något blev det möjligt att spara ännu mer när jag flyttade samman med min sambo i min lilla bostadsrätt. Vi fortsatte bo trångt där i ett par år. Det var inte svårt att övertala sambo om vad man fick i utbyte av att fortsätta spara på det sättet jag gjort då hon fick surfa på mitt tidigare beteende.

Livet var på inget sätt knapert, men man lär sig ett vända på kronorna. Och när man har sparade pengar har man råd att köpa kvalitet som håller i stället för billigt skräp som snabbt går sönder.

Det gäller att planera lite, att tänka på hela livet snarare än de kommande åren.

Vi upplever det båda som att pensionen är säkrad redan nu.

Ett ganska enkelt sätt att räkna på är att över 30 år blir kostnaderna för ett lån ungefär lika mycket som själv lånet. Vill man vara så skuldfri som möjligt väljer man då i stället att bo på lite mindre yta och spara de där pengarna i stället för att sedan uppgradera när man har råd.

Jag har full förståelse för att vissa väljer ett rejält boende från första början till ett mycket högre pris. Men även om man har flera barn så går det att bosätta sig på lite mindre yta en bit utanför. Speciellt i storstäderna där det finns bra kollektivtrafik.

Det handlar om prioriteter. Jag personligen väljer frihet och säkrad framtid varje gång.
 
L
Ej verifierad skrev:
Skrivet av: Andreas

Man kan spara in något enormt på att öka amorteringen, ofta mycket mer än vad man har en aning om. Detta om man tittar på den totala räntekostnaden (självklart).
Det finns ett gratisverktyg där man kan göra just detta och laborera med olika räntor och amorteringsbelopp. [länk] heter tjänsten och är egentligen mer ett ekonomiskt verktyg, men de har just denna lånefunktion som jag tycker är väldigt bra.
Tack så mycket för denna rekommendation, jag tror att den kommer att vara mycket användbar för mig, liksom många andra
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.