De vanligaste isoleringsmaterialen
Välisolerade hus sparar både miljön och plånboken och kraven på att bygga mer energisnåla hus bara ökar. Men vilken sort ska man välja, vad skiljer de olika fabrikaten och kan man isolera för mycket?
Allt om bygglov
Checklista för byggprocessen
Dränering runt huset
Bygga friggebod
Platta på mark
Markarbetena kan bli dyr överraskning
Så får du en bra lekstuga
Experternas råd om tillbyggnad
Allt om isolering
Radonmätning nödvändig
De vanligaste typerna av isolering som passar villaägaren är framför allt stenull, glasull och cellplast. Tillverkarna är få även om det ibland dyker upp nya, utländska aktörer på olika håll i landet.
På isoleringens förpackning eller i produktnamnet står ofta ett siffervärde som på något sätt markerar värmekonduktiviteten eller värmeledningsförmågan. Enheten betecknas lambda och kan till exempel vara 0,037 W/mK men i produktnamnet anges bara 37. Ju lägre lambdavärde ger desto bättre isoleringsförmåga. Men läs produktbeskrivningen; ett siffervärde kan lika gärna avse tjockleken på en skiva.
Cellplast används idag mest till att putsa på, som grundisolering eller på platta tak och lämpar sig inte för montage i en regelstomme. I betongelement använder man ofta ingjuten cellplast som isolering. Materialet tål hög belastning och är inte fuktkänsligt.
Stenull och glasull har i stort sett samma isoleregenskaper; vilket man väljer kan istället bero på nedanstående faktorer som pris, miljö- eller brandegenskaper.
Mindre vanliga material som förekommer är isolering av cellulosa och lin. Cellulosa förekommer mest som lösull och linisoleringen tillverkas i mjuka skivor.
När det gäller drevning runt fönster finns det system i alla ovanstående material. Dessutom finns en del material som bara används för att underlätta vid drevning så som skum och expanderande tejper. Här finns en del tillsatser som det kan vara värt att hålla ögonen på om man vill vara miljövänlig.
Hur gör man? Ska man putsa huset används ofta ett system från en leverantör och då går man givetvis efter de anvisningarna. Bygger man helt i egen regi med vanlig regelstomme är det ändå idé att söka hjälp av kunnig personal eller fackfolk. En ingenjör gör kalkyler på behov, brand och åtgång till exempel och det är lätt att göra misstag som amatör.
Man kan egentligen inte isolera för mycket men till sist når man gränsen för passsivhus och då kan värmekällan tas bort. I gengäld ställer det högre krav på täthet och ventilation och då krävs ordentlig beräkning för att få ekonomi att balansera med tekniken.
Vill man själv köpa sin isolering så är en god idé att leta upp byggvaruhus med kunnig personal och både djup och bredd i sortimentet. Stora byggvaruhus, som till exempel Beijer, har bra hemsidor med förslag och instruktioner för isolerarbeten.
Generellt kan man säga att isolermaterial med hög densitet passar bättre att montera heltäckande medan mjukare isolering passar bättre mellan reglar. Det bästa är att köpa isolering med rätt mått som är anpassad för montage mellan reglar om det är så man planerar att montera. Behöver man skära i isoleringen kan passformen och isolerförmågan bli sämre.
Lösull kan användas i både väggar, tak och vid tilläggsisolering. Det är ett bra sätt att isolera en vind på, det går snabbt, man behöver inte skära och inga skarvar förekommer. Det når ut i trånga utrymmen och runt rör och andra installationer. Men, det är speciella lösullsentreprenörer som ska utföra arbetet med hjälp av blåsmaskiner. Ofta krävs en halvmeters tjocklek för att uppnå rätt isolerförmåga. Säckarna med isoleringen är komprimerade och tunga och materialet hanteras lättast då det blåses direkt från en bil. Om materialet trots allt krattas ut manuellt får man inte samma densitet och isolerförmåga. Det finns dock lösullssprutor att hyra för den som vill göra ett proffsigare jobb själv.
Om lösullen belastas, till exempel om man går på den, försvinner en stor del av isolerförmågan.
Prismässigt är det ingen större skillnad mellan de vanligaste isolermaterialen, kanske beroende på att antalet tillverkare är få. Men om man går in i ett byggvaruhus och kollar hyllpriser kan man säkert hitta större skillnader och få känslan av att det är dyrt. Om det gäller isolering till ett helt villabygge tjänar man oftast på att begära in offert, då blir priserna troligen lägre.
Generellt kan man säga att isolering med högre densitet isolerar lite bättre men också är lite dyrare. Man betalar alltså efter isolerförmåga.
Kostnaden för isolering ligger på ungefär 2-3 procent av den totala byggkostnaden.
Bäst miljöegenskaper bland de vanligaste isolermaterialen har glasullen. I tillverkningen används till största delen återvinningsglas som smältes i ca 700 grader. Det går åt en del el men i gengäld är glasullen förpackningsvänlig. Man kan suga ur luft ur förpackningarna, och därmed minska på transportutrymmet. När isoleringen sedan packas upp sugs luften in i materialet igen.
Denna egenskap har inte stenullen som också tillverkas vid högre temperatur, ungefär 1700 grader. Paroc och Roxull är två stora leverantörer av stenull i Sverige men det är bara Paroc som tillverkar isoleringen här i landet. Stenen bryts alltså i Sverige, vilket ju påverkar miljön lokalt. När stenmaterialet ska smälta använder man dessutom koks.
Begagnad sten- och glasull är inte så lätt att återvinna, den innehåller ofta smuts och främmande partiklar. Spill och rent material går ibland tillbaka till lösullstillverkning.
Cellplast är oljebaserad som gör att materialet inte får så goda miljöegenskaper. I gengäld kan all cellplast återvinnas och återge energi. Dessutom finns det inget som kliar under hanteringen.
Cellulosamaterial och andra så kallade naturliga isolermaterial har visserligen ingen miljöpåverkan i materialet i sig. Till många produkter används återvunnet tidningspapper till exempel. Men som bindemedel och för att klara belastningar från brand och svamp- och mögelangrepp tillsätts olika ämnen, i vissa fall borsalter. Bor är giftigt och bör inte komma ut i naturen.
Dessa isolermaterial marknadsförs ofta som lämpligt för konstruktioner utan ett plastskikt som diffusionstätning.
– Att det inte behövs en diffusionsspärr stämmer inte. Stommen behöver också ett skydd mot fukt inifrån och isolermaterialen behöver inte mycket fukt förrän svamp och mögel börjar växa. Men det är inte alltid man märker det då det börjar inne i konstruktionen, säger Mihail Serkitjis på Chalmers.
Vill man pröva något material som inte hör till de allra vanligaste kan det vara idé att be om referensobjekt som varit färdiga ett par år.
När det gäller brand fungerar stenull bäst. Det är klassat som obrännbart precis som glasull. Stenull har en högre tillverkningstemperatur än glasull och påverkas alltså senare än glasullen vid en brand. Men skillnaden är oftast betydelselös vid en brand då andra material reagerar snabbare. Ändå håller Isover på att ta fram en glasullsskiva med ytterligare bättre brandmotstånd som närmar sig stenullens, dessutom med lågt lambdavärde.
Cellplast står inte emot brand alls. Den kan antändas av en gnista, något som man bör tänka på vid lagring eller då den är monterad men inte ytskiktet kommit på plats.
Cellulosaisolering har, trots tillsatser, sämre brandegenskaper. Tidningen Råd & Rön redovisar tester som är gjorda på lösull av olika material.
Efter en jämförelse av olika material, priser och isolerförmåga kan man konstatera att det trots allt inte är så olika värden mellan de olika typerna. Det som kan vara avgörande för en bra isolering behöver alltså inte vara vilken produkt man väljer utan att arbetet utförs rätt.
