Kan jag öppna upp mellan kök och vardagsrum i mitt hus?

Om man som jag är uppvuxen i en bostad med ett minimalt kök kan ju öppenhet mot vardagsrummet verka vara höjden av lyx. Tanken på att hela huset skulle fyllas av os från stekt torsk var kanske heller inte något drömscenario.  Jag tror dock inte att det är en modefluga utan att det återspeglar hur familjeförhållanden och vardagsvanor har förändrats under de senaste decennierna.  Man umgås och lagar mat på andra sätt idag än för 30 år sedan.

Funktionskrav

Det fanns en tid när Sverige var ”världsledande” på köksplanering och köksstandardisering. Mycket baserat på funktionsstudier vid ”Hemmens forskningsinstitut” som sedan blev Konsumentverket. En del av grundtänkandet byggde på någon sorts ”hemmafrunorm” som är passé sedan lång tid tillbaka. Det hindrar inte att vissa grundmått, som avstånd mellan köksbänkar, storlek på matbord mm, fortfarande är aktuella.

Innan man börjar diskutera de byggnadstekniska förutsättningarna bör man därför fundera på de funktionsmässiga kraven. Finns det några minimimått för en öppen planlösning? Utan att fördjupa sig för mycket i olika möbleringslösningar tror jag att man kan säga att det är en fördel om köket har en kvadratisk form, d.v.s. har ungefär lika stort djup som bredd.

Vilka är de tekniska förutsättningarna hos mitt hus?

Även om varje hus har sina egenheter är det ganska enkelt att se en systematik när det gäller storlek, form och byggnadssätt hos svenska småhus som är byggda efter 1950.

De flesta som kom till på femtio- och sextiotalen byggdes med statliga lån, vilket innebar en gräns för storleken. Först 115 kvm, sedan 130 kvm och till sist 150 kvm. Från och med sjuttiotalet blir det vanligare med enplanshus utan källare.

För att kunna öppna upp mellan kök och vardagsrum behöver man alltid riva väggar. Ofta måste man ersätta dessa väggar med pelare och balkar. Ibland måste man ordna särskilda stöd för pelarna. Följande översikt är ett försök att ordna informationen. Det betyder inte att alla hus passar in i denna mall.

Ett och ett halvplanshus från 50- och 60-talen med källare

Huset har en bärande vägg som går på mitten genom hela huset, en s.k. hjärtvägg. Ibland är hjärtväggen två parallella väggar, ibland går hjärtväggen i sicksack. En öppning i en hjärtvägg måste avväxlas med en balk och två pelare.  Eftersom det finns en murad vägg i källaren rakt under hjärtväggen brukar det vara enkelt att ordna stöd för pelarna.

Enplanshus från 50- och 60-talen med källare

I princip gäller samma förutsättningar som för ett och ett halvplans-husen. Takstolarna använder hjärtväggen för att föra ner laster från taket. Fördelen är att dessa blir lägre när vinden inte används som bostad.

Enplanshus från 70-talet utan källare samt med fackverkstakstolar

Många av dessa hus har självbärande takstolar av fackverkstyp. Sådana kallas vanligen för W- eller WW-takstolar och är ganska lätta att känna igen. Fackverkstakstolar vilar bara på ytterväggarna och därför är inga mellanväggar bärande. Du har haft tur.

Enplanshus från 70-talet utan källare samt med konventionella takstolar

Även dessa hus har hjärtväggar. Betongplattan bör ha en förstärkning under hjärtväggen. Saknas en sådan måste man som regel ta upp hål i plattan och gjuta förstärkningar (voter) för pelarna.

Allmänt om avväxlingsbalkar

De material som man kan använda sig av är limträ och stål. Den vanligaste stålprofilen idag kallas för HEA. Man använder balkens breddmått för att specificera balken. HEA 200 är således 200 mm bred och 190 mm hög. Limträbalkar finns i ett antal standardiserade bredder, 90, 115, 140, 165, 190 och 215 mm. (Dessutom finns det smalare balkar som inte är aktuella för en sådan här uppgift) Genom att välja en bredare balk kan man minska något på höjden. Grovt förenklat brukar en HEA-balk bli häften så hög som en 90 mm bred limträbalk. Det är vanligt att man använder pelare av limträ även för stålbalkar. Normalt räcker 90x90 mm pelare, som är den minsta tillgängliga dimensionen.

Två omständigheter är avgörande för hur kraftig balk man behöver. 1)Hur stora laster per meter räknat som balken ska bära och 2) Balkens spännvidd, d.v.s. väggöppningens bredd. 1) är beroende av husets bredd, övervåningens användningssätt (bostad eller vind), taklutning och snözon. Det är viktigt att hålla igen på spännvidden. Det är bra om man kan undvika spännvidder över 4 meter i den här typen av användning. Även en minskning av spännvidden med någon decimeter har stor effekt på balkens höjd. Det kan vara bra att veta att balkens nedböjning ökar med kubiken på spännvidden.

Hur gör man?

En ändring i bostadens bärande stomme av det slag jag beskriver här kräver att man gör en bygganmälan. Vanligen brukar man behöva redovisa hur man kommit fram till den tänkta åtgärden. För att beräkna avväxlingsbalkens dimensioner m.m. bör man anlita en byggnadskonstruktör. Ännu bättre är att anlita en arkitekt som gör en planritning över det blivande utseendet på kök och vardagsrum och kontrollerar att måtten är användbara. Många arkitektkontor har idag egna konstruktörer eller etablerade samarbeten med sådana. Med en riktig ritning ökar möjligheterna att få offerter från fler byggfirmor, om man nu inte vill göra jobbet själv.