Kan vi begränsa grannens servitut?

Vår fastighet är på 214 kvm. Ca 50 kvm utgör vår infart där vi har entré och garage. Vi har en port i ena änden och garaget i andra änden. Vår granne, en hyresfastighet med carport, har in- och utfartsservitut över vår infart. Hyresfastigheten har även 2 ingångar från gatan. Hyresfastigheten har en bostad och en lokal. Det är mycket trångt för oss, vår familj kan inte vistas på vår infart eftersom vi då är i vägen för grannen. Vi anser att det måste gå att begränsa servitutet att inte gälla grannens bil, det finns massor av parkeringsplatser på gatan. Tvisten har pågått i över 20 år. Vad kan man göra?
mvh
Leif

Det finns två typer av servitut, dels avtalsservitut som bildas genom avtal mellan två fastighetsägare, dels officialservitut som beslutas av en myndighet. Utgångspunkten är att ett servitut ändras eller upphävs på samma sätt som det tillkom, dvs genom avtal för det fall det är ett avtalsservitut och genom fastighetsreglering av Lantmäterimyndigheten om det är ett officialservitut. Då det inte framgår av brevet utgår jag från att det i det aktuella fallet rör sig om den vanligaste formen av servitut, ett avtalsservitut.

Utgångspunkten är alltså att ett avtalsservitut ändras genom att ägarna till den tjänande och den härskande fastigheten träffar ett nytt avtal om servitutets användning. För det fall osämja råder och en frivillig överenskommelse inte går att nå har ägaren till den tjänande fastigheten (dvs ägaren till den fastighet som upplåter servitutet) enligt lag rätt att bringa servitutet att upphöra i två fall. Det ena fallet avser en situation då ägaren av någon av fastigheterna åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet och åsidosättandet är av väsentlig betydelse för den andre fastighetsägaren, dvs ägaren av den tjänande fastigheten i detta fall. Det andra fallet avser en situation då vederlag ska utgå för servitutet och vederlaget inte betalas inom en månad efter förfallodagen. Under dessa förhållanden har den tjänande fastighetsägaren rätt att häva servitutet och erhålla ersättning för eventuell skada på grund av hävningen. Ingen av dessa bestämmelser torde vara tillämplig i förevarande fall, eftersom det inte framkommit uppgift om vederlag för servitutet och ägaren/nyttjaren av hyresfastigheten sannolikt inte genom förande av bil på vägen kan anses ha åsidosatt de skyldigheter denne åläggs i servitutsavtalet, naturligtvis beroende på vad servitutsavtalet stipulerar.

Det som återstår för ägaren av den tjänande fastigheten är då att påkalla fastighetsreglering med Lantmäterimyndighetens försorg. Lantmäterimyndigheten prövar härvid om servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och om denna olägenhet kan undanröjas med en ändring av servitutet. För det fall Lantmäterimyndigheten finner att så är fallet kan den ändra servitutet, exempelvis genom att begränsa det till att bara avse annan trafik än bil. Framgången med en sådan begäran är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.