Tennet kallflyter ju vid tryck saturnus så det är nog ingen bra ide. Det finns utmärkta ändhylsor att pressa på om man måste ansluta en MK/RK under skruv. Är det hissklämma är det inga problem med bara kopparen
Ingen yrkesman använder "sockerbitar" dom är för osäkra och tar för lång tid samt för besvärliga att koppla flera ledare till. Man föredrar i alla lägen nån typ av fjäderbelastad "kopplingsklämma" typ,Torix, Wago, Hellerman. Dom är mycket säkrare och snabbare.
Skruvförband och förtennad kopplingstråd = Big No Nosaturnus skrev:
Det var många blymantlade kabeltyper som inte hade den senare införda biledaren, tex den vanliga jordkabeln av blypapperstyp hade aldrig biledare och skulle även jordas, då fick de löda på en tåt i ändarna. Fanns även såna exempel av EDIL-typ för vanlig utanpåliggande installation.yxis skrev:
Tur du inte är en dum sill då.Mikael_L skrev:
För de som jobbade med det var det annars rätt sätt, flussmedel av släckt saltsyra, lodgryta, olika bandningar var melodin. Själv föredrar jag någon teknik av WAGO-typ om jag sysslar med såna ting, de förenar ju det bästa av flera världar.
farsan gjorde lödsyran själv, det var starka grejor. Tror det var en bit zink han lade glasburken med saltsyran i. Jag tycker jag kommer ihåg, att det här med att löda ändarna tog hastigt slut, som på en eftermiddag, vad den direkta anledingen var, har också trillat ur....men när det gäller kablar/trådar i rörelse, så bryts dom av ganska lätt när de är lödade. Konstigt förrästen, man lödade aldrig EK.
Blir lödningar spröda med tiden? Det är väl bara om det varit för stora mekaniska påkänningar som lödningar släpper, men blir det alltså värre med tiden?mycke_nu skrev:
Jag har alltid trott att lödningar som släppt p.g.a. tveksam konstruktion (tänk tung "klump" kretskortsmonterad som släpper efter några år) berott på att en apparat utsatts för mer och mer mekaniska känningar med tiden, och inte att lödningarna blir sämre.
Givetvis tvinnar man först om man kan.mycke_nu skrev:
Jag kanske skulle komplettera EDIL'en i uthuset med skyddsjordGK100 skrev:
Det räknas antagligen som en såpass stor ändring att materialet måste uppfylla dagens elregler antar jag?
(Nej, jag kommer inte mickla med den gamla EDIL'en, så länge den inte behöver röras så får den sitta på plats, behöver den röras så åker den bort).
yxis skrev:Blir lödningar spröda med tiden? Det är väl bara om det varit för stora mekaniska påkänningar som lödningar släpper, men blir det alltså värre med tiden?
Jag har alltid trott att lödningar som släppt p.g.a. tveksam konstruktion (tänk tung "klump" kretskortsmonterad som släpper efter några år) berott på att en apparat utsatts för mer och mer mekaniska känningar med tiden, och inte att lödningarna blir sämre.
QUOTE]
En lödning som är gjord efter konstens alla regler blir inte spröd med tiden, däremot så släpper kallödningar med tiden eftersom kopparn och lodet inte inte fäst vad varandra pga för låg temperatur. Likaså "överhettade" lödningar där temperaturen på lodet blivit så hög att det bildats microbubblor vid lödpunkten kommer med tiden att släppa.
Dessutom kan man få sprickbildningar i lödpunkten om den utsätts för rörelse medan den svalnar.
Sånt fick man lära sig på lödkursen...
saturnus skrev:
TechMark:
Aha, bra att få höra att jag inte snurrat till det att bra lödningar inte sunkar till sig med tiden.
Vanligaste orsaken till kallödning torde vara att det man löder rör sig medan det svalnar, eller möjligen att det blåser såpass att tennet rör sig. Fel nummer ett är alltså att hålla i något av det man löder för hand, tricket är att grejerna ska ligga ihop av "egen" kraft på nåt sätt.
Jag håller för övrigt med hempularen om att det är direkt farligt med förtennade ledningar i skruvkopplingar. Jag har rättat till ett antal äldre skarvsladdar/grendosor. Farsan (eller liknande) fyndade en hel driva ihoprullningsbara trevägsgrenar nån gång efter att förtenning egentligen lär ha upphört, de användes i en butiksverksamhet (med rätt lindringa snittströmmar, hemelektronik), och femtioelva år efteråt så har de flesta jag har kvar nog fått kablarna avkortade några centimeter och en del stickproppar har blivit utbytta.
Nackdelen med att behöva byta en ojordad klass-0-stickpropp är att det är svårt att motstå frestelsen att göra en olaglig adapter genom att sätta på en jordad klass-1-stickpropp :blushing:
Aha, bra att få höra att jag inte snurrat till det att bra lödningar inte sunkar till sig med tiden.
Vanligaste orsaken till kallödning torde vara att det man löder rör sig medan det svalnar, eller möjligen att det blåser såpass att tennet rör sig. Fel nummer ett är alltså att hålla i något av det man löder för hand, tricket är att grejerna ska ligga ihop av "egen" kraft på nåt sätt.
Jag håller för övrigt med hempularen om att det är direkt farligt med förtennade ledningar i skruvkopplingar. Jag har rättat till ett antal äldre skarvsladdar/grendosor. Farsan (eller liknande) fyndade en hel driva ihoprullningsbara trevägsgrenar nån gång efter att förtenning egentligen lär ha upphört, de användes i en butiksverksamhet (med rätt lindringa snittströmmar, hemelektronik), och femtioelva år efteråt så har de flesta jag har kvar nog fått kablarna avkortade några centimeter och en del stickproppar har blivit utbytta.
Nackdelen med att behöva byta en ojordad klass-0-stickpropp är att det är svårt att motstå frestelsen att göra en olaglig adapter genom att sätta på en jordad klass-1-stickpropp
:blushing:Man förtennar aldrig en flerkardelig tråd som ska in i en skruvkoppling av två anledningar.hempularen skrev:
För det första därför att förtenningen ger sämre kontakt och och ökad risk för framtida glapp. För det andra därför att punkten där förtenningen slutar blir en sk. brytpunkt pga att det förtennade området är styvare än det oförtennade. Om kabeln utsätts för rörelse är det på det stället som den kommer att gå av. Nu ska inte ledningar i 230/400v anläggningar röra på sig så det är antagligen ett mindre problem där, men inom svagströms applikationer är förtennade kabeländar ett no no.
Blir brytpunkten sämre vid lödning än vid t.ex. skruvanslutning eller klämanslutning?
Jag trodde att den snarast skulle bli bättre eftersom man kan få tenn att flyta in i ledaren innanför isoleringen och rent subjektivt verkar det bättre att ha brytpunkten skyddad av förstyvningen man får av isoleringen. Eller?
Jag trodde att den snarast skulle bli bättre eftersom man kan få tenn att flyta in i ledaren innanför isoleringen och rent subjektivt verkar det bättre att ha brytpunkten skyddad av förstyvningen man får av isoleringen. Eller?
Det jag fick lära mig när jag jobbade som elmontör och byggde strömförsörjningar för både starkström och svagström var att att man förtennade inte kardeler pga att det gav sämre kontakt i skruvanslutning samt att kablarna kunde gå av vid gränsen där förtenningen slutade.
Jag har själv lagat en del utrustningar där kardelerna varit förtennade och kablarna gått av.
Jag har själv lagat en del utrustningar där kardelerna varit förtennade och kablarna gått av.
Ja, man måste göra rätt, Googlar man på solder joint reliability eller liknande så får man hundratusentals träffar. Lödning är förenat med stora tillförlitlighetsproblem.TechMark skrev:En lödning som är gjord efter konstens alla regler blir inte spröd med tiden, däremot så släpper kallödningar med tiden eftersom kopparn och lodet inte inte fäst vad varandra pga för låg temperatur. Likaså "överhettade" lödningar där temperaturen på lodet blivit så hög att det bildats microbubblor vid lödpunkten kommer med tiden att släppa.
Dessutom kan man få sprickbildningar i lödpunkten om den utsätts för rörelse medan den svalnar.
Sånt fick man lära sig på lödkursen...