Den största utbetalningen ur insättningsgarantin var custodia som var på ca 130 miljoner ilket motsvarar ca 0,5% av de avgifter som är inbetalade i insättningsgarantin. Så än så länge är det väl snarare staten (och medborgarna) som lånar av insättarnan än insättarna som utnyttjar staten.
Jag skulle betala av lånet. Mest för att jag är trött på banken, vill inte vara beroende av dem och tycker inte de tillför så stort värde i relation till vad de kostar.
Har möjlighet att betala av alla lån på ett bräde. Har istället parkerat dem till 4% ränta på 12 mån (betalar 3,14% i ränta på huslånet). Bortsett från någon enstaka månad har jag haft högre in- än utlåningsränta i mer än tre år. Amorterar ändå lite på huset (så att vi ska vara skuldfria innan vi blir 60).
Av psykologiska skäl har vi valt av att betala av tre CSN-lån i förtid (varav ett var av den äldre, mest förmånliga typen). Vi amortera också dubbelt på billånet som är ett minne blott hösten 2013. Förhoppningen är att fortsätta "amortertera", dvs spara så att vi kan köpa nästa bil kontant utan att behöva ta ut av allmänna sparmedel.
Jag kände på mig vad som var på gång och tog ut alla pengarna utom en liten skvätt som jag lämnade kvar för att se vad som skulle hända.
Som jag minns det "försvann" pengarna i en eller ett par veckor innan de betalades ut.
Kaupthing fungerade ju så att man hade ett förvalt konto. Där sattes pengarna in.
Exakt så gjorde jag med. Sedan blev websidan stängd nån vecka med ytterst knapphändig info och sedan dök den sista skvätten pengar upp på det förvalda kontot, inklusive upplupen ränta till sista dagen.
Har möjlighet att betala av alla lån på ett bräde. Har istället parkerat dem till 4% ränta på 12 mån (betalar 3,14% i ränta på huslånet). Bortsett från någon enstaka månad har jag haft högre in- än utlåningsränta i mer än tre år. Amorterar ändå lite på huset (så att vi ska vara skuldfria innan vi blir 60).
Av psykologiska skäl har vi valt av att betala av tre CSN-lån i förtid (varav ett var av den äldre, mest förmånliga typen). Vi amortera också dubbelt på billånet som är ett minne blott hösten 2013. Förhoppningen är att fortsätta "amortertera", dvs spara så att vi kan köpa nästa bil kontant utan att behöva ta ut av allmänna sparmedel.
Antingen har ni två väldigt feta löner eller ett litet torp på en myr och en trabant under ett parasoll... Närå, jag är bara lite avis
Till grundfrågan: Det är bra att ha mycket pengar tillgängliga om man behöver lägga om taket, byta värmepumpen, köpa ny bil, vill ta ett sabbatsår eller om man av någon anledning blir utan inkomst av något skäl (t.ex. att man blir arbetslös och sen sjuk och försäkringskassan drar in sjuklönen). Om man kommer till banken och vill belåna huset för att försörja sig kanske det blir nej.
Det är också bra att ha en vettig belåningsgrad på huset så att man inte får banken på sig vid prisfluktuationer. Har man under 50% belåning så är det nog rätt lungt.
Jag hade nog valt att sätta upp en miniminivåer av buffert och belåningsgrad, och en önskvärd nivå. T.ex miniminivå 75% belåning, 100000 kontantbuffert. Önskvärd nivå 50% belåning en nettoårslön kontantbuffert. Pengar som blir över efter det hade jag nog fördelat 50% amortering, 50% buffert.
Konsumtionen skall täckas av de löpande intäkterna så länge jag jobbar. När jag är pensionär är det OK att börja knapra på bufferten eftersom inkomsten nog kan halveras då.
Det ideala är väl att ha huset betalt intill sista millen (gärna på Lidingö eller i Djursholm),
liten övernattningslya på 3-4 rum på Söder eller Östermalm, en semesterlägenhet i Spanien eller Grekland (möjligen Thailand om man har egen bizjet) samt ett par mille lätt åtkomliga på lönekontot i banken.
Har ni inte det?
Kanske dags att börja jobba i stället för att sitta och skriva/läsa på nätet
PS
Sorry, skojade bara
Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla.
Ernst Wigforss
Antingen har ni två väldigt feta löner eller ett litet torp på en myr och en trabant under ett parasoll... Närå, jag är bara lite avis
Nej, vi tjänar inte så värst mycket (total inkomst mellan 40 och 50kkr per månad brutto). Det faktum att vi inte har några barn innebär lägre kostnader. Lägg till det faktum att vi bor i en kranskommun till en mellanstor stad. Här kostar snittvillan en bra bit under miljonen. Innan vi köpte hus så bodde vi väldigt billigt och sparade (och sparade (och sparade))... Nu unnar vi oss det vi vill i form av resor och upplevelser, men mycket av sparsamheten sitter i. Har väl lite av ett ekonomiskt sinne och är ganska duktig på att hitta bra priser och göra lite affärer. Under studentåren så levde vi under förhållanden som innebar att mer än 60% av våra inkomster gick till att betala hyran så det har nog färgat oss lite.
Hade vi bott kvar i Göteborg så hade läget sett helt annorlunda ut. Då hade merparten av sparkapitalet gått åt till insatsen och vi hade förmodligen suttit och svettats över varje räntejustering åt fel håll. Å andra sidan kan vi inte vänta oss någon direkt värdeökning på det hus vi bor i på landsbygden. Sedan vi köpte har det snarare gått åt fel håll, med lite tur har det stått stilla. Skjuter bensinpriset i höjden så att folk inte har råd att bilpendla in till de mellanstora städerna runt omkring så dyker nog efterfrågan ytterligare.
