För att återgå till trådens ämne så tycker jag -MH- gör den enkla och korrekta analysen.
Och så lägger jag till att de som tjänar på byggande givetvis också vill att priserna går upp.
Dvs, husföretagen, byggfirmorna och spekulationsbyggare.
Tidningarna vill inget av det, dom vill bara sälja lösnummer eller få fler läsare så annonsintäkterna ökar. Så rubriker och artiklar blir som dom blir.
De som äger hus vill att priserna ökar, de som inte äger hus vill att priset minskar.-MH- skrev:
Och så lägger jag till att de som tjänar på byggande givetvis också vill att priserna går upp.
Dvs, husföretagen, byggfirmorna och spekulationsbyggare.
Tidningarna vill inget av det, dom vill bara sälja lösnummer eller få fler läsare så annonsintäkterna ökar. Så rubriker och artiklar blir som dom blir.
Jo, men han relaterar det hela till vilken sits Grekland mf sitter i.Nyfniken skrev:
Och deras situation beror väl knappast på privata skulder, eller?
Att jämföra Sveriges med Grekland och dessutom säga att om inte priserna sjunker på villor så får vi samma problem som Grekland är ju faktiskt rent trams.
Sedan till ämnet.
Givetvis vill man som villaägare att värdet på ens bostad går upp, fattas väl bara annat.
Man kan givetvis gå omkring och gratulera sig själv till att ens hus stigit i värde, men så länge man inte säljer så har man inte blivit rikare, dvs man kan inte öka sin konsumtion.
Givetvis får man ett ökat låneutrymme för konsumtion, men detta är ingen vinst utan något man istället får betala för, OCH något som är förenat med risker vilket min kompis i USA fått erfara:
Fastigheten belånades till 100% före finanskraschen varefter värdet på bostaden föll med 50% vilket givetvis känns tråkigt, MEN inte spelar så stor roll så länge han vill bo kvar.
Det som DÄREMOT känns i plånboken omedelbart är att han inte kan dra nytta av det sänkta ränteläget och lägga om sina lån pga överbelåningen. Han har ju inte tillräcklig säkerhet i sin fastighet. Så, inte nog med att fastigheten minskat kraftigt i värde, han har dessutom onödigt höga boendekostnader för en överskådlig framtid.
Återigen.. låna inte till 100%, utan bevara er handlingsfrihet om något oförutsett(?) skulle inträffa.
Givetvis får man ett ökat låneutrymme för konsumtion, men detta är ingen vinst utan något man istället får betala för, OCH något som är förenat med risker vilket min kompis i USA fått erfara:
Fastigheten belånades till 100% före finanskraschen varefter värdet på bostaden föll med 50% vilket givetvis känns tråkigt, MEN inte spelar så stor roll så länge han vill bo kvar.
Det som DÄREMOT känns i plånboken omedelbart är att han inte kan dra nytta av det sänkta ränteläget och lägga om sina lån pga överbelåningen. Han har ju inte tillräcklig säkerhet i sin fastighet. Så, inte nog med att fastigheten minskat kraftigt i värde, han har dessutom onödigt höga boendekostnader för en överskådlig framtid.
Återigen.. låna inte till 100%, utan bevara er handlingsfrihet om något oförutsett(?) skulle inträffa.
Det jag vill är att värdet på huset någorlunda följer inflationen, samt i någon mån stämmer överens med priset för att bygga nytt.ParkaKungen skrev:
Att det sedan finns vissa trögheter i systemet kan man acceptera, har fastighetspriser inte hängt med ett tag, kan man acceptera att de tar igen det sedan och ökar lite mer. Har de ökat lite för mycket under ett par goda år kan man leva med att de tar igen sig lite.
Man kan också förstå att eftertraktade lägen som det finns begränsad tillgång till, t.ex. tomter med egen strand i Stockholms län, ökar mer än inflationen, liksom man får acceptera att bostäder i avfolkningsbygder inte hänger med på riktigt samma sätt.
Man kan också få se förändringar över tiden där människor i gemen är beredda att betala en större andel av sin inkomst för boendet, och att det skapar ett tryck uppåt för bostadspriserna. En faktor som då hjälper till är att om det generellt sett byggs färre nya bostäder än befolkningen ökar, och vice versa om man bygger mer än det finns befolkning att fylla bostäderna med.
Regionala skillnader skall man också ta hänsyn till. Uppe i det allra nordligaste Sverige har man länge haft ett överskott på bostäder och där har priserna på hus legat långt under vad nyproduktion kostar. Jobben har varit få och befolkningen har stadigt minskat. Men nu öppnas det gruvor, miljarder investeras, Malmbegets samhälle och Kiruna flyttas. Det första som skett är att priserna på hus stiger till vad nyproduktion kostar, och det har i många fall skapat stora prisuppgångar. I Gällivare är t.ex. K/T talet 2,16 enligt senaste mäklarstatistiken som kom för några dagar sedan.
Det finns naturligtvis andra faktorer som påverkar boendet. Räntan är en dryg utgift för många husköpare och om den är 2% istället för 5% gör det mycket för köpkraften. Sådant som fastighetsbeskattning och förmögenhetsbeskattning gör sitt till. Förr fanns det rätt så påtagliga skäl att hålla nere värdeökningen på sina villor eftersom det beskattades.
Vart vill jag då komma med allt detta? Jo, när man lägger samman det hela så kan man försöka avgöra om bostadspriserna är för höga eller ej. Min egen bestämda uppfattning är att de ökat lite för mycket, och gärna får ligga still eller rent av sjunka några procent per år för att hitta "fast mark" att stå på. Det är något vi ändå kan hantera. Skulle priserna som helhet i riket fortsätta stiga kommer vi allt närmare den dagen då bränslet helt tar slut och man får se totala priskrascher i stil med t.ex. Spanien. Det gör mycket mer ont.
Swetrot.
Det är precis det priserna gör nu, ligger still eller sjunker några procent.
Sedan är jämförelsen med Spanien lite skev då priserna där pressats upp av utlänska köpare.
Priserna här hemma har ju gått upp pga ökad inhemsk efterfrågan. Här hemma måste folk ha någonstans att flytta det behövs inte om man säljer sin semesterbostad med förlust.
Dessutom har det byggts/spekulerats för mycket i Spanien. Det är ju inte så att lägenheterna/villorna står tomma i tex Stockholm och Malmö såsom de gör på många ställen i Spanien.
Det är precis det priserna gör nu, ligger still eller sjunker några procent.
Sedan är jämförelsen med Spanien lite skev då priserna där pressats upp av utlänska köpare.
Priserna här hemma har ju gått upp pga ökad inhemsk efterfrågan. Här hemma måste folk ha någonstans att flytta det behövs inte om man säljer sin semesterbostad med förlust.
Dessutom har det byggts/spekulerats för mycket i Spanien. Det är ju inte så att lägenheterna/villorna står tomma i tex Stockholm och Malmö såsom de gör på många ställen i Spanien.
Ja, jag är inte missnöjd med att bopriserna bromsat upp, och kanske rent av sjunker lite på sina håll. Hade de fortsatt uppåt hade kraschen kommit förr eller senare, och det är alltid mycket mer smärtsamt för många när priserna i ett huj rasar med tiotals procent. Det kan bli lite jobbigt för bankerna också.ParkaKungen skrev:
Som skrivits tidigare, de som lånar ut till staten är inte mindre sluga än att de summerar ihop statens förmodade framtida åtaganden, och där ingår bolånestocken, i synnerhet om den är hög, ökar, och man kommer från en period av kreditexpansion på väg in i (eller befinner sig i) en period av kreditkontraktion.ParkaKungen skrev:
Som en liten påminnelse om detta kan läsa boken "This time is different" av Reinhardt/Rogoff, den refereras lite som en bibel oavsett hur välförtjänt det är. Där står att den förra smällen i Sverige på 90-talet ökade Sveriges statsskuld med motsvarande 72% av BNP (hur fel minns jag här?) när följdeffekter räknas in (transienter i arbetslöshet bl.a). Köper man den bokens resonemang om var en typiskt lånefinansierad tillgångsbubbla slutar så slutar det med nedskärningar i skola, vård etc när denna bostadsbubbla brister, och så har vi efter några års låneparty permanent skadat vår välfärd.
Även de bostadsobligationer bankerna säljer för att finansiera utlåningen når en gräns när de låga räntorna är historia, om bolånestocken drar förbi 100% av BNP snart och huspriserna stagnerar skall vi nog inte räkna med annat än höga räntor. Dessa obligationer kommer inte att ses som solida investeringar.
Redigerat:
Var står det att jag refererar till boken som en bibel, i synnerhet när jag tillägger tveksamhet mot boken? Förstår inte riktigt meningen med ditt inlägg. Syftar du på att du inte håller med författarna? I så fall om vad, och vad anser du vara rätt slutsatser istället?-MH- skrev:
Om du skriver "den refereras lite som en bibel" så är det väl lämpligt att skriver *vilka* som refererar till boken som en liten bibel? Om du nu inte tog upp det bara för att ge ditt resonemang lite extra trovärdighet, förstås.
Det behövs väl inte, inte i alla tillfällen i alla fall.-MH- skrev:
Om en bok, text eller liknande är allmänt (er)känd så behöver man t.ex. inte verifiera dess status något mer.
Själv känner jag inte till boken, men jag har aldrig rört mig inom det gebitet, så om det så vore världens mest kända bok om ekonomi skulle jag kanske inte känna till den. :blushing: