Bolånetak, amorteringar?

Jag skulle gissa att det kan bero på att fastigheter under lång tid visat sig vara en bra investering. Har man 85% i bottenlån så anser banken troligtvis att det är en relativ säker "investering" och inflationen och priserna stiger erfarenhetsmässigt lite varje år, så det finns därför ingen poäng att tvinga folk att amortera bort sina lån på en begränsad tid.

Om man rent krasst ser på det från bankens sida så är de väl alldeles utmärkt att man som kund inte amorterar för det innebär ju en "livslång" ränteinkomst för banken. Jag har inga som helst problem ekonomiskt med att amortera på mitt lån, men jag ser ingen som helst poäng med det så många gånger är det nog ett personligt val om man väljer att amortera eller inte.

jonpalm skrev:

Förklara gärna "jag ser ingen som helst poäng med att amortera" för mig. Jag förstår at banken tycker att det är bra om du inte amorterar, men jag fattar inte att du tycker att det är ok att inte amortera ner ditt lån. Vad händer om värdet på din bostad går ner (det är inte så ovanligt)? Vad händer om banken börjar kräva amortering samtidigt som räntorna går upp til ett mer normalt nivå, säg 5-7%?

Och det är fortfarande så att det bara är Sverige i Europa som har amorteringsfria bostadslån. Det är ganska märkligt och ganska skrämmande. Varför skulle det vara så att det bara är i Sverige som bostadsmarknaden är en riskfri investering och en förevig uppåtgående spiral på bostadsvärdet?

Jag kan absolut förklara. Vi byggde ett nytt hus för ca 3 år sedan. Vi gjorde en del själva och värderingen av huset när det var klart innebar att vi kunde lägga hela produktionskostnaden i ett bottenlån (dvs 85% av husets marknadsvärde). Sen dess så har husets värde ökat enligt en senare värdering med över 5 %. Vi byggde i en stad där priserna är "rimliga" och vi ansåg att priserna för begagnade hus var rätt höga, därav anledningen till att vi valde att bygga nytt. Vi hade turen och få tag på en attraktiv tomt som vi köpte troligtvis ganska billigt. Så vi har ett bra läge med en bra värdering och ett lån som är långt under marknadsvärdet.

Med andra ord så har vi ett hus som vi inte tror kommer att understiga värdet på det belopp vi har lån på idag även om det blir fullständig kris. Som jag sa tidigare så är det ett val från våran sida att inte amortera så vi skulle inte i dagsläget ha några problem med att amortera och när vi placerade om vårt byggkreditiv så var vår rörliga ränta över 6% så vi har varit med när räntorna varit högre än de är idag.

Jag tror inte att fastigheter i den stad vi bor i kommer att minska i värde de kommande åren men däremot så tror jag att vi kommer att öka våra inkomster när tiden går. Så jag kanske är lite väl positiv, men jag ser framför mig att jag kommer att öka min inkomst mer de kommande åren men lånet är fortfarande detsamma och jag ser inte framför mig ett troligt scenario där marknaden fullständigt kollapsar. Om det nu skulle inträffa plötsligt så är det inte troligt att vi skulle behöva sälja just då. Om det nu skulle inträffa och vi skulle behöva sälja just då så har vi ekonomiska marginaler för att klara en förlust. Men vill det sig så illa att vi båda blir arbetslösa, marknaden störtdyker och räntorna samtidigt skjuter i höjden då kan vi säkert få det lite svettigt. Men ska man utgå från de värsta katastrofscenarion när man köper hus eller tar övriga beslut i livet så ska man nog helst bo i en hyresrätt istället.

Zixten skrev:

Jag tycker att man borde vilja vara lånefri och sitta med ett nyrenoverat hus den dagen man går i pension, så får man en skaplig möjlighet att bo kvar och förhoppningsvis skapligt billigt så man får en slant över....

Jag kan till viss del förstå din poäng med ett billigt boende, men om vi tar ett pensionärspar som prioriterat att amortera sitt boende och efter många år är skuldfria men har en taskig eller för den delen en helt vanlig pension. Visst, boendet är billigt men på vilket sätt dör man lyckligare för att fastigheten där man kilar vidare är värd exempelvis 3 miljoner. Det är väl knappast något som man kan njuta av när man kastat in handduken? Roligare är väl om man levt upp sina tillgångar innan man dör om man nu inte vill lämna efter sig fastighetens värde till sina arvingar.

Det är en bedömning som var och en måste göra. Det finns knappast något enkelt svar och tack och lov så får var och en avgöra hur de vill lägga upp sin framtid. Om man tycker att det bästa sättet att trygga sin pension är att amortera av kåken så har jag inga synpunkter på det. Men det jag kan tycka är synd är att man kanske lever billigt i sin avbetalda kåk som är värd miljoner tills den dagen man trillar av pinnen, istället för att använda upp de man gnetat ihop under många år.

Ett alternativ är att amortera av så man är skuldfri tills man går i pension och SEN maxbelåna kåken och ha roligt för pengarna så länge det varar

Det finns nog många vinklingar. De av oss som hade hus och lån under 80-talet när en normalränta låg runt 13-15% har nog lite i ryggmärgen dess påverkan, men bereonde av inkomst kunde man få upp till 80% skattereduktion. Vi hade bekanta med nyköpt hus och rörliga lån när sedan ränta rusade fritt under en period och de sov knappt något om nätterna.
Så för mig är amortering en form av sparande och pensionsförsäkring, dvs låg fast kostnad när man närmare sig pension är säkrare än att gissa sig till att man får pensionspengar som räcker till.
Har jag inga lån vid pensionering och räntorna stiger, påverkar det minimalt, är scenariot ganska mycket belånat och stigande räntor så ska de betalas.
Det viktiga är också att välja det man själv trivs bra med och livssituation, ålder, lön, etc man har.

Att amortera på huset är ju en form av sparande, vilket tx -MH- uppenbalrigen inte greppat. Om jag amorterar tex 20 000 om året, har jag ju på 10 år sparat 200 000. Dessa pengar kan jag när jag vill låna upp igen. Oavsett om jag gör det eller inte har jag, som idag betalar ca 3000 i månaden på mitt bolån, när lånet är slut, 3000 kr mer i plånboken per månad.

Om jag nu får ut 14 000 i månaden istället för 17 000 när jag blir pensionär innebär det ju att jag har samma summa att röra mig med, det är altlså en utmärkt form av pensionssparande, eftersom sparandet inte på något sätt är låst: jag kan vilken dag jag vill ta nya lån i valfri bank.

Som så många andra har du dessutom missat detta med "seniorlån", en låneform till pensionärer med låneutrymme kvar på bostaden. Det funkar så att man får ut en summa varje månad som läggs till ditt befintliga huslån. När du dör är huset belånat till taknocken, så inget finns kvar att ärva, man lever upp de pengar man sparat ihop genom att amortera medan man jobbade och inte hade tid att använda dem.

Så amortera du, blir du fattig som pensionär kan du alltid ta nya lån då.

Så jekla 90tal att inte amortera alltså

Har lån på 32 % på lantbrukets värde och amorterar av 40k om året

vem fan vill bo i ett hus banken äger mesta delen av ?

Anna_H skrev:

Att amortera på huset är ju en form av sparande, vilket tx -MH- uppenbalrigen inte greppat. Om jag amorterar tex 20 000 om året, har jag ju på 10 år sparat 200 000. Dessa pengar kan jag när jag vill låna upp igen. Oavsett om jag gör det eller inte har jag, som idag betalar ca 3000 i månaden på mitt bolån, när lånet är slut, 3000 kr mer i plånboken per månad.

Det är inte det minsta säkert att du kan låna upp en endaste krona av det där igen. Om du för ett år sedan hade en belåningsgrad på 90% och amorterat ner den till 85% idag så är det pengar du aldrig mer kommer att få tillbaka (om inte reglerna ändras). Men visst, lånet har blivit några hundralappar billigare....hade hellre satt de där pengarna i garantispax, det hade gett betydligt bättre betalt än att amortera huslånet.

jhenrikj: Det där gäller ju bara under en övergångsperiod i och med de nya reglerna. Mina lån är för övrigt på mindre än 25%, så det är lugnt.