Hur stor buffert har du?

Ok barnbarn då men poängen är att det finns lite grundkapital i släkten som varje generation kan bygga på lite.
Sedan utesluter ju inte det ena det andra så självklart vill jag kunna hjälpa dom innan dess med och har för övrigt inte nga planer på att själv arbeta tills man är 65 heller, 35-40 känns mer som en lagom nivå

-MH- skrev:

Jag vet inte hur gammal du tänker vara när du dör, nen jag hoppas att mina barn är i 40-50-årsåldern i alla fall när det är dags för mig, och tror verkligen inte att någon har behov av hus då.

Om du vill ge något till dina barn, ge dem pengar långt innan du dör, för det är då de behöver dem. När de själva skall köpa hus, tex...

Tossegubbe skrev:

Ok barnbarn då men poängen är att det finns lite grundkapital i släkten som varje generation kan bygga på lite.

Frågan är om det kapitaet gör sig bäst buindet i ett dyrt hus som du bor i, eller tillgänglit som likvida medel? Eller bundet i något av dina barns hus, kanske?

Varför pengar bundna i ett hus ses som målet för många här är något jag har svårt att begripa.

JanneL skrev:

Är du säker att du inte missuppfattat något? Naturligtvis skall man vara skuldfri långt innan man går i pension. Det är ju meningen att man skall hinna bygga upp ett kapital också dessförinnan. Det är en enorm frihet när pengarna flödar in och strilar ut! Kan förstå att det blir jobbigt med lån på 2 - 3 miljoner och att amortera av de på 15 - 20 år. Det kanske till och med är övermäktigt idag. Med dagens låga räntor begriper jag att många inte skänker en tanke på amortering. Man har mer pengar till övrig konsumtion, Men, det kan komma surt efter.

Jag vet inte, vad har jag missuppfattat?
Och enligt vem är det "meningen" att man inte bara ska ha amorterat in sina pengar i huset när man är 60, utan också ha byggt upp ett kapital?

Jag har förstått att en del människor har denna filosofin, förstår bara inte riktigt hur man resonerar. Ska man göra "allt det där man drömt om" när man är 65 år gammal?