Vilken utbildning?
Jag vill läsa till byggnadsingenjör och vet inte om jag skall hoppa på KY utbildning på 2 år eller om jag skall läsa på KTH som kommer att ta 4 år då jag måste läsa tekniskt basår först. Jag är 29 år gammal.
Jag vill helst läsa på KTH för jag tror att det är en bättre utbildning, men 4 år är 4 år.
Om ni har läst nån av dessa eller känner nån som gjort det så hjälp mig att inte ta fel beslut här.
Stort tack för all hjälp.
Jag vill helst läsa på KTH för jag tror att det är en bättre utbildning, men 4 år är 4 år.
Om ni har läst nån av dessa eller känner nån som gjort det så hjälp mig att inte ta fel beslut här.
Stort tack för all hjälp.
Vill du ha ett arbete efter utbildningen, välj KY. KY-utbildningarna sägs krav på sig att resultera i anställning för 80% av deltagarna inom tre månader efter kursavslut. Lever man inte upp till målen läggs kurserna ner. En annan viktig aspekt är att en stor del av utbildningstiden är arbetsplatsförlagd och att näringslivet är med och lägger upp utbildningen så som man vill ha den. Den är helt enkelt skräddarsydd för att ge marknaden det som saknas.
Men har du gott om pengar och vill lära dig mer teori så är nog KTH ett bättre alternativ. Jag röstar på KY-utbildningen.
Men har du gott om pengar och vill lära dig mer teori så är nog KTH ett bättre alternativ. Jag röstar på KY-utbildningen.
Jag röstar på KTH, även om den är längre. Går du den så får du en kvalificerad utbildning med en god teoretisk bas. Du kommer att vara attraktiv på arbetsmarknaden och alla kommer att begripa vad du har går för utbildning och vilken examen du har.
KY däremot uppfattar jag som något slags AMU-utbildning som startas lite här och var i olika ämnen. Du vet inte vilken kompetens det ger, och kommande arbetsgivare kommer inte att veta vad du kan.
På mitt jobb (ej byggsektorn) anställer vi i första hand riktiga högskoleingenjörer, inte några som har gått diverse konstiga utbildningar som man inte vet något om.
KY däremot uppfattar jag som något slags AMU-utbildning som startas lite här och var i olika ämnen. Du vet inte vilken kompetens det ger, och kommande arbetsgivare kommer inte att veta vad du kan.
På mitt jobb (ej byggsektorn) anställer vi i första hand riktiga högskoleingenjörer, inte några som har gått diverse konstiga utbildningar som man inte vet något om.
KY-utbildningarna ska inte förväxlas med diverse AMU-satsningar. Vad jag vet kan vem som helst söka en KY-utbildning, dvs man behöver inte vara arbetslös utan kanske bara vill göra ett karriärsbyte. Precis som högskoleutbildning är ger KY rätt till studiebidrag och studielån från CSN.
Den stora skillnaden mellan KY och traditionella utbildningar är tiden man läser samt näringslivets inblandning. Marknaden vet precis vad utbildningen ger eftersom de är med och tar fram den. Detta plus att utbildningen till stor del är arbetsplatsförlagd gör att det är skräddarsydda utbildningar för att förse näringslivet med den kompetens som saknas för tillfället.
Ser man på en KY-utbildning i Göteborg med titeln Byggingenjör så står det följande:
I ledningsgruppen för utbildningen ingår representanter för Sveriges Byggindustrier, Skanska, PEAB, NCC, Tuve Bygg, SBS, Husbyggen, Chalmers och Vägverket.
För att ingen ska tro att jag har något med KY att göra får jag väl avslöja att jag arbetar på ett av landets större universitet.
Den stora skillnaden mellan KY och traditionella utbildningar är tiden man läser samt näringslivets inblandning. Marknaden vet precis vad utbildningen ger eftersom de är med och tar fram den. Detta plus att utbildningen till stor del är arbetsplatsförlagd gör att det är skräddarsydda utbildningar för att förse näringslivet med den kompetens som saknas för tillfället.
Ser man på en KY-utbildning i Göteborg med titeln Byggingenjör så står det följande:
I ledningsgruppen för utbildningen ingår representanter för Sveriges Byggindustrier, Skanska, PEAB, NCC, Tuve Bygg, SBS, Husbyggen, Chalmers och Vägverket.
För att ingen ska tro att jag har något med KY att göra får jag väl avslöja att jag arbetar på ett av landets större universitet.
Jag håller med er båda. Jag tror också att KTH smäller högre och jag kan bygga på den och den är otroligt mkt bredare. Å andra sidan kommer man ju snabbt ut i arbetslivet med KY. Men vad händer om jag vill byta inriktning efter 5 år? Frågan är hur bra är KY utbildningen. Jag har intelligensen för att klara KTH utbildningen men med två barn, hus och en sambo som också pluggar....
Jag har nog helt enkelt inte tid med 4 år på högskola.
Men är jag puckad om jag går en KY? Alla åsikter är välkomna men ni som tror er veta vad KY är...
Jag vet exakt vad KY är och hur utbildningen är upplagd. Det jag undrar är hur man bemöts på arbetsmarknaden med en KY utbildning kontra Högskoleingenjör.
Oj långt och virrigt blev det.
Jag har nog helt enkelt inte tid med 4 år på högskola.
Men är jag puckad om jag går en KY? Alla åsikter är välkomna men ni som tror er veta vad KY är...
Jag vet exakt vad KY är och hur utbildningen är upplagd. Det jag undrar är hur man bemöts på arbetsmarknaden med en KY utbildning kontra Högskoleingenjör.
Oj långt och virrigt blev det.
Jag jobbar inom telekomsektorn och skulle du komma hit med en KY-utbildning så är det bara att vända i dörren. Här krävs en högskoleexamen om minst 120p och ju fler poäng desto bättre.Fein skrev:
En annan aspekt är lönen. Här fungerar det iaf som så att ju högre utbildning desto högre ingångslön. Får man en pissig ingångslön kan det ta åtskilliga år innan man är "ikapp" om man någonsin kommer ikapp. Slår man ut det över åren så blir det mycket pengar. Två likvärdigt presterande individer med samma effarenheter men med 120p resp. 180p kommer aldrig att få samma lön på min arbetsplats.
Dock är det väl så att eftersom en så stor del av KY-utbildningen består av praktik så hinner man få in en fot lite varstans. Antar att det är det som många får sina jobb på.
Jag vidhåller att en riktig högskoleutbildning är oändligt mycket bättre än en KY-utbildning. Om man av olika skäl, ekonomiska, tidsmässiga eller liknande, inte kan gå en högskoleutbildning så faller det alternativet och man får se sig om efter något som passar ens situation.
Fundera dock på vilken utbildning som ger dig möjlighet att bredda eller fördjupa din utbildning ytterligare? Vilken utbildning gör dig attraktivast inte bara när vi har en mycket god konjunktur, utan även när det är lite sämre tider? Vilken utbildningsgivare har lång tradition av kunskapsförmedling med hög kvalité? Vilken utbildning har dina kommande arbetsgivare (och således känner sig bekväma med)?
Går du på KTH kommer din jobbansökan i framtiden att sorteras i högen för "högskoleutbildade", går du KY sorteras du i högen för "Övriga".
Fundera dock på vilken utbildning som ger dig möjlighet att bredda eller fördjupa din utbildning ytterligare? Vilken utbildning gör dig attraktivast inte bara när vi har en mycket god konjunktur, utan även när det är lite sämre tider? Vilken utbildningsgivare har lång tradition av kunskapsförmedling med hög kvalité? Vilken utbildning har dina kommande arbetsgivare (och således känner sig bekväma med)?
Går du på KTH kommer din jobbansökan i framtiden att sorteras i högen för "högskoleutbildade", går du KY sorteras du i högen för "Övriga".
Håller definitivt på KTH-utbildningen. Den är sååå mycket mera värd i framtiden. Teoretiskt och kunskapsmässigt måste KTH-utbildningen ha bra mycket mera tyngd. Om du lägger kursinnehållet från de båda utbildningarna bredvid varandra och jämför måste det vara en stor skillnad. Vad för slags byggingenjör blir man på KY-utbildningen om det är så mycket praktik? Teorin måste bli lidande.
har en son som för ca 10 år sedan gick på Nackademin. det var inte en KY-utbildning utan en ekonomi-utbildning. Det sas att det var att jämställa med högskola. Sonen åkte sedan till USA för att studera vidare. Inte en endaste poäng fick han tillgodoräkna sig av det amerikanska universitetet. hade han däremot gått på Sthlms Universitet eller annan "riktig" högskola hade det gått bra.
Du skall också tänka på att du kommer att vara 33-35 år (beroende på hur mycket du behöver jobba under studietiden). Det är då mycket bättre att ha en väl erkänd utbildning och få en bra lön direkt istället för att arbeta upp sig under 10 års tid.
Jag har en annan son som gått på KTH och läst till högskoleingenjör (programmering). Honom gick det alldeles för bra för. Ett halvår innan han var färdig blev han erbjuden jobb på ett av de större teleoperatörsföretagen med mycket bra ingångslön. Han tog jobbet (1½ år sedan), har redan fått ordentlig löneförhöjning. Han säger att han skall ta tjänstledigt framöver för att avsluta sin utbildning, vilket jag verkligen hoppas han tänker göra.
Det är aldrig försent att studera. Känner faktiskt ganska många i min generation (20 år äldre än dig) som började studera uppemot 35-40 årsåldern. Visst är det tuffare, många gånger tuffare t.o.m. om man är lite äldre och har familj. Men desto viktigare då är det att välja rätt.
har en son som för ca 10 år sedan gick på Nackademin. det var inte en KY-utbildning utan en ekonomi-utbildning. Det sas att det var att jämställa med högskola. Sonen åkte sedan till USA för att studera vidare. Inte en endaste poäng fick han tillgodoräkna sig av det amerikanska universitetet. hade han däremot gått på Sthlms Universitet eller annan "riktig" högskola hade det gått bra.
Du skall också tänka på att du kommer att vara 33-35 år (beroende på hur mycket du behöver jobba under studietiden). Det är då mycket bättre att ha en väl erkänd utbildning och få en bra lön direkt istället för att arbeta upp sig under 10 års tid.
Jag har en annan son som gått på KTH och läst till högskoleingenjör (programmering). Honom gick det alldeles för bra för.
Ett halvår innan han var färdig blev han erbjuden jobb på ett av de större teleoperatörsföretagen med mycket bra ingångslön. Han tog jobbet (1½ år sedan), har redan fått ordentlig löneförhöjning. Han säger att han skall ta tjänstledigt framöver för att avsluta sin utbildning, vilket jag verkligen hoppas han tänker göra.Det är aldrig försent att studera. Känner faktiskt ganska många i min generation (20 år äldre än dig) som började studera uppemot 35-40 årsåldern. Visst är det tuffare, många gånger tuffare t.o.m. om man är lite äldre och har familj. Men desto viktigare då är det att välja rätt.
Jo, det räcker ju med att man hinner jämföra namnen på utbildningarna. Att KTH utbildningen är astronomiskt mycket bättre än KY är nog inget att orda om. Jag hoppades att det skulle finnas några med positiva erfarenheter av KY. Fördelen hade varit att jag hade kunnat återgå till ett normalt liv med det man har skapat sig under ett 10 årigt arbetsliv mycket fortare. Jag har en bekant som har gått på Nackademin och hon är mkt nöjd och jobbar med precis det hon ville.
Men jag är rädd att man har slängt bort 2 år som inte går att tillgodogöra sig på något annat om man ändrar sig.
Men jag är rädd att man har slängt bort 2 år som inte går att tillgodogöra sig på något annat om man ändrar sig.
Innan vem hinner ikapp?esox71 skrev:
Den ene pluggar i två år och får sin ingångslön och därefter två löneökningar innan den som pluggar 4 år får sin ingånslön.
OK säg att 4 års pluggande ger 2000 mer i månaden än två års plugg och två års erfarenhet och att den skillnaden står sig.
Samtidigt har ju den som jobbat i två år fått ett försprång med två årslöner. Vi gissar att de två åren gett 400 000 i lön. Hur många månader måste då den som valde att plugga jobba innan han hinner ikapp? 200 månader är ca 16 år. Lägg på ett dubblerat studielån och ränta på det.
Så Fein hinner troligen passera 50 innan KTH ger klirr i kassan.
Observera att mina siffror är påhittade men 2000 i månaden efter skatt är ganska mycket.
Sen tror jag inte chansen att få jobb skiljer sig åt så mycket men vilka jobb som kommer ifråga skiljer sig nog mer. Att utbilda sig till byggnadsingenjör innebär ju inte automatiskt att man jobbar med att konstruera hus. Har stött på byggnadsingenjörer som jobbar som arbetsledare och sådana som jobbar som, byggnadsingenjörer. Det är förmodligen här lönen avgörs i större utsträckning än utbildningen. Men det är ju mycket bättre att ha ett jobb än att kunna söka fina jobb.
Ser man på mina klasskamrater när jag läste till högskoleingenjör så jobbar vi idag med diverse saker, vissa ganska långt från kärnämnet.
Pengar är kul men inte det viktigaste. Jag gissar att jag kommer att gå in på en lägre lön efter avslutade studier än vad jag har idag. (35k)
Men jag kan inte se mig själv göra det jag gör idag om 10 år. Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor och det verkar som jag snart är stor.
Men jag kan inte se mig själv göra det jag gör idag om 10 år. Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor och det verkar som jag snart är stor.
Mellanbarn, till det du skriver vill jag lägga till en historia.
En kille jag lärde känna lite lätt under ett sommarjobb stötte jag ihop med några år sedan. Då hade han läst systemvetarutbildningen och börjat jobba som programmerare.
Vi pratade lite om ditten och datten runt ikring detta, men det jag fick veta (av intreese i denna tråd) var att han hade valt att gå 4 år, ta en magisterexamen. En del klasskamrater slutade efter 3 och började jobba.
Visst, när han kom ut ett år senare så fick han en bättre ingångslön än flera av sina gamla klasskompisar, men dom å andra sidan fick sin första löneförhöjning och de flesta hade då alltså lyckats förhandla fram en lika hög eller tom högre lön iom detta.
Och dom hade mer "riktiga" kunskaper iom sin arbetslivserfarenhet än hans högst teoretiska kunskaper som inte hans arbetsgivare hade så mycket nytta av.
Allt är alltså den här killens utsago, och det är ju alltså endast en persons upplevelse, så det behöver ju inte stämma för alla. Dessutom var det här mitt i värsta IT-boomen i slutet av 90-talet, så förhandlingsläget för en programmerare med lite erfarenhet var väl exceptionellt gott.
Men lite att tänka på iaf.
Vad du än väljer, lycka till. Hög utbildning är alltid bra, men lyssna på ditt hjärta också, inte bara hjärnan.
En kille jag lärde känna lite lätt under ett sommarjobb stötte jag ihop med några år sedan. Då hade han läst systemvetarutbildningen och börjat jobba som programmerare.
Vi pratade lite om ditten och datten runt ikring detta, men det jag fick veta (av intreese i denna tråd) var att han hade valt att gå 4 år, ta en magisterexamen. En del klasskamrater slutade efter 3 och började jobba.
Visst, när han kom ut ett år senare så fick han en bättre ingångslön än flera av sina gamla klasskompisar, men dom å andra sidan fick sin första löneförhöjning och de flesta hade då alltså lyckats förhandla fram en lika hög eller tom högre lön iom detta.
Och dom hade mer "riktiga" kunskaper iom sin arbetslivserfarenhet än hans högst teoretiska kunskaper som inte hans arbetsgivare hade så mycket nytta av.
Allt är alltså den här killens utsago, och det är ju alltså endast en persons upplevelse, så det behöver ju inte stämma för alla. Dessutom var det här mitt i värsta IT-boomen i slutet av 90-talet, så förhandlingsläget för en programmerare med lite erfarenhet var väl exceptionellt gott.
Men lite att tänka på iaf.
Vad du än väljer, lycka till. Hög utbildning är alltid bra, men lyssna på ditt hjärta också, inte bara hjärnan.
Sorry men det där resonemanget håller inte i verkligheten. Det stämmer kanske till en början men efter några år drar 180p-gubben ifrån, generellt sett. Vi tittar på lite fakta istället. Jag kikade i CF:s senaste lönestatistik och då kan man se följande (högg ett arbetsområde i högen):Mellanbarn skrev:
Civilingenjör, Konstruktion - bygg, väg och anläggning, privat sektor
Examensår 2000: Medellön 35123
Högskoleingenjör, Konstruktion - bygg, väg och anläggning, privat sektor
Examensår 1998: Medellön 31087
Så efter 10 år är skillnaden 4036:-/månad trots att högskoleingenjören fick 2 års förprång och skillnaden ökar ju längre tiden går. "Break even" går vid 3 resp. 5 års arbetslivserfarenhet, dvs. redan efter 3 år går civilingenjören om högskoleingenjören i det här fallet. Tittar man på motsvarande siffror för alla arbetsområden så är skillnaden 2982:-/månad och break even vid 3 år.
Så vad säger detta oss då? Jo att ju fler poäng desto större löneförhöjningar över åren. Dessutom, när man byter jobb, så får man generellt sätt bättre ingångslön. Större företag (och kanske mindre också) har tabeller där de enbart tittar på antal poäng och år av relevant arbetslivserfarenhet när de sätter ingångslöner på erfarna ingenjörer. Sen kan man ju alltid "förhandla" upp nån krona till men då vill det oftast till att man har någon eftertraktad kompetens.
Fast som sagt, lönen är ju inte allt
.