Kanske ni alla redan sett denna film, men jag, som funderar om min 80 mm ekbänk med Veritas-baktång är optimal eller om jag ska skaffa japanska vattenbrynen eller eller blev rätt så faschinerad av den här filmen, speciellt tillverkning en stol i sista avsnittet.
Det sitter uppenbarligen inte bara i utrustningen!
Jag gillar bildtexten; "This is a video shot in 1923 for Swedish television". Inte nog med att vi har duktiga hemslöjdare, vi var väldigt tidigt framme vad det gäller TV.
Fast man ska kanske inte raljera över bildtexten. Jag ser att kommentarerna till stor del handlar om detta.
Undrar hur lång tid det tog att göra en stol? Men jag gillar verkligen när han knackar ut tapphålen med stämjärn vid 10:40. Ett hål går snabbare än vad det tar att säga "Domino".
Men jag gillar verkligen när han knackar ut tapphålen med stämjärn vid 10:40. Ett hål går snabbare än vad det tar att säga "Domino".
Jo det var otroligt imponernande. Och så sitter man där och tittar. Och tänker på hur mycket lättare arbetet blev trots alla Festool, Blå bosch, ... när jag lyckades få ordning på min första hyvel. Trots alla elverktyg löser hyvlarna saker snabbare och bättre i många fall. Och sedan var jag så tokig att jag köpte en hand-driven vevborr (av samma sort som jag haft och slängt 30 år tidigare). Mycket lättare få ordnig på petdetaljer som gångjärn med den.
Och så tittar jag på hans sätt att hantera den där sågen. En såg min morfar hade. Som fanns i träslöjdsalen. Och så börjar jag undra, är inte en sådan såg ganska användbar? Någon som redan provat?
Det verkar ju som om det ändå finns ett antal entusiaster där ute. Själv så blev jag helt tagen av Chris Schwarz bok om hyvelbänkar och en av de minnen som dök upp var känslan av det litet ljumma spånet som kom upp ur sköjdsalens långa och tunga rubank!
Nu har jag kommit så långt att jag får upp tunna, tunna spån ur min egen hyvel och jag får en enorm respekt för den yrkesskicklighet som stolbyggarna i videon hade. Rimligtvis måste de haft vett att hålla verktygen riktigt vassa! Eller vett förresten, ska man göra det med handkraft så har man ju inte mycket val.
Men sköjdsalens sågar då, som Mats frågar om, jag har sett gamla hyvlar på diverse loppisar och jag har sett gamla fogsvansar (som man tydligen ska vara väldigt rädd om om man hittar en), men sågarna, med tunna och vassa blad, var finns de?
Det verkar ju som om det ändå finns ett antal entusiaster där ute. Själv så blev jag helt tagen av Chris Schwarz bok om hyvelbänkar och en av de minnen som dök upp var känslan av det litet ljumma spånet som kom upp ur sköjdsalens långa och tunga rubank!
Nu har jag kommit så långt att jag får upp tunna, tunna spån ur min egen hyvel och jag får en enorm respekt för den yrkesskicklighet som stolbyggarna i videon hade. Rimligtvis måste de haft vett att hålla verktygen riktigt vassa! Eller vett förresten, ska man göra det med handkraft så har man ju inte mycket val.
Men sköjdsalens sågar då, som Mats frågar om, jag har sett gamla hyvlar på diverse loppisar och jag har sett gamla fogsvansar (som man tydligen ska vara väldigt rädd om om man hittar en), men sågarna, med tunna och vassa blad, var finns de?
Mats menar du en bågsåg (träram med ett snöre som spänner sågbladet) som dom använder vid stolstillverkningen i filmen.
Dom är grymt sköna att använda.
Jag brukar anväda en sådan (har ännu ingen egen.) Och den är hand tillverkad (vilket inte alls är svårt) men bladet är från 1963 (det var då han tillverkade sågen). Sandviken blad som är koniskt (smalare vid ryggen än vid tänderna) och bladet är fortfarande vasst.
Men till sågen det är väldigt lätt att såga rakt med (följa ett vinkelrätt ritat streck) en sådan såg jämfört med en japansåg som är svårare än en västerländsk som ändå är lätt att såga med. Det är sågens höga höjd som gör att det är väldigt lätt att såga rakt. Handen känner direkt om sågen lutar åt höger eller vänster. Jämför med en vanlig ryggsåg som är mycket kort på höjden där har handen mycket svårare att urskilja lutningar i sidledes. Så den är trots sin storlek alldeles förträfflig att såga laxstjärtar och tappar med. Men om man köper en ny såg idag skall man inte köpa en med metallstång för bladspänningen för den väger mera än dom gamla med snöre. Går kanske att ta bort stången och montera ett snöre.
Till filmen
Stolstillverkningen visar med största sannolikhet en bysnickare som tillverkar vardags stolar till bygdens bönder. Det betyder inte att dom var dåliga hantverkare verkligen inte men stolarna var väldigt enkla och hade inte alls samma finish som fabriks tillverkade hade på den tiden.
Industrialiseringen hade kommit ganska långt 1923 med stora snickeri fabriker och mekaniska verkstäder som hade eldrivna maskiner.
Mats menar du en bågsåg (träram med ett snöre som spänner sågbladet) som dom använder vid stolstillverkningen i filmen.
Dom är grymt sköna att använda.
Jag brukar anväda en sådan (har ännu ingen egen.) Och den är hand tillverkad (vilket inte alls är svårt) men bladet är från 1963 (det var då han tillverkade sågen). Sandviken blad som är koniskt (smalare vid ryggen än vid tänderna) och bladet är fortfarande vasst.
...
Precis, utan att jag visste att den hette bågsåg, det är en sådan jag menar. Bladets form är byggt för att kunna göra mindre svängar, och sågen är byggd för att kunna styra sågandet. Du låter som en god reklam för att skaffa sig en.
Finns det sådana sågar och blad idag någonstans som anses vara av god kvalitet?
Precis, utan att jag visste att den hette bågsåg, det är en sådan jag menar. Bladets form är byggt för att kunna göra mindre svängar, och sågen är byggd för att kunna styra sågandet. Du låter som en god reklam för att skaffa sig en.
Finns det sådana sågar och blad idag någonstans som anses vara av god kvalitet?
Det finns olika bredder på bladen. Sågarna jag använder har en bredd av bladet på ca 30 mm och jag sågar laxstjärtar eller tappar med dom och det går jätte bra.
