När vårt barn nu blivit stort nog för att vårt soffbord i glas med hjul under inte längre ska vara någon bra idé åkte vi till IKEA för att köpa ett nytt. Ingenting kändes speciellt lockande varför vi bara tog ett billigt och åkte vidare.
Strax därefter åkte vi tillbaka med bordet igen och bestämde oss för att bygga ett eget. Hur svårt kan det vara?
Förutsättningar:
Vi bor totalt tre personer i en tvåa. Det står saker överallt. Jag har inte just byggt några möbler sedan ett ganska amatörmässigt skrivbord för några år sedan. Min sambo tycker inte att saker är finare för att man gjort dem själv.
Nästa problem var material. Eftersom jag inte har massiv möbelbyggarvana vet jag inte riktigt var man köper lämpligt virke. Fredells har ett bra utbud men är relativt bökiga att ta sig till och dessutom väldigt dyra. Efter tips här i forumet någonstans (för väldigt länge sedan) beställde jag planhyvlad ek (45x70 och 20x40) till allt utom själva skivorna från http://www.pondussnickeri.se/
Pondus är trevliga att ha att göra med, men inte alla bitar var perfekta.
Ungefär här gav jag upp tanken på att limma egen bordsskiva, både för att det skulle bli väldigt dyrt och ta en massa tid jag inte har att lägga på det här projektet. Efter att ha tittat på bord i möbelaffärer kom vi fram till att stavlimmat faktiskt skulle fungera utseendemässigt.
Jag började med att fräsa två 20mm spår, vinkelräta mot varandra i en bit mdf vilken jag senare har för avsikt att fräsa ut bordsskivan av. Två löpare i björk är förbundna med en annan bit mdf genom 5mm IKEA-bokhylleplugg. Längst ute i änden på den senare mdfbiten sitter ett 30mm-hål för att passa med kopierringen på fräsen.
Bonus: första gången jag använder skenanslaget till fräsen.
Om inte datorn och kameran precis bestämt sig för att inte prata med varandra hade det varit fina bilder här.
Jag bestämde mig för att skära ned på ramdelarna 5 mm för att bli av med sprickorna i den dåliga biten. Återstår att se om det här är en bra eller en dålig idé.
Dominon kändes för övrigt som ett ganska dumt köp när det väl begav sig men jag måste erkänna att den verkligen har sin plats i verktygssamlingen. Det här hade tagit mig jättelång tid med "riktiga" tappar.
Nu skulle jag gärna säga att formen blev perfekt på en gång men det skulle inte vara sant. Fördelen med att bygga så här är att man kan spackla formen hur mycket man vill. Förhoppningsvis märks det inte på färdiga produkten.
Det skulle också vara fint om jag kunde säga att jag bara behöver slipa lite så är jag klar här. Tyvärr behövs mer spackel.
Bordet var från början tänkt att vara 10 cm bredare, men den formen fick underkänt av intedningsrådet. En konsekvens av det här är att jag har onödigt breda ämnen. En annan konsekvens är att ellipsjiggen spårade ur när bredd/höjd-förhållandena ändrades.
Ett annat problem med ellipsen är att jiggen inte var helt stadig. Egentligen märks inte avvikelser på en millimeter från idealkurvan om de inte är hastiga. På några ställen blev det vingligt så där blir det spackel.
