Jag kan (som vanligt :
) till slut inte avhålla mig från att kommentera denna tråd som jag följt från start, men 'vis' (fast tydligen fortfarande lika 'o-vis') av skada, hade bestämt mig för att avhålla mig från inblandning i
Jag måste erkänna att jag håller, på alla punkter, med 'OLHA', hans resonemang känns fullständigt naturligt för mig.
Jag kan iof. förstå även din sida av saken 'syskon', MEN det jag skulle vilja råda dig till är att känna större tacksamhet för den gåva du fått iom. det faktum att du blivit pappa till x antal barn.
Låt inte det faktum att din bror 'bara' har en fru, göra honom diskvalificerad för samma mängd 'värde' som du själv vill säkerställa till förmån för din egen avkomma.
Det skulle ju mycket väl kunna vara så att just det faktumet, att varken han eller hans fru har några 'egna' barn, är det som är deras livs största tragedi (trots deras till synes obekymrade inställning).
Att, som du gör, dessutom ta sig friheten att, med detta som anledning, anse att de inte 'behöver' sin del av kakan, utan istället borde se det som självklart att avstå till förmån för dina barn/barnbarn tycker jag är väldigt magstarkt.
Det finns antagligen flera sidor av myntet, precis som du flera gånger påpekat, men var inte allt för säker på att just 'din' version är den rätta.
Mitt råd till dig är att en gång för alla fullständigt släppa prestigen och tala med din bror, lika uppriktigt som du gör med oss här på forumet, MEN att vara mentalt förberedd på att ta emot den berättelse som är 'hans' med öppet sinne, dvs. att du är förberedd på att totalt ge honom rätt, du kanske 'vinner' en bror på kuppen och mitt vad det är så vinner dina barn en 'farbror' i ordets rätta bemärkelse, emellertid om din avsikt med 'operationen' är enonomisk vinst för dig eller dina barn så kan du lika gärna strunta i alltihop.
mvh/christina.
) till slut inte avhålla mig från att kommentera denna tråd som jag följt från start, men 'vis' (fast tydligen fortfarande lika 'o-vis') av skada, hade bestämt mig för att avhålla mig från inblandning i Jag måste erkänna att jag håller, på alla punkter, med 'OLHA', hans resonemang känns fullständigt naturligt för mig.
Jag kan iof. förstå även din sida av saken 'syskon', MEN det jag skulle vilja råda dig till är att känna större tacksamhet för den gåva du fått iom. det faktum att du blivit pappa till x antal barn.
Låt inte det faktum att din bror 'bara' har en fru, göra honom diskvalificerad för samma mängd 'värde' som du själv vill säkerställa till förmån för din egen avkomma.
Det skulle ju mycket väl kunna vara så att just det faktumet, att varken han eller hans fru har några 'egna' barn, är det som är deras livs största tragedi (trots deras till synes obekymrade inställning).
Att, som du gör, dessutom ta sig friheten att, med detta som anledning, anse att de inte 'behöver' sin del av kakan, utan istället borde se det som självklart att avstå till förmån för dina barn/barnbarn tycker jag är väldigt magstarkt.
Det finns antagligen flera sidor av myntet, precis som du flera gånger påpekat, men var inte allt för säker på att just 'din' version är den rätta.
Mitt råd till dig är att en gång för alla fullständigt släppa prestigen och tala med din bror, lika uppriktigt som du gör med oss här på forumet, MEN att vara mentalt förberedd på att ta emot den berättelse som är 'hans' med öppet sinne, dvs. att du är förberedd på att totalt ge honom rätt, du kanske 'vinner' en bror på kuppen och mitt vad det är så vinner dina barn en 'farbror' i ordets rätta bemärkelse, emellertid om din avsikt med 'operationen' är enonomisk vinst för dig eller dina barn så kan du lika gärna strunta i alltihop.
mvh/christina.
[edit]Jag kan iof. förstå även din sida av saken 'syskon', MEN det jag skulle vilja råda dig till är att känna större tacksamhet för den gåva du fått iom. det faktum att du blivit pappa till x antal barn.
Låt inte det faktum att din bror 'bara' har en fru, göra honom diskvalificerad för samma mängd 'värde' som du själv vill säkerställa till förmån för din egen avkomma.[/edit]
Jag kan inte heller låta bli att svara på detta, men tänker nog sedan försöka avsluta. Visst, jag ÄR oändligt tacksam för mina barn - inte tu tal om den saken. Och visst, det är säkert tragiskt för honom att det inte blev några barn. Och jag missunnar inte honom någonting. Hade jag fått välja hade han också bott här - förr pratade vi ibland om det - men han har valt bort det eftersom hans fru aldrig ville vara här.
[edit]Att, som du gör, dessutom ta sig friheten att, med detta som anledning, anse att de inte 'behöver' sin del av kakan, utan istället borde se det som självklart att avstå till förmån för dina barn/barnbarn tycker jag är väldigt magstarkt.[/edit]
Vad jag med näbbar och klor försöker rädda är mitt barndomshem och mina barns barndomshem. Jag försöker också stötta vår mamma, som just nu känner att min bror och hans fru i princip bara går och väntar på att hon ska dö så att de ´kan få ut några miljoner.
[edit]Mitt råd till dig är att en gång för alla fullständigt släppa prestigen och tala med din bror, lika uppriktigt som du gör med oss här på forumet, MEN att vara mentalt förberedd på att ta emot den berättelse som är 'hans' med öppet sinne, dvs. att du är förberedd på att totalt ge honom rätt, du kanske 'vinner' en bror på kuppen och mitt vad det är så vinner dina barn en 'farbror' i ordets rätta bemärkelse, emellertid om din avsikt med 'operationen' är enonomisk vinst för dig eller dina barn så kan du lika gärna strunta i alltihop.[/edit]
Snälla du, om du visste vad jag har försökt.
Och till sist - det är inte JAG som vill göra en ekonomisk visnt - det är HAN! jag kan säga att den övriga familjen nog fortfarande står ganska häpna inför det faktum att vårt hem plötsligt har förvandlats till ett "ekonomiskt värde". Det är första gången någon över huvud taget har funderat över att detta skulle säljas.
Låt inte det faktum att din bror 'bara' har en fru, göra honom diskvalificerad för samma mängd 'värde' som du själv vill säkerställa till förmån för din egen avkomma.[/edit]
Jag kan inte heller låta bli att svara på detta, men tänker nog sedan försöka avsluta. Visst, jag ÄR oändligt tacksam för mina barn - inte tu tal om den saken. Och visst, det är säkert tragiskt för honom att det inte blev några barn. Och jag missunnar inte honom någonting. Hade jag fått välja hade han också bott här - förr pratade vi ibland om det - men han har valt bort det eftersom hans fru aldrig ville vara här.
[edit]Att, som du gör, dessutom ta sig friheten att, med detta som anledning, anse att de inte 'behöver' sin del av kakan, utan istället borde se det som självklart att avstå till förmån för dina barn/barnbarn tycker jag är väldigt magstarkt.[/edit]
Vad jag med näbbar och klor försöker rädda är mitt barndomshem och mina barns barndomshem. Jag försöker också stötta vår mamma, som just nu känner att min bror och hans fru i princip bara går och väntar på att hon ska dö så att de ´kan få ut några miljoner.
[edit]Mitt råd till dig är att en gång för alla fullständigt släppa prestigen och tala med din bror, lika uppriktigt som du gör med oss här på forumet, MEN att vara mentalt förberedd på att ta emot den berättelse som är 'hans' med öppet sinne, dvs. att du är förberedd på att totalt ge honom rätt, du kanske 'vinner' en bror på kuppen och mitt vad det är så vinner dina barn en 'farbror' i ordets rätta bemärkelse, emellertid om din avsikt med 'operationen' är enonomisk vinst för dig eller dina barn så kan du lika gärna strunta i alltihop.[/edit]
Snälla du, om du visste vad jag har försökt.
Och till sist - det är inte JAG som vill göra en ekonomisk visnt - det är HAN! jag kan säga att den övriga familjen nog fortfarande står ganska häpna inför det faktum att vårt hem plötsligt har förvandlats till ett "ekonomiskt värde". Det är första gången någon över huvud taget har funderat över att detta skulle säljas.
Vet du vad 'syskon'....., iom att inget annat syskon nämnts så utgår jag från att Ni enbart är två bröder......
Du skriver att du "med näbbar och klor försöker rädda ditt och dina barns barndomshem".........., jag skulle, trots att du inte alls i nuläget verkar vilja höra annat än det som stödjer din version, ändå vilja råda Dig att försöka gå igenom dina egna ambitioner igen.
Din mamma är antagligen borta inom inte allt för lång tid (om jag uppfattat det rätt så är hon tämligen till åren kommen), så det enda som då återstår från din barndoms familj (förutom det materiella värdet i form av fastigheten) är då din ende Bror!!
Mitt förslag är att du vinnlägger dig om att 'rädda' relationen till honom istället för att försöka 'säkra' värdet från barndomshemmet/fastigheten, detta är trots allt enbart materiella värden, relationen till din bror är något helt annat.
Dessutom så tror jag att du, om du verkligen ville göra din gamla mamma en riktig tjänst, skulle inse vikten av att hon fick avsluta sitt liv i vetskap om att relationen mellan hennes två söner är stark och innerlig, jag kan inte föreställa mig att hon hellre ser er som eviga fiender till förmån för ditt eller dina barns ägande av ett hus.
MVH och samtidigt önskar jag dig verkligen Lycka till med DIN fortsatta handläggning av denna trista familje-historia och hoppas att Ni alla blir 'vinnare' till slut, om än inte på det sätt som Ni just nu verkar se som enda möjlighet/christina.
Du skriver att du "med näbbar och klor försöker rädda ditt och dina barns barndomshem".........., jag skulle, trots att du inte alls i nuläget verkar vilja höra annat än det som stödjer din version, ändå vilja råda Dig att försöka gå igenom dina egna ambitioner igen.
Din mamma är antagligen borta inom inte allt för lång tid (om jag uppfattat det rätt så är hon tämligen till åren kommen), så det enda som då återstår från din barndoms familj (förutom det materiella värdet i form av fastigheten) är då din ende Bror!!
Mitt förslag är att du vinnlägger dig om att 'rädda' relationen till honom istället för att försöka 'säkra' värdet från barndomshemmet/fastigheten, detta är trots allt enbart materiella värden, relationen till din bror är något helt annat.
Dessutom så tror jag att du, om du verkligen ville göra din gamla mamma en riktig tjänst, skulle inse vikten av att hon fick avsluta sitt liv i vetskap om att relationen mellan hennes två söner är stark och innerlig, jag kan inte föreställa mig att hon hellre ser er som eviga fiender till förmån för ditt eller dina barns ägande av ett hus.
MVH och samtidigt önskar jag dig verkligen Lycka till med DIN fortsatta handläggning av denna trista familje-historia och hoppas att Ni alla blir 'vinnare' till slut, om än inte på det sätt som Ni just nu verkar se som enda möjlighet
/christina.Ett äktenskapsförord upprättas ofta i samband med att många startar eget företag. Ibland är det dumt, ibland inte. Det handlar väldigt ofta om att folk i gemen inte förstår vad det innebär att starta eget. Jag tror också att det är möjligt med den skrivning Ni har och det faktum att han ägde huset innan dom gifte sig, att äktenskapsförordet kan ifrågasättas juridiskt. Oavsett, spelar det arvsmässigt ingen roll.
Frågan är också om Du skall ta "smällen" nu eller om Dina barn skall riskera att bli ovänner beroende på motsvarande problematik. Skärgårdsställen kommer inte att gå ner i pris. Snarare tvärtom och om 30 år, kanske priset är 5 gånger så högt som idag. Så även lönerna men husen har defacto stigit mer än löneutvecklingen framöver. Hur skall man lösa det då?
Min tanke var att mina barn skulle få varsitt hus. Till samma marknadsmässiga värde. Frågan är också om mina barns barn har samma möjlighet framöver? Det är högst osäkert.
Samtidigt har sommarhuset stuckit iväg prismässigt något otroligt. Det är mycket möjligt att jag skulle hantera detta men alternativet är att ge barnen en mycket bra start i livet. Insats till eget boende. Inga studielån. I kombination med en upplevelserik barndom tillsammans med sina föräldrar. Det sistnämnda alternativet har jag valt då det inte enbart är positivt med att äga flera fastigheter som är rejält stora. Dom kräver underhåll på ett sätt som är krävande.
Förhoppningsvis uppskattar mina barn det i förlängningen.
PS. Undrar vad det tidigt utköpta "barnet" idag tycker om att fastigheten nu blivit brutalt mycket mer värt?
OLHA skrev:PS. Undrar vad det tidigt utköpta "barnet" idag tycker om att fastigheten nu blivit brutalt mycket mer värt?
[edit]För en massa år sedan skänkte mina föräldrar bort familjens skärgårdsställe till mig och mina två syskon. Ett gåvobrev skrevs och för att egendomen skulle bevaras inom familjen gjordes gåvan till enskild egendom. Ett avtal om mina föräldrars rätt att bo kvar under hela sin livstid fogades till gåvobrevet och allt var frid och fröjd.
Efter ett antal år ville ett av syskonen bli avstyckad och en förrättning gjordes. Tomten delades då i två delar - en lite mindre till min ena bror och en större till mig och min andra bror. Det sades då att det inte gick att stycka i fler än två delar.
Min bror, som jag samäger med, är inte här så ofta och har inte velat bo här. [/edit]
Kanske skulle läsa från början igen OHLA???
Den broderns bit lär väl vara värd en hel del den också om han har den kvar, utköpt blev han knappast >
Här är ju någon form av logisk kullerbytta.
Om jag förstår det hela rätt så kan varken du eller din bror sälja så länge föräldern är i livet. Och denna begränsning är dels känslomässig (kan inte slänga ut föräldern) dels kopplad till det gamla gåvoavtalet.
Det innebär ju att du bör sitta säkert i ditt boende så länge föräldern lever. Den dag det blir ändring på den situationen så kan din bror välja att låta allt vara som det är och låta dig bo kvar, med honom som hälftenägare, han kan sälja sin andel till dig till ett pris som du har råd med, och han kan vilja sälja till marknadspris till dig eller den som vill betala det. Men i dagsläget så har du ju bara 2 alternativ, att låta allt vara som det är (din bror eller hans fru har små möjligheter att tvinga dig till något annat) eller att försöka köpa ut din bror. Ett utköp anser du dig inte ha råd med, då är det väl bara att låta saken bero tills problemet uppstår?
En tänkbar hake i mitt resonemang är om broderns äktenskapsförord på något sätt befriat honom (eller hans arvingar) från försäljningsförbudet. Men det finns väl ingenting som tyder på det, din förälder har ju ett avtal om nyttjanderätt resten av livet, det avtalet borde ju inte bli ogiltigt bara för att huset ärvs en oväntad väg?
Jag ser inte problemet.
Om jag förstår det hela rätt så kan varken du eller din bror sälja så länge föräldern är i livet. Och denna begränsning är dels känslomässig (kan inte slänga ut föräldern) dels kopplad till det gamla gåvoavtalet.
Det innebär ju att du bör sitta säkert i ditt boende så länge föräldern lever. Den dag det blir ändring på den situationen så kan din bror välja att låta allt vara som det är och låta dig bo kvar, med honom som hälftenägare, han kan sälja sin andel till dig till ett pris som du har råd med, och han kan vilja sälja till marknadspris till dig eller den som vill betala det. Men i dagsläget så har du ju bara 2 alternativ, att låta allt vara som det är (din bror eller hans fru har små möjligheter att tvinga dig till något annat) eller att försöka köpa ut din bror. Ett utköp anser du dig inte ha råd med, då är det väl bara att låta saken bero tills problemet uppstår?
En tänkbar hake i mitt resonemang är om broderns äktenskapsförord på något sätt befriat honom (eller hans arvingar) från försäljningsförbudet. Men det finns väl ingenting som tyder på det, din förälder har ju ett avtal om nyttjanderätt resten av livet, det avtalet borde ju inte bli ogiltigt bara för att huset ärvs en oväntad väg?
Jag ser inte problemet.
En intressant fråga är förstås i vilken utsträckning man kan jämka gåvoavtalets villkor och i vilken utsträckning man kan låta gåvan återgå.
I vart fall torde ett upplösande av samäganderätten kunna ske genom en försäljning om nyttjanderätten villkoras.
Utfallet skulle dock (med mamma i livet) bli betydligt lägre än om det inte längre fanns en upplåten nyttjanderätt.
Lycka till!
I vart fall torde ett upplösande av samäganderätten kunna ske genom en försäljning om nyttjanderätten villkoras.
Utfallet skulle dock (med mamma i livet) bli betydligt lägre än om det inte längre fanns en upplåten nyttjanderätt.
Lycka till!
[edit]Det innebär ju att du bör sitta säkert i ditt boende så länge föräldern lever. Den dag det blir ändring på den situationen så kan din bror välja att låta allt vara som det är och låta dig bo kvar, med honom som hälftenägare, han kan sälja sin andel till dig till ett pris som du har råd med, och han kan vilja sälja till marknadspris till dig eller den som vill betala det. Men i dagsläget så har du ju bara 2 alternativ, att låta allt vara som det är (din bror eller hans fru har små möjligheter att tvinga dig till något annat) eller att försöka köpa ut din bror. Ett utköp anser du dig inte ha råd med, då är det väl bara att låta saken bero tills problemet uppstår?[/edit]
Ja, så är det ju, jag blir inte utkastad så länge mamma lever. Men jag upplever att jag bor här mer eller mindre på nåder - så fort mamma inte finns längre så kan vad som helst hända. Det är ingen rolig sits. Huset skulle behöva renoveras, men det känns meningslöst i nuläget. Och vår mamma, som ju också bor här, känner sig förd bakom ljuset eftrsom brorsan inte berättat något om sitt äktenskapsförord. Och för henne är det oerhört viktigt att känna att hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan fortsätta bo och njuta av detta ställe. Det är en oerhörd sorg för henne att ha fått reda på att ett av hennes barn kan tvinga fram en föräljning.
Ett av de kanske största problemen i den här historien är att det har varit, och fortfarande är, så svårt att få reda på vad min bror vill. Han vill helst inte prata om detta alls.
Om jag har råd med ett utköp eller inte beror helt och hållet på vad han begär.
Till sist vill jag säga till alla att det här handlar inte om värden eller pengar för varken mig eller min mamma eller mina barn - det handlar om vårt hem. :'( :'( :'(
Ja, så är det ju, jag blir inte utkastad så länge mamma lever. Men jag upplever att jag bor här mer eller mindre på nåder - så fort mamma inte finns längre så kan vad som helst hända. Det är ingen rolig sits. Huset skulle behöva renoveras, men det känns meningslöst i nuläget. Och vår mamma, som ju också bor här, känner sig förd bakom ljuset eftrsom brorsan inte berättat något om sitt äktenskapsförord. Och för henne är det oerhört viktigt att känna att hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan fortsätta bo och njuta av detta ställe. Det är en oerhörd sorg för henne att ha fått reda på att ett av hennes barn kan tvinga fram en föräljning.
Ett av de kanske största problemen i den här historien är att det har varit, och fortfarande är, så svårt att få reda på vad min bror vill. Han vill helst inte prata om detta alls.
Om jag har råd med ett utköp eller inte beror helt och hållet på vad han begär.
Till sist vill jag säga till alla att det här handlar inte om värden eller pengar för varken mig eller min mamma eller mina barn - det handlar om vårt hem. :'( :'( :'(
Ser man till diskussionen är kanske klyvningsalternativet inte en så dum lösning i alla fall.
Lycka till!
Lycka till!
Hade tänkte stå utanför denna diskussion, men måste säga något om äktenskapsförordet eftersom det verkar återkomma...
Eftersom gåvan kom med villkoret att gåvan skall vara enskild för mottagaren och såvida inga andra gåvovillkor säger annat gäller detta trots äktenskapsförordet. Man brukar tala om "tredjemansföreskrift", äktenskapsförordet torde därmed vara ogilitgt på denna punkt.
Eftersom gåvan kom med villkoret att gåvan skall vara enskild för mottagaren och såvida inga andra gåvovillkor säger annat gäller detta trots äktenskapsförordet. Man brukar tala om "tredjemansföreskrift", äktenskapsförordet torde därmed vara ogilitgt på denna punkt.
