Mitt första inlägg i detta forum. Hej, på er. Förhoppningsvis finns det någon som kan hjälpa mig med mina funderingar. Det förefaller finnas mycket kompetens här i forumet.
Till mina funderingar; har de senaste sex åren delat en stor hyresrätt tillsammans med en god vän. Han är amerikansk medborgare och bosatt större delen av året i USA. Dock är han på besök tillräckligt frekvent för att motivera ett delat hyreskontrakt. Han är inte svensk medborgare, har inget personnummer och inga affärer eller övriga kopplingar till Sverige. Det är på ren "hobby" för honom att tillbringa tid i Sverige. När vi skrev på hyreskontraktet fabricerade hyresbolaget ett personnummer åt honom för att få in honom i systemet. Han har sedan dess betalat sin del av hyran och köpt halvparten av inventarierna.
Efter fyra år i samma hyresrätt skaffade jag mig en sambo. Tillsammans har vi bott här nu i två år, och som tillvaron utvecklar sig föll det sig naturligt att ta steget och flytta till en villa istället. Sagt och gjort; skrev idag på kontraktet och flyttar om två månader.
Min amerikanske vän önskar följa med i flytten, och där betala tredjedelen av amorteringar, räntor och driftskostnader mot ägande av en tredjedel av tomten och huset. I köpeskontraktet står bara jag och min sambo registrerade, eftersom bara vi kunde vara närvarande vid mötet. Hur går vi tillväga för att få min kamrat med som ägare på 1/3 av fastigheten? Han har inte möjlighet att skaffa svenskt personnummer och jag anar att lagfartsförättarna inte ser lika lättvindigt på fiktiva personnummer som det lokala hyresbolaget gör.
Finns det någon annan lösning än att ha honom som "delägare i själen", där han betalar sin del av kostnaderna utan att stå med i några papper? Då vi är helt nya inom husägande vet vi inte helt vart vi ska vända oss. Vi talade initiellt om läget med banken, men det gjorde vårt lånelöfte där darrigt. Fick senare lånelöfte av en annan bank och lät då bli att nämna funderingarna om att få vår vän som delägare i huset.
Ett annat problem som uppstår om det skulle gå att få honom registrerad som ägare på huset, är att han på grund av sin avsaknad av personnummer och medborgarskap här inte kan vara delaktig i lånet. I praktiken skulle vi då skänka honom en tredjedel av villan men ändå skulle jag sitta ensam ansvarig på lånet tillsammans med min sambo. Finns det några standardformulär som reglerar den här typen av ägandeförhållanden?
1 Ni köper fastigheten tillsammans med varsin andel. Att han saknar medborgarskap hindrar inte fastighetsägande utan det skapas ett så kallat samordningsnummer hos skatteverket som används som ersättning för personnummer. Det är inte alls ovanligt med norskar, tyskar, holländare mfl som köper fritidshus i Sverige. Ni får förhandla med banken och belåna era andelar medan han sätter in sin andel kontant. Banken bör då inte ha några större klagomål. Har varit med om samägande av fastighet tidigare med holländare som köper i fritidshussyfte tillsammans med svensk familj som då underhåller och sköter fastigheten och använder den som boende.
2:Alternativ två är att ni köper hela fastigheten och sedan via hyresavtal reglerar ett förhållande mellan er och kompisen som hyr sin del.
Att göra andra lösningar kommer att skapa avtalsrättsliga problem. Det är svårt att inom jordabalkens regler kunna sätta sidoavtal som är giltiga och kan ge ett tryggt rättsförhållande mellan er och kompisen. De kan fungera tills ni separerar, någon av er går bort, ni blir ovänner med kompisen etc
Han har inte möjlighet att skaffa svenskt personnummer och jag anar att lagfartsförättarna inte ser lika lättvindigt på fiktiva personnummer som det lokala hyresbolaget gör.
Nu får ju jag intrycket att det döljer sig något i den berättelse som du inte vill avslöja, men. Varför kan han inte skaffa svenskt personnummer? Svenskt personnummer är inte likställt med svenskt medborgarskap. Man kan få ett samordningsnummer (fiktivt personnummer) för att kunna hantera kontakter med banker, försäkringskassan etc. Jag är inte speciellt insatt, men det kan knappast vara ett krav att man ska vara svensk medborgare för att få lagfart.
Vill han äga 1/3 får han naturligtvis betala er 1/3 av köpeskillingen till er (eller till säljaren). Hur han ordnar finanserieringen är väl upp till honom. Eventuellt kan han låna pengar hos en svensk bank.
Det finns något som heter Samordningsnummer som ser ut som ett personnummer men som är till just för personer som av olika skäl inte kan ha personnummer men måste in i olika svenska system. Det ser ut som ett personnummer men är det inte.
Dela upp problemet i (minst) tre delar:
1) Utlänning äger fastighet i Sverige
2) Utlänning är låntagare i Sverige
3) Din/din sambos relation till amerikanen.
På 1) är svaret OK. Massor av norrmän har fritidshus i Bohuslän, Dalsland och Värmland.
Och de är inte ens med i EU. Liksom amerikanarna. Inga problem alltså.
På 2) är svaret: Det är upp till banken. Där blir det troligen problem.
På 3) är svaret, tja du vet bäst själv. Ni verkar ha stort förtroende för varandra.
Men jag förstår inte varför ni skall "skänka" honom en tredjedel av villan.
Vill han bli delägare får han köpa in sig, dvs pytsa in med en tredjedel av köpesumman.
Någonstans får ni ju dra gränsen för globaliseringen.
Om han köper in sig med 1/3 och betalar sin andel av lånen till dig, ser jag inte några hinder för att det skall kunna fungera.
När/om han slutar betala sin del säger ni upp avtalet, och tvingar fram en försäljning enligt lagen om samägandeskap.
Det låter, i mina öron, lite visset, så jag skulle personligen låta amerikanaren gå in som hyresgäst i stället, och betala en rimlig hyra.
Om ni gör någon annan deal än att han är hyresgäst, skall ni absolut anlita en jurist.
Det här är snåriga grejer som en lekman (som jag t.ex. och du, förmodar jag) inte klarar själv
Förresten: Välkommen till forumet! Starkt förstainlägg
Edit: Ser nu att jag är trea eller fyra på bollen. Du får ta mitt tramsande för vad det är (men alla svar så här långt tycks gå i ungefär samma banor).
Senast redigerad av KnockOnWood 2012-07-10 21:15Anledning: Trea på bollen
Maken till vansinnigt upplägg har jag aldrig hört talas om. Risken är överhängande att Jänkaren en dag tvingar fram en försäljning av er bostad genom samägandelagen. GÖR DET INTE! Hyra är det enda vettiga alternativet.
Oj, så många svar så snabbt. Det var inte illa! Uppskattar verkligen engagemanget. Svarar till alla på en gång:
Först och främst - jag tror ni har missförstått lite. Det är alltså min närmaste vän, och det finns inga underliggande tankar från något håll. Efter att ha betalat i runda slängar 8.500 kronor i månadshyra de sista sex åren, har vi alltså köpt ett hus istället för att inte kasta bort hyrespengar varje månad. Nu när jag har blivit sambo har jag andra prioriteringar och vill lägga mer pengar på sparande, huset, trädgården, osv. Min vän, som bara spenderar några månader om året här, börjar också tycka att det är en onödig utgift att betala hyra 12 månader om året.
Huset kostar oss betydligt mindre per månad, och den dagen det skulle bli aktuellt med försäljning kan vi båda få tillbaka antingen en del av våra pengar (om huset säljs med förlust) eller göra en liten vinst på det (om investeringar och renoveringar drar upp värdet). För honom att hyra en del av huset skulle inte göra någon skillnad mot att fortsätta hyra där vi redan bor och skulle motverka hela tanken.
När det gäller personnummer är det inget fuffens, det handlar bara om att man måste tillbringa mer oavbruten tid i Sverige än vad han har möjlighet till, på grund av jobbet och livet i USA etc. Det är i stort sett omöjligt att få ett personnummer om man är här såpass lite som han ändå är.
Han har inte möjlighet att slänga upp en tredjedel av huskostnaden på ett bräde. Det har inte jag och min sambo heller, och därför tog vi ett lån för att finansiera våra del. Han har inte möjlighet att låna pengar i USA till ett hus i Sverige, och han har inte heller möjlighet att låna i Sverige när han är amerikan utan varken medborgarskap eller personnummer. Det är alltså finansieringen som sätter käppar i hjulen.
Huset i sig är medvetet sökt på en prisnivå där jag och min sambo har råd att köpa ut honom om han skulle vilja eller vara tvungen att dra sig ur. Vårt livsöde kan inte vara beroende av honom på det viset. Vi har hittills betalat i runda slängar 600.000 kronor i hyra tillsammans. Det är en tredjedel av kostnaden för huset vi köpt... Vi har känt varandra så länge, och det har fungerat såpass bra att bo tillsammans de senaste sex åren, att vi vill ta det vidare till en situation som inte kostar lika mycket och som har potential att ge pengarna tillbaka den dagen huset måste säljas. Så någon tvångsförsäljning kan inte heller ställa till det. Sin del av handpenningen har han tillgänglig, och pengar kan han skicka varje månad som han gjort de sista sex åren, men att direkt betala en tredjedel av huset kontant är inte möjligt.
Är enda vettiga möjligheten är att låta honom vara "spökägare", dvs. betala tredjedelen av utgifterna utan att formellt registreras som ägare förrän den dagen han har betalat av sin tredjedel?
Så länge man har pengar/lånemarginal för att lösa ut en ägare är risken för tvångsförsäljning i princip noll, det gäller ju bara att göra en oeroende värdering som alla parter är nöjda med.
Om du läser svaren du fått så ser du att det inte alls är någon omöjlighet att vara delägare, men han måste troligen först skaffa ett samordningsnummer som är ett personnummer för folk som inte kan få personnummer.
Om du läser svaren du fått så ser du att det inte alls är någon omöjlighet att vara delägare, men han måste troligen först skaffa ett samordningsnummer som är ett personnummer för folk som inte kan få personnummer.
Jo, jag förstod att det verkar fungera lika bra med ett samordningsnummer. Ville bara förklara för användare Nyfniken varför det inte gick att skaffa ett vanligt personnummer. Att det inte var något fuffens bakom just den delen.
Nej jag säger som de flesta, detta verkar vanskligt. Kanske inte idag men imorgon, när barn fötts relationer förändrats och någon i "dramat" kanske avlider. Jag vill inte låta negativ men det sista händer oss alla förr eller senare.
Jag säger det igen eftersom det inte verkar ha gått fram det jag menade.
Nej enda vettiga lösningen är INTE en spöklösning, tvärtom är den en av de mer olämpliga lösningarna om än mer för er vän än för er.
Rent juridiskt är det vettiga alternativet att hyra ut en del av fastigheten till honom med löfte om endast just det - ett fortsatt hyresförhållande.
Det går att skriva ett separat avtal som reglerar era rättsförhållande annars liknande skuldebrev med avbetalning men det finns många fallgropar och problematik så det är därför jag inte rekommenderar detta.
Även med bästa vänner eller släktingar kan saker hända som gör att tidigare överrenskommelser inte gäller. Därför är det bättre att ha ett juridiskt korrekt avtal eller överrenskommelse än att lita på framtiden
Är enda vettiga möjligheten är att låta honom vara "spökägare", dvs. betala tredjedelen av utgifterna utan att formellt registreras som ägare förrän den dagen han har betalat av sin tredjedel?
Som alla (?) redan skrivit: Den enda vettiga lösningen är att din vän blir hyresgäst hos er. Varför ska ni krångla till det med konstiga ägarförhållanden?
Som alla (?) redan skrivit: Den enda vettiga lösningen är att din vän blir hyresgäst hos er. Varför ska ni krångla till det med konstiga ägarförhållanden?
Anledningen är naturligtvis för att alla tre som bor i huset, och betalar sin tredjedel av förenade kostnader, också ska kunna få tillbaka en tredjedel av försäljningssumman vid framtida flytt. Alternativet är att två personer får pengar vid en försäljning medan den tredje - som har betalat lika mycket - inte får något då han satt på ett hyresavtal istället för en ägarandel. Det är där skon klämmer.
Vi har funderat lite på en sorts hyresavtal ändå, med en liten extra paragraf som ger hyrestagaren rätt att köpa sig en tredjedel av huset mot en symbolisk summa när lånet i sin helhet är återbetalat till banken och huset ägs av oss till 100%, under förutsättningen att betald hyra fram tills dess motsvarar en tredjedel av husets kostnader sedan huset överläts till oss.
Men det är ju en jättestor skillnad att dela på utgifter i en hyresrätt jämfört med ett hus som kontinuerligt måste bekostas i vård i olika former. Att tro att set bara handlar om fasta utgifter, att ni kommer att betala av huset i fullo samt att värset kommer att gå up är väldigt naivt.
Vidare så måste ni utgå ifrån att ni tvingas sälja huset i ett läge där alla är ovänner och har olika synpunkter på hur värderingar och bidrag till huset har gjorts.
