Varför har man en lag som "skyddar" bröstarvingar? Jag antar att denna lag måste ha historiska rötter, på samma sätt som t.ex allemansrätten. Någon som vet ?
(Fråga är ställd av ren nyfikenhet, jag tycker att alla borde ha, så länge de är vid sina sinnens fulla bruk, rätt att göra vad de vill med sin egendom, både när de lever och i sina testamenten)
(Fråga är ställd av ren nyfikenhet, jag tycker att alla borde ha, så länge de är vid sina sinnens fulla bruk, rätt att göra vad de vill med sin egendom, både när de lever och i sina testamenten)
Instämmer!jan_af_lisoe skrev:
I Polen går det att göra arvingar arvlösa bara man uppger orsaken. Och den måste vara giltig.
Typ att barnen brydde sig inte vid sjukdom, kontaktade inte föräldrar under längre tid, orsakade skada, stöld, misshandlade dom...
Utan giltig orsak går det inte att göra.
Sorry, men jag tror detta har ändrats.Garden skrev:
Jag citerar oraklet Mange igen:
"Din mor ärvde allt efter din far. Läs här. https://lagen.nu/1958:637#K3P1
Hon kan sälja allt eller ge bort allt i gåva eller förstöra allt genom tokiga affärer, slöseri eller vanvård. Ni kan inte göra något eller hindra henne.
Det enda är att om hon helt tappar förståndet för då kan ni eller överförmyndaren ansöka om att hon får förvaltare."
Hittade det här:http://www.jureka.net/Forum/forum_posts.asp?TID=2024
Skall mamman bo kvar i huset till sin död? För då borde gåvan jämställas med testamente? ÄB 7 kap 4 §. Men jag är ingen jurist...
Varför bråka om sådana här saker, känns rätt lågt. Känns nästan som vissa planerat för att få ett stort arv så de kan betala av sitt dyra huslån innan de själva går i pension. Var glad att ni får något av era föräldrar. Personligen har jag fått otroligt mycket trygghet och kärlek av mina föräldrar under årens lopp och det räcker för mig. Nu har jag turen att nog få en hel del pengar när de går bort. Men det är inget jag räknar med eller vill ska hända på MÅNGA år.
Skulle det nu vara så att mina syskon fick mer än mig i arv, vad är då problemet? Känns som rätt mycket girighet från TS....
Skulle det nu vara så att mina syskon fick mer än mig i arv, vad är då problemet? Känns som rätt mycket girighet från TS....
Vi har en liknande situation, men där är alla överens och en jurist hjälper oss med pappersarbetet. Vi köper hus av föräldrar men betalar bara taxeringsvärdet. Mellanskillnaden på det och marknadsvärdet (oberoende värdering) får vi som förskott på arv. Skulle det bli så att vi får mer än de andra när det blir arvsskifte får vi betala syskonen för att det ska bli rättvist.
Girighet? Han har ju också växt upp i det huset, att inte ens bli tillfrågad är lågt.Locos skrev:
Sen måste man ju fråga är det girighet att tycka att det känns fel att ens mamma ger bort x antal hundra tusen till en i syskonskaran. Ok om det hade funnits behov, eller anledningar - men här verkar det vara lite helt plötsligt...
Eller ts - finns det någon träto i familjen sen tidigare?
Verkar som om tråden är nära låsning nu men men.
Jag har köpt "föräldragården" som "gåva" dvs typ 87% av taxeringsvärdet. Gården är såklart värd mer än så
Men jag har som avsikt (för närvarande) att bo här ett tag så gården stannar ju i släkten VILKET också var avsikten.
När försäljningen gjordes upp mellan mig, föräldrarna och mina tre syskon har jag för mig att de skrev på att de godkände detta (de fick också X summa vardera av mig/föräldrarn) då detta ju är förskott på arv.
Jag är den ende som rimligen kunde ta över gården så det var liksom detta eller sälja hela tjofräset (föräldrarna less på gård osv)..
Så visst går det att göra en övergång jag är varken mer eller mindre vän med mina syskon nu än vad jag var tidigare. Däremot är jag händelsevis snart fullfjädrad hantverkare pga allt "arvegods"
Jag har köpt "föräldragården" som "gåva" dvs typ 87% av taxeringsvärdet. Gården är såklart värd mer än så
Men jag har som avsikt (för närvarande) att bo här ett tag så gården stannar ju i släkten VILKET också var avsikten.
När försäljningen gjordes upp mellan mig, föräldrarna och mina tre syskon har jag för mig att de skrev på att de godkände detta (de fick också X summa vardera av mig/föräldrarn) då detta ju är förskott på arv.
Jag är den ende som rimligen kunde ta över gården så det var liksom detta eller sälja hela tjofräset (föräldrarna less på gård osv)..
Så visst går det att göra en övergång jag är varken mer eller mindre vän med mina syskon nu än vad jag var tidigare. Däremot är jag händelsevis snart fullfjädrad hantverkare pga allt "arvegods"
Man ska enligt lag inte kunna göra sina barn helt arvlösa, men de kan bara kräva och är garanterade sin laglott. Laglotten är hälften av barnets arvslott. Arvslotten är vad en arving får då arvet fördelas enligt lagreglerna, dvs om det inte finns ett testamente som fördelar arvet på annat vis.
Anledningen till att man inte ska kunna göra barnen arvlösa är att föräldrar inte ska kunna idka utpressning mot sina barn. Föräldrar ska inte kunna hota med att göra ett barn arvlös om han eller hon inte i alla lägen dansar efter förälderns pipa. Rätt sunt i min mening.
Själv älskar jag alla mina barn och skulle inte drömma om att minska arvet för någon av dem, även om de inte rusar ur sängen i varje läge för att hjälpa mig.
Men, den som är tillräckligt självcentrerad och magsur kanske har svårt att acceptera att barnen lever självständiga liv med egna familjer och prioriteringar. Då går det naturligtvis att trixa sig runt arvslagen och ge eventuella ögontjänare hela arvet eller rent faktiskt elda upp alla tillgångar.
De arvlösa barnen klarar sig säkert, men lär inte minnas sin förälder med någon större värme. Men det beror kanske inte främst på det uteblivna arvet...
Anledningen till att man inte ska kunna göra barnen arvlösa är att föräldrar inte ska kunna idka utpressning mot sina barn. Föräldrar ska inte kunna hota med att göra ett barn arvlös om han eller hon inte i alla lägen dansar efter förälderns pipa. Rätt sunt i min mening.
Själv älskar jag alla mina barn och skulle inte drömma om att minska arvet för någon av dem, även om de inte rusar ur sängen i varje läge för att hjälpa mig.
Men, den som är tillräckligt självcentrerad och magsur kanske har svårt att acceptera att barnen lever självständiga liv med egna familjer och prioriteringar. Då går det naturligtvis att trixa sig runt arvslagen och ge eventuella ögontjänare hela arvet eller rent faktiskt elda upp alla tillgångar.
De arvlösa barnen klarar sig säkert, men lär inte minnas sin förälder med någon större värme. Men det beror kanske inte främst på det uteblivna arvet...
Redigerat:
Nu får vi hyffsa samtalstonen i den här tråden!
Jag har raderat ett par inlägg, och funderar på ett par till.
Jag har raderat ett par inlägg, och funderar på ett par till.
FLASHBACK skrev:
Jag håller till viss del med! Om mamman vill fördela pengarna orättvist så är det väl hennes fulla rätt att göra så? Och varför ska man bli förbannad på det? Luktar svensk avundsjuka lång väg. Jag tycker verkligen inte att man har rätt att tvinga föräldern att vara rättvis. Det är väl ingen som tvingar dig att ge exakt likadana julklappar till dina barn, (om du har några), så att det inte blir orättvist? Det bestämmer du väl själv, eller?
Skärpning tycker jag!!!
Nej mamman ärver inte. Ärver man något så får man göra vad man vill med det. Det man har ärvt blir ens egen egendom.Garden skrev:
Mamman sitter kvar i orubbat bo och har fri förfoganderätt. Förfoganderätt betyder att mamman får hantera det som om det vore hennes eget fast det inte är det. det är just för att mamman inte äger det som gör att hon inte kan testamentera bort det eller väsentligt minska efterarvingarnas rätt genom att ge bort gåvor under sin livstid.
Föräldrar behhöver inte alls vara rättvisa. Det är bara 50% som man inte kan testamentera bort utan ska delas lika mellan bröstarvingar. (Bröstarvingar = barnen)Tompa74 skrev:
Problemet i det här fallet är ju att mamman vill ge bort något som inte är hennes. Barnens pappa har dött och eftersom han inte skrev något testamente måste man anta att pappan ville att barnen skulle få ärva honom lika. Det försöker nu mamman fult kringgå
Fast rent moraliskt måste jag säga att det är alltid föräldranras fel. Beter sig barnet elakt eller motsvarande så har föräldrarna inte uppfostrat barnet ordentligt. Struntar barnet i sin gamla mamma så har mamman inte tagit sitt föräldraansvar och uppfostrat sitt barn till en ansvarstagande vuxen. Som förälder kan man aldrig skylla ifrån sig.kamilenski skrev:
Det finns så mycket information om preventivmedel nu så en förälder har inget att skylla på tycker jag. Man ska inte skaffa fler barn är man är intresserad av att ta hand om.
