Löda FK?

Tennet kallflyter ju vid tryck saturnus så det är nog ingen bra ide. Det finns utmärkta ändhylsor att pressa på om man måste ansluta en MK/RK under skruv. Är det hissklämma är det inga problem med bara kopparen

Ingen yrkesman använder "sockerbitar" dom är för osäkra och tar för lång tid samt för besvärliga att koppla flera ledare till. Man föredrar i alla lägen nån typ av fjäderbelastad "kopplingsklämma" typ,Torix, Wago, Hellerman. Dom är mycket säkrare och snabbare.

saturnus skrev:

säkrast är kanske då att löda ändarna, och använda sockerbitar vid hopkopplingen.............
att montera en bar koppartråd t ex MK i en sockerbit eller runt en skruv i en stöppsel/uttag verkar inte proffsigt det heller

Skruvförband och förtennad kopplingstråd = Big No No

yxis skrev:

Lödde man alltså fast skyddsjord på blymanteln på EDIL förr, eller?

Det var många blymantlade kabeltyper som inte hade den senare införda biledaren, tex den vanliga jordkabeln av blypapperstyp hade aldrig biledare och skulle även jordas, då fick de löda på en tåt i ändarna. Fanns även såna exempel av EDIL-typ för vanlig utanpåliggande installation.

Mikael_L skrev:

Do skämta med mig aprillo ????

Tur du inte är en dum sill då.

För de som jobbade med det var det annars rätt sätt, flussmedel av släckt saltsyra, lodgryta, olika bandningar var melodin. Själv föredrar jag någon teknik av WAGO-typ om jag sysslar med såna ting, de förenar ju det bästa av flera världar.

mycke_nu skrev:

Absolut en risk, dessutom blir lödningar spröda med tiden.

Blir lödningar spröda med tiden? Det är väl bara om det varit för stora mekaniska påkänningar som lödningar släpper, men blir det alltså värre med tiden?

Jag har alltid trott att lödningar som släppt p.g.a. tveksam konstruktion (tänk tung "klump" kretskortsmonterad som släpper efter några år) berott på att en apparat utsatts för mer och mer mekaniska känningar med tiden, och inte att lödningarna blir sämre.

mycke_nu skrev:

Vrider man dock ihop kopparledningarna först och sedan löder får man inte bara bättre mekanisk hållfasthet, utan även med tiden kallflytning i kopparn, vilket förbättrar kontakten.

Givetvis tvinnar man först om man kan.

GK100 skrev:

Det var många blymantlade kabeltyper som inte hade den senare införda biledaren, tex den vanliga jordkabeln av blypapperstyp hade aldrig biledare och skulle även jordas, då fick de löda på en tåt i ändarna. Fanns även såna exempel av EDIL-typ för vanlig utanpåliggande installation.

Jag kanske skulle komplettera EDIL'en i uthuset med skyddsjord
Det räknas antagligen som en såpass stor ändring att materialet måste uppfylla dagens elregler antar jag?

(Nej, jag kommer inte mickla med den gamla EDIL'en, så länge den inte behöver röras så får den sitta på plats, behöver den röras så åker den bort).

[QUOTE=yxis;1459918]Blir lödningar spröda med tiden? Det är väl bara om det varit för stora mekaniska påkänningar som lödningar släpper, men blir det alltså värre med tiden?

Jag har alltid trott att lödningar som släppt p.g.a. tveksam konstruktion (tänk tung "klump" kretskortsmonterad som släpper efter några år) berott på att en apparat utsatts för mer och mer mekaniska känningar med tiden, och inte att lödningarna blir sämre.
QUOTE]

En lödning som är gjord efter konstens alla regler blir inte spröd med tiden, däremot så släpper kallödningar med tiden eftersom kopparn och lodet inte inte fäst vad varandra pga för låg temperatur. Likaså "överhettade" lödningar där temperaturen på lodet blivit så hög att det bildats microbubblor vid lödpunkten kommer med tiden att släppa.
Dessutom kan man få sprickbildningar i lödpunkten om den utsätts för rörelse medan den svalnar.
Sånt fick man lära sig på lödkursen...

[QUOTE=saturnus;1459073 Jag tycker jag kommer ihåg, att det här med att löda ändarna tog hastigt slut, som på en eftermiddag, vad den direkta anledingen var, har också trillat ur....men när det gäller kablar/trådar i rörelse, så bryts dom av ganska lätt när de är lödade. Konstigt förrästen, man lödade aldrig EK.[/QUOTE]

Som sagt det är inte för att de lätt bryts, utan för att skruvkopplingen blir dålig efter en tid om tråden i den har lödtenn på sig. Tennet flyter av trycket från skruven och så blir det glapp. Direkt farligt i en elinstallation.

TechMark:
Aha, bra att få höra att jag inte snurrat till det att bra lödningar inte sunkar till sig med tiden.

Vanligaste orsaken till kallödning torde vara att det man löder rör sig medan det svalnar, eller möjligen att det blåser såpass att tennet rör sig. Fel nummer ett är alltså att hålla i något av det man löder för hand, tricket är att grejerna ska ligga ihop av "egen" kraft på nåt sätt.

Jag håller för övrigt med hempularen om att det är direkt farligt med förtennade ledningar i skruvkopplingar. Jag har rättat till ett antal äldre skarvsladdar/grendosor. Farsan (eller liknande) fyndade en hel driva ihoprullningsbara trevägsgrenar nån gång efter att förtenning egentligen lär ha upphört, de användes i en butiksverksamhet (med rätt lindringa snittströmmar, hemelektronik), och femtioelva år efteråt så har de flesta jag har kvar nog fått kablarna avkortade några centimeter och en del stickproppar har blivit utbytta.

Nackdelen med att behöva byta en ojordad klass-0-stickpropp är att det är svårt att motstå frestelsen att göra en olaglig adapter genom att sätta på en jordad klass-1-stickpropp

hempularen skrev:

Som sagt det är inte för att de lätt bryts, utan för att skruvkopplingen blir dålig efter en tid om tråden i den har lödtenn på sig. Tennet flyter av trycket från skruven och så blir det glapp. Direkt farligt i en elinstallation.

Man förtennar aldrig en flerkardelig tråd som ska in i en skruvkoppling av två anledningar.
För det första därför att förtenningen ger sämre kontakt och och ökad risk för framtida glapp. För det andra därför att punkten där förtenningen slutar blir en sk. brytpunkt pga att det förtennade området är styvare än det oförtennade. Om kabeln utsätts för rörelse är det på det stället som den kommer att gå av. Nu ska inte ledningar i 230/400v anläggningar röra på sig så det är antagligen ett mindre problem där, men inom svagströms applikationer är förtennade kabeländar ett no no.

Blir brytpunkten sämre vid lödning än vid t.ex. skruvanslutning eller klämanslutning?

Jag trodde att den snarast skulle bli bättre eftersom man kan få tenn att flyta in i ledaren innanför isoleringen och rent subjektivt verkar det bättre att ha brytpunkten skyddad av förstyvningen man får av isoleringen. Eller?

Det jag fick lära mig när jag jobbade som elmontör och byggde strömförsörjningar för både starkström och svagström var att att man förtennade inte kardeler pga att det gav sämre kontakt i skruvanslutning samt att kablarna kunde gå av vid gränsen där förtenningen slutade.
Jag har själv lagat en del utrustningar där kardelerna varit förtennade och kablarna gått av.