Själv hade jag uppfattningen att det bara är trams att en utskjutande takfot skyddar fasaden mer än högst upp. Det hade nämligen en arkitekt sagt till mig för kanske 10 år sedan, så det trodde jag fullt och fast på.
Många andra menade att den visst skyddar fasaden, väldigt mycket. Man menar också att de bland arkitekter så populära platta taken därför är förkastliga.
Med det massiva motstånd jag mötte blev jag misstänksam och bestämde mig därför idag att leta reda på en riktig expert. Ringde till Folke Björk, professor i byggnadsteknik vid KTH. Han är en riktig expert på takkonstruktioner.
Det visade sig att jag har levt i en villfarelse i tio år, i alla fall delvis.
Konstruktionen med utskjutande takfot är nämligen bara aktuell vid branta tak. Det branta taket skyddar den enligt Folke Björk på två sätt:
1. Den hindrar vatten från att rinna ner i träfasadens luftspalt, åtkomlig från toppen.
2. Den hindrar snö från att yra in i vindsutrymmet eftersom du med en takfot kan bygga ett sk. snölås.
Takfotens skydd har alltså inte med skydd av själva träet på utsidan att göra. Den är endast relevant vid branta tak.
Platta tak är något annat, de har en kompakt konstruktion utan vindsutrymme. Ett platt tak kan konstrueras på flera sätt, många av dem hållbara. Den enda nackdelen med ett (nästan) platt tak kontra ett med brant lutning är att det kräver något mer underhåll. Fasadens hållbarhet blir inte sämre med en ett platt tak.
Jag frågade Folke Björk om han kände till några studier som visade på olika storlekar på takfoten kontra fasadens hållbarhet, men han det gjorde han inte. Han utgår från att en normalstor takfot på ca 30 cm är fullt tillräcklig för att skydda fasaden på ett brant tak.
Av detta har jag lärt mig:
1. Takfot behövs för att skydda fasaden på branta tak, i alla fall på trähus.
2. Det räcker att takfoten är ca 30 cm, större takfot skyddar inte bättre.
