Vilken taktäckning ska man välja till huset? Dels är det en estetisk fråga eftersom taket är så iögonfallande. Taket har stor betydelse för helhetsintrycket och för hur huset smälter in i omgivningen. Dessutom ska taket stå emot både regn, snö och brännande sol.
Röda betongpannor.
Historiskt sett har man alltid använt byggnadsmaterial som funnits nära till hands. I de svenska jordbrukslandskapen var det vanligt med tak av halm och torv, i sjörika områden användes vass och i skogsbygden kluvna stockar, bräder och stickspån. Även gräs, ljung och tång förekom. I kargare områden, där stenen var lätt att bryta, lade man flistak av skiffer eller kalksten.
Tegeltak
Traditionen att lägga tegel på taken är tusenårig i Sverige och ännu äldre i länder söderut i Europa. På 1600-talet var det vanligt med taktegel på svenska kyrkor, herrgårdar och i städerna, där man eftersträvade brandsäkra material. Men vanligt folk började inte använda tegel förrän under sent 1800-tal. Ofta la man då de nya tegelpannorna rakt på den gamla taktäckningen.
På många äldre hus kan man fortfarande hitta spår av näver, torv eller spån under tegeltaket.
Fortfarande är tegel överlägset som taktäckning. Det passar på i stort sett alla byggnader och till de flesta taklutningar. Trots att materialet suger vatten är det frosttåligt. Fördelen med att teglet släpper igenom vatten är att det också släpper ut fukt som tagit sig in under pannorna, vilket till exempel betongtakpannor inte gör.
De vanligaste typerna av tegelpannor är enkupiga och tvåkupiga pannor som är ofalsade och oglaserade. För brantare tak finns det även falsade pannor. Vilken takpanna man väljer beror på husets ålder, utseende och taklutning.
I dag finns det endast en tillverkare av tegelpannor i Sverige, Vittinge Tegel AB. En del importeras också från bland annat Holland och Danmark. Ibland kan man hitta begagnade pannor via annons eller från ett rivningshus i närheten. Men man ska tänka på att tegelpannor från olika äldre tegelbruk har olika dimensioner. Har man olika pannor kan en lösning vara att lägga de olika pannorna på olika takfall.
I jämförelse med till exempel ett plåt- eller papptak är tegeltaket tungt, vilket ställer krav på hela takkonstruktionen. Tvåkupiga pannor väger 30 kilo per kvadratmeter och enkupiga pannor 48 kilo per kvadratmeter.
Betongtak
Redan vid förra sekelskiftet tillverkades betongtakpannor i Sverige, men någon större genomslagskraft blev det inte förrän på 1950- och 60-talen då de började maskintillverkas.
Betongtakpannor finns både en- och tvåkupiga och är alltid falsade. De har större måttnoggrannhet än tegel och materialet är också tätare. Det sammantaget gör att hela taket blir tätare men det bidrar också till att det blir lite stumt och klumpigt. Tegeltaket ger ett lättare och mer levande intryck.
Till skillnad mot teglet som naturligt skiftar något i färg från gult till rött har betongpannan en jämn kulör. Det vanligaste är svart och brunt men de görs också i gult, grönt, rött och tegelrött.
Betongtaket är också ett tungt tak, det väger mellan 38 och 53 kilo per kvadratmeter.
Plåttak
Den typ av plåt som man som husägare själv kan ge sig på att lägga är den profilerade plåten. Vill man ha ett mer exklusivt utseende ska man absolut välja en slätplåt med då bör man också vända sig till en plåtslagare. Det krävs både utbildning och erfarenhet för att lägga ett tak med slätplåt.
Den profilerade plåten däremot, som levereras i stora skivor, kan man lägga direkt på en befintlig läkt. Plåten finns i många olika format och utseenden, både med vågformade profiler och med mönster som liknar takpannor. Materialet är vanligen stålplåt eller aluminium som lackats eller ytbehandlats på något sätt.
Plåttakets svaga punkter är vid skarvarna, som är svåra att få helt täta från fukt. Det är viktigt att man gör ett ordentligt underarbete, antingen med board, duk eller en underlagspapp på råspontpanel. Är taket flackare än 14 grader bör man inte lägga profilerad plåt.
Ett problem när man lägger ett profilerat plåttak är att man inte kan gå på plåten. Därför är det viktigt att planera arbetet så att man undviker det och att man också fäster varje plåt ordentligt innan man monterar nästa.
Även om det förekommer på nyare villor är ett profilerat plåttak mest vanligt på garage, friggebodar och andra enklare byggnader.
Papptak
Redan i slutet av 1700-talet började man tillverka den äldsta sortens takpapp, stenpapp, i ark som lades i mönster som liknande skiffertakets. I mitten av 1800-talet kom tjärpappen. Till en början tillverkades den i långa våder som lades vertikalt från nock till takfot. I början av 1900-talet började man med slättäckning och våderna lades horisontellt, parallellt med takfoten.
Precis som med plåttaket är det framför allt solens strålar som sliter på taktäckningen. Men utvecklingen har gått framåt och dagens papp har ett bra skydd mot solen.
Pappen är vanligast på flacka tak men förekommer även på branta, men då kanske främst på förråd och garage. Den är billig och en del typer kan man lägga själv. På ett tak som endast lutar svagt riskerar vatten och fukt att tränga igenom skarvarna, så i det fallet kan det vara klokt att anlita en fackman.
Takshingel
Shingel består av en glasfiberväv som impregnerats och täckts med oxiderad asfalt. I asfalten ligger ett ytlager av krossad skiffer eller andra korn av mineral. Eftersom glasfiberväven inte är organisk påverkas den inte av fukt, och tack vare skifferkornen skyddas asfalten mot solens nedbrytande strålar.
Shingel liknar ofta skiffertakets mönster och är ett sätt att göra takpappen mer livfull. Den finns i olika färger och mönster och kan i princip läggas på taklutningar mellan 14 och 80 grader. Är lutningen under 18 grader kan man behöva en underlagstäckning.
Eftersom shingel har ett behändigt format, är lättlagd och lätt att hantera passar det utmärkt för husägaren som vill göra jobbet själv.
Halm- och vasstak
Halm och vass är ett av våra äldsta takmaterial. När stenåldersmänniskan övergav grottan var det sannolikt halm och vass som fungerade som tak över deras hyddor.
Att det är charmigt råder det inget tvivel om men ett stråtak kräver en del. För det första passar det inte på flacka tak. Det är oerhört viktigt att vattenavrinningen fungerar, så att inte vatten och fukt blir stående för länge i materialet. Ett stråtak är också extremt brandfarligt. Men forskning pågår för att ta fram ett brandsäkert stråtak och i Tyskland och Danmark har man kommit långt. Till de positiva egenskaperna, förutom de estetiska, hör att det har god isoleringsförmåga, både mot kyla, värme och ljud.
Det är viktigt att kontrollera ett stråtak regelbundet och ta bort skräp och mossa som binder fukten. I genomsnitt håller taket upp mot 50 år men då måste man räkna med att rygga om nocken ungefär vart femte år.
Ett vasstak är inget man ger sig på att lägga själv, det är en konst som det tar år att lära sig. Det tar också förhållandevis lång tid att lägga ett tak varför kostnaden ofta blir hög.
Sedumtak
Ett sedumtak är inte bara vackert, det är också bra för miljön. Det fungerar om du har ett tak med mindre lutning än 27 grader. Men det krävs ett bra förarbete om det ska bli hållbart. Här kan du läsa mer om sedumtak.
Bra att tänka på
Tänker man byta taktäckning från ett material till ett annat krävs det bygglov inom detaljplanelagt område. På samma sätt som det krävs bygglov för att byta kulör på fasaden. Kontakta kommunens stadsbyggnadskontor.
Byter man taktäckning från ett lätt material, som papp, till ett tyngre, som tegel, bör man undersöka att takkonstruktionen håller för den nya tyngden.
Har man ett gammalt eternittak och vill byta ut det kan man välja fibercementplattor. Fibercement liknar eternit och har också lång hållbarhet. Det anses inte farligt att husägare byter ut sitt eternittak eller reparerar det någon enstaka gång. Arbetar man med materialet länge bör man dock använda ansiktsmask eller skyddskläder.
Det kan vara klokt att ta hänsyn till hustyp, omgivning och var i landet huset ligger innan man bestämmer sig för vilken typ av taktäckning man ska ha. Ett flackt tak med friktionsrik shingel i ett område med mycket snö är kanske inte så praktiskt. I ett i övrigt enhetligt område kan en udda taktäckning lätt sticka ut och störa helhetsintrycket.
Kommentarer
9