Kåseri

Advokaten som föll och föll och föll

Klienterna, det pensionerade paret, hade sålt sin villafastighet i en Stor Stad i bortre östra mellansverige, några månader tidigare och flyttat till Österlen. Inom parentes kan nämnas att invånarna i den stora staden numera fräckt räknar sig som boende i södra Sverige samt lider av den bestämda uppfattningen att Österlen med lätthet sträcker sig ända upp till i höjd med Halmstad.

”Den apa som sitter högst upp i trädet och skriker slår sig mest när den faller ner.” Huset på bilden är inte det som är omtalat i texten, inte apan heller.

”Den apa som sitter högst upp i trädet och skriker slår sig mest när den faller ner.” Huset på bilden är inte det som är omtalat i texten, inte apan heller.

Klienterna hade mottagit ett elakt brev från köparnas advokat uti den stora staden.

Jag läste brevet och visste så mycket från början, att många advokatkollegor genom åren oroligt undrat vad som kunde vara vassare än den advokatens tunga. De flesta blev snart varse att det var hans penna.

Det var onekligen hans skarpa penna som var i farten. För nu skulle trönderna tuktas! Hans skrift gjorde klart att den villa hans klienter köpt, och dessutom betalat ett riktigt rövarpris för, läckte som ett såll genom taket.

Såvida inte 200 000 kronor, motsvarande nuvarande penningvärde, genast kom på bordet väntade diverse obehagligheter för mina klienter

Som om inte detta vore nog, läste jag i en ilsken bisats, var felet dolt. Såvida inte 200 000 kronor, motsvarande nuvarande penningvärde, genast kom på bordet väntade diverse obehagligheter för mina klienter, förutom en stämningsansökan, troligen även en polisanmälan för bedrägeri.

Han påstod frankt att mina klienter känt till läckagen och ändå förtigit detta och svekfullt sålt villan.

Jag förklarade för paret framför mig att jag åtog mig uppdraget. Det var i sanning en värdig motståndare på andra sidan.

Jag besvarade hans brev närmast överdrivet lugnt och sansat menandes att det inte alls rörde sig om något dolt fel, främst beroende på att hans klienter beretts rikligt med tid för att noga besiktiga villan.

Mitt brev hade ingen verkan på kollegan i norr; snarare tvärt om. Det var som att släcka eld med bensin.

I nästa brev inte bara vidhöll han det som tidigare sagts, utan framhöll också i tämligen oförtäckta ordalag att mina klienter inte bara var bedragare, utan att de nu också tydligen haft fräckheten att städsla en advokat för sina dunkla syften.

Jag besvarade tålmodigt även detta brev och fick ett ännu hätskare svarsbrev från en svettig brevbärare. Mina klienter hade nu 24 timmar på sig att betala begärd summa.

Jag läste minnesanteckningarna från klientbesöket och ögnade igenom köpekontraktet som en fastighetsmäklare upprättat. Därefter blev det en telefonkontakt med fastighetsmäklaren i den stora staden. Jodå, han kom ihåg affären mycket väl. Jag berättade om taket. 

– Har du inte läst frågelistan, frågade han.

– Vilken frågelista, stammade jag.

Klienterna hade inte visat mig någon frågelista.

– Ge mig ditt faxnummer, sade han.

Jag väntade ivrigt vid faxen. Och se frågelistan!

Många fastighetsmäklare bilägger klokt nog en frågelista till köpekontraktet, där säljaren kan upplysa om förhållanden som framkommit under boendet, till undvikande av kommande problem.

Säljaren har vid häftigt regn ibland märkt visst vattenläckage in genom yttertaket.”

Under en punkt läste jag: ”Säljaren har vid häftigt regn ibland märkt visst vattenläckage in genom yttertaket.”

Längst ned på listan hade båda köparna skrivit under på att de tagit del av frågelistan.

Frågelistan var givetvis ett grundskott mot köparnas attack. Ack vilken lycka!

Bäste kollega! Hur har du nu tänkt dig att gå vidare i ärendet? Frågelistan var bilagd. Skadeglädjen i min skrift var svår att dölja. Brevet var dock väl rumphugget tycktes det mig, med tanke på motpartsadvokatens tidigare olidligt höga svansföring.

Jag drog mig till minnes en underbar sentens, som jag en gång lärt av en trevlig Göteborgsadvokat. Meningen skickades nu vidare till en behövande.

”Den apa som sitter högst upp i trädet och skriker slår sig mest när den faller ner…

Epilog

För de som tänker i termer av förolämpande uttryck eller liknande vill jag bara säga att jag inte kallade advokaten för apa i skriften. Däremot kallade jag nog apan för advokat. 

Detta är så många år sedan att både trädet, apan och andra sedan länge är döda, men har inte advokaten slutat att falla så faller han väl än i dag. Måhända landar han en vacker dag  på det riktiga Österlen…

Läs mer

Advokat Claes Blåe kåserar med juridisk twist
Stämd för en skugga
Hunden som gick bort