Ytterpanel av furu. Kärnved vs splintved. Vilken kvalitet är tillräcklig?
Håller på och byter brädor på en del av ena gaveln som blivit rötskadad. Hus från 1938, 3"-plankstomme med stående furupanel (original sitter kvar) spikad direkt mot stommen med vindpapp mellan. Rötskadan börjar i nivå med övergången mellan vind och 2:a våning och fortsätter sedan ner längs panelbrädorna ca 1-1,5m.
Att det uppstått en skada och att panelen då behöver bytas efter 80 år är ju inget konstigt, mer än att man får se till så att skadan inte uppstår igen, vilket jag inte tror eftersom det finns tecken på omfattande gamla fuktskador på vind, men den 10 år gamla råsponten ser fortfarande ut som ny. Samt att man för 40 år sedan målade med latex-färg och sedan målat ytterligare ett par lager färg, det senaste sprutmålat med ett tjockt lager akrylat-färg. Denna färg skrapas nu bort och jag återgår till att måla med linoljefärg.
När jag nu tar ner de skadade panelbrädorna är det ganska många som har vankant med barken kvar, alltså en bräda med övervägande del splint, om ens någon kärnved alls. Bara delar av brädan är skadad, men då kraftigt skadad, rötan har bara lämnat ett tunt fanér kvar på ytan av brädan, utanför skadan kan brädorna i princip se ut som nya på baksidan. Enligt gällande riktlinjer och tips bör man absolut inte sätta upp en furubräda som ytterpanel och absolut inte en som mest innehåller splintved (dock förstår jag det som att linoljefärg fäster bra på furu, framförallt på en splintyta eftersom den inte är lika fet som kärnveden) men jag står som sagt med "bevisen i hand" att en furubräda med övervägande del splintved mycket väl kan användas som ytterpanel, så länge den inte utsätts för extrem mängd fukt.
Långt resonemang för att komma fram till frågan som gnager i mitt huvud. När jag nu ska sätt upp ny panel, är det verkligen så fel att sätta upp en furubräda med stor del splint som ytterpanel på huset? anledningen att jag frågar är såklart prisskillnaden samt att jag får olika bud beroende på i vilken bransch personen jag frågar jobbar.
Baksida
och framsida
Att det uppstått en skada och att panelen då behöver bytas efter 80 år är ju inget konstigt, mer än att man får se till så att skadan inte uppstår igen, vilket jag inte tror eftersom det finns tecken på omfattande gamla fuktskador på vind, men den 10 år gamla råsponten ser fortfarande ut som ny. Samt att man för 40 år sedan målade med latex-färg och sedan målat ytterligare ett par lager färg, det senaste sprutmålat med ett tjockt lager akrylat-färg. Denna färg skrapas nu bort och jag återgår till att måla med linoljefärg.
När jag nu tar ner de skadade panelbrädorna är det ganska många som har vankant med barken kvar, alltså en bräda med övervägande del splint, om ens någon kärnved alls. Bara delar av brädan är skadad, men då kraftigt skadad, rötan har bara lämnat ett tunt fanér kvar på ytan av brädan, utanför skadan kan brädorna i princip se ut som nya på baksidan. Enligt gällande riktlinjer och tips bör man absolut inte sätta upp en furubräda som ytterpanel och absolut inte en som mest innehåller splintved (dock förstår jag det som att linoljefärg fäster bra på furu, framförallt på en splintyta eftersom den inte är lika fet som kärnveden) men jag står som sagt med "bevisen i hand" att en furubräda med övervägande del splintved mycket väl kan användas som ytterpanel, så länge den inte utsätts för extrem mängd fukt.
Långt resonemang för att komma fram till frågan som gnager i mitt huvud. När jag nu ska sätt upp ny panel, är det verkligen så fel att sätta upp en furubräda med stor del splint som ytterpanel på huset? anledningen att jag frågar är såklart prisskillnaden samt att jag får olika bud beroende på i vilken bransch personen jag frågar jobbar.
Redigerat:
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Intressant problematik för oss tränördar. Med tanke på skadans läge förefaller det vara en kombination av vatteninträngning (t.ex. slagregn) och ångtät färg som förhindrar uttorkning utåt. Vindpappen är säkert en asfaltpapp, förr vanligen kallad förhydningspapp, med varierande asfaltmängd. Pappen hjälper till att låsa in fukten.
Gran är att föredra som utvändig panel eftersom den är tätare. Kan man få tag i norrländsk gran av hög kvalitet så år den överlägsen det mesta. På 30-talet förekom nog en hel del furupanel (jag gissar, har ingen statistik) för att den blev snyggare som hyvlad än gran. Med korrekt montering och ytbehandling tycker jag ändå att man måste kunna använda fur med splintved.
Gran är att föredra som utvändig panel eftersom den är tätare. Kan man få tag i norrländsk gran av hög kvalitet så år den överlägsen det mesta. På 30-talet förekom nog en hel del furupanel (jag gissar, har ingen statistik) för att den blev snyggare som hyvlad än gran. Med korrekt montering och ytbehandling tycker jag ändå att man måste kunna använda fur med splintved.
Det kan nog vara en del av problemet. Hammarbandet/bindbjälken är också kraftigt rötskadad/insektsbett, samma sak med den kant på takstolen som råsponten vilar på, så taket har nog inte varit helt tätt heller.J justusandersson skrev:
Hmm, pappen har kanske varit för tät då, för att tillåta ordentlig fukttransport mellan stomme och vägg? (vet iofs inte vad som är att föredra, stommen har inte blivit rötskadad vad jag sett). Den måste vara bra fet iallafall, där den inte blivit lika fuktutsatt är den fortfarande seg och spänstig. Jag trodde det knappt skulle vara något kvar av den efter 80 år, alternativt att den skulle vara som fnöske.
Tack, jag hoppas på det, kvalitéen blir jämförbar med det som satt uppe tidigare, men skulle så klart kunna vara bättre.
Alla träkonstruktioner blir ju fuktsäkrare ju högre kvalitet virket håller. Färg är och förblir en utseendefråga. Den kan aldrig ersätta träets inneboende kvalitet/fuktmotstånd. Det svåra är att veta vad som är tillräckligt bra kvalitet.
Normalt sett är den största fuktbelastningen på en panel längst ner mot syllen. Det du beskriver låter som ett udda specialfall, och förklaringen att det beror på takläckage ovanför låter rimlig. Kombinationen takläckage, splintved och plastfärg är naturligtvis olycklig. Så, med samma kvalitet på virket, inte sämre som dagens skräp på brädgården normalt är, och god färg, samt utan takläckage, så bör det stå sig lika bra som den gamla panelen.
Det förutsätter förstås i princip att underhållet aldrig får eftersättas, eftersom splintveden inte tål det. Med god kärnved rätt igenom gör det inte så mkt att färg/underhåll av panelen missköts lite nu och då, såsom är normalt för mänsklig aktivitet.
Sedan är väl den svaga punkten för fur, jämfört med gran, att den suger fukt så oändligt mkt bättre än gran i ändarna. Så, om ändträet förseglas omsorgsfullt med kokt linolja, så kanske den svagheten kan förskjutas åtskilliga decennier framåt.
Precis som vanligt så är det alltså ett antal olika och svårbedömda parametrar som ska balanseras.
Normalt sett är den största fuktbelastningen på en panel längst ner mot syllen. Det du beskriver låter som ett udda specialfall, och förklaringen att det beror på takläckage ovanför låter rimlig. Kombinationen takläckage, splintved och plastfärg är naturligtvis olycklig. Så, med samma kvalitet på virket, inte sämre som dagens skräp på brädgården normalt är, och god färg, samt utan takläckage, så bör det stå sig lika bra som den gamla panelen.
Det förutsätter förstås i princip att underhållet aldrig får eftersättas, eftersom splintveden inte tål det. Med god kärnved rätt igenom gör det inte så mkt att färg/underhåll av panelen missköts lite nu och då, såsom är normalt för mänsklig aktivitet.
Sedan är väl den svaga punkten för fur, jämfört med gran, att den suger fukt så oändligt mkt bättre än gran i ändarna. Så, om ändträet förseglas omsorgsfullt med kokt linolja, så kanske den svagheten kan förskjutas åtskilliga decennier framåt.
Precis som vanligt så är det alltså ett antal olika och svårbedömda parametrar som ska balanseras.
Nja, furusplinten suger väl fukt lättare än gran splinten, men har kortare fibrer så fukten vandrar oftast inte lika långt utan fuktskadan når endast ett par centimeter från änden medan i gran(splint?) så vandrar fukten längre och skadan når längre upp från änden(?) inte helt säker men tänker på moderna paneler av gran som ofta kan vara rötskadade de nedersta 10cm. Fast kanske kvaliten på träet, oavsett gran eller fur, egentligen spelar mer roll. Har för mig jag hört att man helst ska få tag i brädor från ett träd som stått på ett väderutsatt/fuktigt ställe, då har trädet varit tvunget att tillverka egna ämnen för att hålla svampangrepp borta.Oldboy skrev:
Senvuxet virke (barr), dvs sådant som vuxit långsamt, på en mager norrsluttning, eller i kanten av en mosse, eller i norra Norrland, har mest kåda/hartsämnen per virkesvolym och därför bäst motståndskraft mot fukt. Naturligt impregnerat.
Jag vill minnas att gran har stängda fibrer som gör att det inte sugs upp fukt nämnvärt långt i ändträ, medan fur har öppna fibrer som gör att fukt kan sugas upp långt från änden.
Det är bara fur som tryckimpregneras pga att impregneringsvätska kan tryckas i virket. Det fungerar inte på gran.
Senvuxen furukärna står emot fukt lika bra som tryckimpregnerat. Splintveden gör det inte. Men det har du ju själv redan konstaterat.
Jag vill minnas att gran har stängda fibrer som gör att det inte sugs upp fukt nämnvärt långt i ändträ, medan fur har öppna fibrer som gör att fukt kan sugas upp långt från änden.
Det är bara fur som tryckimpregneras pga att impregneringsvätska kan tryckas i virket. Det fungerar inte på gran.
Senvuxen furukärna står emot fukt lika bra som tryckimpregnerat. Splintveden gör det inte. Men det har du ju själv redan konstaterat.
Nu är arbetet med gaveln klar. Det har varit ett utdraget arbete av flera anledningar, men när snickarna kom och en ordentlig ställning var på plats så gick arbetet snabbt och smidigt.
Jag valde att byta ut halva gaveln ungefär med nyinförskaffade furubrädor. En stor andel kärna på de flesta av brädorna men ganska mycket kvist så troligen inte från rotstock utan mellanstock.
Men
När det började sågas i några brädor med frisk ved visade det sig att det var gran som satt uppe, så det var ju en liten twist på det hela. Nu vet jag inte om alla underbrädor är gran men troligen majoriteten. Så för framtida byten är jag lite osäker på vad jag ska använda men jag är ju uppvuxen på en skogsfastighet på gränsen mot småländska höglandet där det finns en del senvuxen gran, så virke därifrån ligger ju nära till hands.
Jag grävde vidare i detta med att få tag på virke med hög rötbeständighet och det korta tråkiga svaret är att metoder finns hos de stora sågverken för att skilja ut baserat på rötbeständighet men efterfrågan är för låg i förhållande till den extra kostnaden förknippad med en extra klassificering. Väldigt tråkigt och lite frustrerande att virke som har hög rötbeständighet kan i värsta fall sorteras som massaved (och skapa problem pga för höga nivåer av röthämmande ämnen i massaproduktionen) eller att det är lite "hit and miss" på byggvaruhusen och brädgårdarna, har man tur har de fått in ett parti senvuxet virke och har man otur är det något snabbvuxet med mycket splint.
Jag valde att byta ut halva gaveln ungefär med nyinförskaffade furubrädor. En stor andel kärna på de flesta av brädorna men ganska mycket kvist så troligen inte från rotstock utan mellanstock.
Men
När det började sågas i några brädor med frisk ved visade det sig att det var gran som satt uppe, så det var ju en liten twist på det hela. Nu vet jag inte om alla underbrädor är gran men troligen majoriteten. Så för framtida byten är jag lite osäker på vad jag ska använda men jag är ju uppvuxen på en skogsfastighet på gränsen mot småländska höglandet där det finns en del senvuxen gran, så virke därifrån ligger ju nära till hands.
Jag grävde vidare i detta med att få tag på virke med hög rötbeständighet och det korta tråkiga svaret är att metoder finns hos de stora sågverken för att skilja ut baserat på rötbeständighet men efterfrågan är för låg i förhållande till den extra kostnaden förknippad med en extra klassificering. Väldigt tråkigt och lite frustrerande att virke som har hög rötbeständighet kan i värsta fall sorteras som massaved (och skapa problem pga för höga nivåer av röthämmande ämnen i massaproduktionen) eller att det är lite "hit and miss" på byggvaruhusen och brädgårdarna, har man tur har de fått in ett parti senvuxet virke och har man otur är det något snabbvuxet med mycket splint.
Ja, det är ju sant men den springande punkten menade jag är att det finns en klar förbättringspotential i att sortera fram virke baserat på rötbeständighet. Du får väl inte igen pengarna för ett skifte som är senvuxet jämfört med ett som är snabbvuxet?A AndersS skrev:
Jo, furu suger väl även tvärs fiberriktningen i högre grad än gran, kanske delvis därför som kärnan hos furu är tvungen att skydda sig mer än vad gran behöver och bilda en högre grad av extraktiva ämnen? men suger furu även längre upp på brädan längs fibern än vad gran gör? om man tänker sig att fukt endast tas upp på ändytan.
Medlem
· Västernorrland
· 10 344 inlägg
fast man får ju komma ihåg att röta i ytterpanel är ett modernt påfund med alla dessa moderna täta färger som finns. Blir liksom lite bakvänt om man vill ha virke i enbart en viss kvalitet för att det man målar på är för tätt.
Finns liksom omålade hus som stått i fler hundra år och där enda påverkan är solen som bryter ner virket. Det ruttnar dock inte sönder trots helt frilagt. Skillnaden är ju bara den att det kan torka.........
Finns liksom omålade hus som stått i fler hundra år och där enda påverkan är solen som bryter ner virket. Det ruttnar dock inte sönder trots helt frilagt. Skillnaden är ju bara den att det kan torka.........
Det tråkiga är bara att ofta så finns det delar av fasaden som inte hinner torka. T ex nederänden om det är nära marken. Av betydelse är också om det är på söder eller norrsida, och inte minst var i landet man bor, dvs hur mkt nederbörd och hur fuktigt/milt klimat. Väldigt generellt är västra halvan av landet fuktigare än östra, och södra halvan har mildare och fuktigare klimat än norra. Blåst/slagregn på verkar också mkt.S Stefan1972 skrev:
Summa sumarum finns det ofta enstaka delar som inte hinner torka upp tillräckligt, och därför behöver ett bättre fuktskydd för att stå emot.
Kan se tydliga effekter av detta på mina egna fasader. Under ett antal år hade vi ett utrangerat utebord i plast stående jämte garageväggen. Där är panelen nu dålig pga "markstänket" från bordsskivan. Liksom att fasaderna i sydväst är i betydligt sämre skick än de i nordost.
Den lösning som jag tycker är vettig på problemet är att sätta klassiska offerbrädor längst ner på fasaden om markstänk är ett problem. Då behöver man byta väsentligt färre löpmeter fasad när skicket är för dåligt.
Traditionellt har man i allmänhet brädslagit med granbräder här i trakten. Granens porer sluter sig när träet torkar och öppnar sig inte igen så därför står granbräder bättre mot vattenstänk.
Bräderna skall naturligtvis spikas med kärnsidan utåt. Annars hålls de inte på väggen..... om man inte spikar så hårt att de spricker i stället.
Om man har stående bräder som inte är kilsågade skall rotändan normalt vara uppåt så att raggen på bräderna går rätt väg och minsta möjliga vatten rinner in i brädan.
Däremot verkar timmerväggar av gran stå sig sämre än timmerväggar av furu. Antagligen för att granen saknar kådimpregnerad kärnved så det vatten som rinner in i sprickor i timret ställer till elände där längst inne i timret.
Jag har också sett gamla hyvlade linoljefärgsmålade brädslåningar av furu som har hållit riktigt bra. Fastän det fanns ytved med. Jag vet inte varför men min gissning är att linoljefärgen ger litet liknande skydd mot vatteninträngning som granens slutna porer ger på en brädslåning målad med slamfärg.
Det enda sättet att få vettig virkeskvalitet numera är att välja på rot och plockhugga i egen eller andras gammelskog och få det sågat på någon byasåg. Skogsindustrin och hela virkesbranschen har fått både rotröta och granbarkborre och barrträdskräfta och hästmyror allt på en gång.
Bräderna skall naturligtvis spikas med kärnsidan utåt. Annars hålls de inte på väggen..... om man inte spikar så hårt att de spricker i stället.
Om man har stående bräder som inte är kilsågade skall rotändan normalt vara uppåt så att raggen på bräderna går rätt väg och minsta möjliga vatten rinner in i brädan.
Däremot verkar timmerväggar av gran stå sig sämre än timmerväggar av furu. Antagligen för att granen saknar kådimpregnerad kärnved så det vatten som rinner in i sprickor i timret ställer till elände där längst inne i timret.
Jag har också sett gamla hyvlade linoljefärgsmålade brädslåningar av furu som har hållit riktigt bra. Fastän det fanns ytved med. Jag vet inte varför men min gissning är att linoljefärgen ger litet liknande skydd mot vatteninträngning som granens slutna porer ger på en brädslåning målad med slamfärg.
Det enda sättet att få vettig virkeskvalitet numera är att välja på rot och plockhugga i egen eller andras gammelskog och få det sågat på någon byasåg. Skogsindustrin och hela virkesbranschen har fått både rotröta och granbarkborre och barrträdskräfta och hästmyror allt på en gång.
Redigerat:
