- Status
Varje gång jag kör hem till mina föräldrar så kör jag förbi ett hus som har sett sina bästa dagar. Vi skulle gärna flytta lite närmare centrum och jag vill gärna flytta till det området jag växte upp i (bra skolor, nära motorväg, nära Halmstad centrum osv). Tyvärr är prisklassen lite väl hög där och för att få ett hus som vi får plats i får man antingen bygga ut eller sikta runt 4 milj. Men detta huset är rätt dåligt och eftersom jag ändå kommer renovera det mesta, oavsett skick så är det bättre att köpa ett lite sämre hus för mindre pengar än ett dyrare som ändå kommer fixas till. Nu är det så att huset inte är ute till salu, men jag har kollat upp det på Lantmäteriet och hittat att det ägs av en man som är 78 år vilket kanske förklarar varför det är rätt eftersatt.
Har någon tips på hur man kan formulera ett brev där man förklarar lite försiktigt att vi är intresserad av att köpa huset om eller när han vill sälja det? Mina föräldrar känner inte personen så det hjälper inte genom dem. Uppgifterna jag fick från Lantmäteriet tyder på att huset ärvts ner och det är samma familj sen åtminstone 40-talet.
Jag vill inte verka för framfusig eller att han känner att jag snokat runt. En förhoppning är då att man kan köpa huset billigare pga allt som behöver göras, så att man kan lägga 1-1,5milj på renovering och utbyggnad och på så sätt ha ett nyrenoverat för ungefär samma pengar som ett okej hus kostar i området.
En liten nackdel med huset är att det ligger rätt nära en 80-väg som går från motorvägen in till centrum (rätt trafikerad). Jag tror inte det stör super-mycket men det är svårt att säga innan man bor där. Något min pappa påpekar är att huset ligger i ”fel läge” men jag har gärna de stora fönstren mot den fina utsikten i mot Öst än söder, och då kan vi ha uteplatsen på baksidan och slipper insyn från söder.
Alla tips mottages
Har någon tips på hur man kan formulera ett brev där man förklarar lite försiktigt att vi är intresserad av att köpa huset om eller när han vill sälja det? Mina föräldrar känner inte personen så det hjälper inte genom dem. Uppgifterna jag fick från Lantmäteriet tyder på att huset ärvts ner och det är samma familj sen åtminstone 40-talet.
Jag vill inte verka för framfusig eller att han känner att jag snokat runt. En förhoppning är då att man kan köpa huset billigare pga allt som behöver göras, så att man kan lägga 1-1,5milj på renovering och utbyggnad och på så sätt ha ett nyrenoverat för ungefär samma pengar som ett okej hus kostar i området.
En liten nackdel med huset är att det ligger rätt nära en 80-väg som går från motorvägen in till centrum (rätt trafikerad). Jag tror inte det stör super-mycket men det är svårt att säga innan man bor där. Något min pappa påpekar är att huset ligger i ”fel läge” men jag har gärna de stora fönstren mot den fina utsikten i mot Öst än söder, och då kan vi ha uteplatsen på baksidan och slipper insyn från söder.
Alla tips mottages
Försök gå förbi någon gång då han är ute, presentera er.. säg att han har ett väldigt charmigt hus, att ni gått förbi många ggr, när ni varit hos föräldrarna som bor lite längre bort.. fråga när det är byggt och om han bott där länge.
Finns lite olika människor, antingen blir han jätteglad över att ni pratar med honom och frågar om hans hus.. eller så är han lite vresigare och kan reagera lite avvaktande.. därför avväpning genom lite lagom trevlighet och intresse är bra!
Har han haft huset länge, växt upp i det osv.. är det oftast lite känsligt ämne. Men man kan ofta börja fundera på saken, om han tycker det är viktigt att huset kommer till någon som gillar det lika mycket som han.
Man kan rent av gå förbi en gång till någon månad senare och knacka på (om han inte är ute) och då fråga om han möjligen skulle vara intresserad av att sälja? Om han inte är det, säg åt honom att iaf tänka över saken...ge honom ett telefonnummer el liknande som han kan nå er på om han vill..
Prata inte om stora förändringar, bara känn av honom lite.. följ med i hans prat (kan ju komma massa minnen när ni visar intresse för huset) och var inte för framfusiga
Ibland funkar brev (men kan vara svårt att formulera sig när man inte känner personen, man vill försöka skapa en kontakt med vederbörande.. inte hamna på tomtens kollista)... ibland funkar det bättre att se en människa, få ett ansikte till någon..
Svårt, men är ni intresserade.. ska ni givetvis göra ett försök! Han och ni har ju båda.. troligtvis ”inte så bråttom”.. vilket är iof på gott och ont.. men tror mer på ”gottsidan” i detta fall..
Finns lite olika människor, antingen blir han jätteglad över att ni pratar med honom och frågar om hans hus.. eller så är han lite vresigare och kan reagera lite avvaktande.. därför avväpning genom lite lagom trevlighet och intresse är bra!
Har han haft huset länge, växt upp i det osv.. är det oftast lite känsligt ämne. Men man kan ofta börja fundera på saken, om han tycker det är viktigt att huset kommer till någon som gillar det lika mycket som han.
Man kan rent av gå förbi en gång till någon månad senare och knacka på (om han inte är ute) och då fråga om han möjligen skulle vara intresserad av att sälja? Om han inte är det, säg åt honom att iaf tänka över saken...ge honom ett telefonnummer el liknande som han kan nå er på om han vill..
Prata inte om stora förändringar, bara känn av honom lite.. följ med i hans prat (kan ju komma massa minnen när ni visar intresse för huset) och var inte för framfusiga
Ibland funkar brev (men kan vara svårt att formulera sig när man inte känner personen, man vill försöka skapa en kontakt med vederbörande.. inte hamna på tomtens kollista)... ibland funkar det bättre att se en människa, få ett ansikte till någon..
Svårt, men är ni intresserade.. ska ni givetvis göra ett försök! Han och ni har ju båda.. troligtvis ”inte så bråttom”.. vilket är iof på gott och ont.. men tror mer på ”gottsidan” i detta fall..
Varken mina föräldrar eller jag har någonsin sett någon utanför huset. Där brukar inte heller stå någon bil. Han blev lagfaren ägare 2005 men bägge de tidigare ägarna har samma efternamn och min tolkning är först hans far, sedan far och mor tills far gick bort, sedan hans när hans mor gick bort.
Jag vill inte knacka på då vi bor i Sverige. Jag är ändå ung men vet inte själv om jag uppskattat att någon jag inte känner kommer och knackar på och vill köpa mitt hus
Jag vill inte knacka på då vi bor i Sverige. Jag är ändå ung men vet inte själv om jag uppskattat att någon jag inte känner kommer och knackar på och vill köpa mitt hus
Jag skulle iaf bli lite glad i sinnet om någon gillade mitt hus såpass att de ville köpa det! Även om jag skulle bli lite snopen.. att nån kom och knackade på om saken (därför jag sa att du skulle lägga en ofarlig ”grund” när du gick förbi hehe.. då var du inte längre okänd)Ramnemark skrev:
Varken mina föräldrar eller jag har någonsin sett någon utanför huset. Där brukar inte heller stå någon bil. Han blev lagfaren ägare 2005 men bägge de tidigare ägarna har samma efternamn och min tolkning är först hans far, sedan far och mor tills far gick bort, sedan hans när hans mor gick bort.
Jag vill inte knacka på då vi bor i Sverige. Jag är ändå ung men vet inte själv om jag uppskattat att någon jag inte känner kommer och knackar på och vill köpa mitt hus
Lika märkligt oavsett brev el påhälsning I frågan, har man inte lagt ut det till försäljning.. så är just ”den” frågan inget man väntar sig!
.. äh skyll på att du är ung o svensk
när jag bodde i usa ett år så hade amerikanarna kul åt mig.. jag sa ju hej till dem som tittade upp på tunnelbanan.. och på affären osv.. och de tittade på mig som om jag vore en massmördare haha.. men vadå, jag är trevlig och tränger mig inte på! Ett simpelt leende o hej.. efter nån vecka började de hejja tillbaka.. några iaf! Efter nån månad fick jag tom ett leende el två..sedan en dag.. så hejade jag på en ny person som jag sett i ögonvrån.. och det var ganska tomt i vagnen.. så jag satte mig ett par rader bakom.. han såg inte på mig som om jag var knäpp, snarare som om han var chockad hehe.. så vände han sig om efter nån minut och började prata.. åh äntligen nån som vågar säga hej bubblade han om, han frågade var jag kom ifrån osv.. han tyckte det var så jäkla stelt där vi var.. ingen pratade med varandra.. ingen hejade.. och han var van vid helt annat (kom från landet).. fick hela hans livshistoria tror jag..
Jag är också van att heja och prata med alla..
Jag skulle också bli glad om någon visade intresse för vårt hus.
Vi har provat att lägga brev i brevlådor när vi letade hus för sådär 10-12 år sedan. Vi lade brev i säkert 50-60 brevlådor men ingen respons över huvud taget.
Jag brukar säga att frågan är fri så länge den är artigt ställd. Det kan ju gå bra.
Vi har provat att lägga brev i brevlådor när vi letade hus för sådär 10-12 år sedan. Vi lade brev i säkert 50-60 brevlådor men ingen respons över huvud taget.
Jag brukar säga att frågan är fri så länge den är artigt ställd. Det kan ju gå bra.
OT så det förslår men min erfarenhet är den motsatta. I USA är det ganska enkelt och naturligt med spontana kontakter som dessa men i Stockholm... Kanske skiljer mellan öst och väst. Jag har nästan bara erfarenhet av västkusten, typ "LA-området".Snigla skrev:
On topic. Verkar någon bo där eller är det "övergivet". Ser en robot på bilden och då borde någon titta till den ibland. Bäst tror jag det är med ett personligt besök när du "råkar gå förbi" men är det aldrig någon där är det naturligtvis svårt. Kvar är väl ett vänligt och artigt brev där du helt enkelt säger att du gillar huset och skulle kunna vara intresserad om det en dag blir aktuellt med försäljning. Svårt att se att du har något att förlora. En normal människa med några som helst försäljningstankar blir knappast stött av detta och finns inga försäljningstankar är det nog kört hur som helst. Eller så skapar ditt intresse försäljningstankar, vem vet?
Personen är skriven på adressen så han bör bo där. Jag tänker att husets skick ihop med personens ålder gör att det inte är omöjligt att det säljs inom något år. Det jag vill undvika är ett bud-krig som helt spårar ur och någon som tycker att lite färg räcker bjuder mer. Tyvärr går jag aldrig förbi där och det är 1,5 mil från vårt hus. Men jag kan spana lite när jag kör hem från jobbetAlfredo skrev:
Det ska du nog inte ta för givet. Inte ovanligt att man i den åldern har "sökt" sig till någon form av äldreboende och jag kan nog tänka mig att många trots detta fortsätter att vara skrivna på den fastighet man äger.
Du kan alltid forska lite mer för att få bättre information. Äger han fordon? Har han barn? Var bor i så fall dessa? Finns telefonabonnemang? Och så vidare. Ju bättre man känner sin "motpart" desto större chans har man att nå framgång i förhandlingen. Vem vet, personen kanske skulle uppskatta en seriöst intresserad potentiell köpare.
Jag tror det kan bli svårt att få det huset billigt, nu när det ligger inom "de blå bussarnas" område i stan.
Har han några barn eller annan släkting som vet tomtvärdet, är det mycket troligt att framöver säljs. Kanske till något byggbolag som styckar av till mindre radhustomter likt intilliggande eller bara någon som river och bygger ny villa.
Men det är aldrig fel att fråga artigt och trots min pessimism på lågt pris, hoppas jag du kan få köpa det.
Har han några barn eller annan släkting som vet tomtvärdet, är det mycket troligt att framöver säljs. Kanske till något byggbolag som styckar av till mindre radhustomter likt intilliggande eller bara någon som river och bygger ny villa.
Men det är aldrig fel att fråga artigt och trots min pessimism på lågt pris, hoppas jag du kan få köpa det.
