Viktigt HD-avgörande om samägd egendom
Det framgår inte av lagen om samäganderätt vad som gäller när någon av delägarna med de andra delägarnas samtycke lägger ned kostnader på den samägda egendomen.
HD fastställde igår att det gäller en presumtion för att ägarna till samägd egendom svarar gemensamt för sådana kostnader som någon av dem, med de övriga ägarnas samtycke, har haft för förkovran av egendomen. Motsvarande ska normalt gälla för en skuld som en delägare åtar sig för förbättringsåtgärder.
HD fastställde igår att det gäller en presumtion för att ägarna till samägd egendom svarar gemensamt för sådana kostnader som någon av dem, med de övriga ägarnas samtycke, har haft för förkovran av egendomen. Motsvarande ska normalt gälla för en skuld som en delägare åtar sig för förbättringsåtgärder.
Som sagt en rimlig tolkning. Men viktigt att HD fastställer. För det har inte varit klarlagt.
Jag tror dock att en vanligare situation är att en delägare vill utföra en förändring/renovering, men att någon annan delägare inte vill, eller anser sig ha råd med den nivå som föreslås. Dvs. det finns inget samförstånd om att åtgärden skall vidtas. Det fallet täcks såvitt jag förstår inte av detta HD beslut.
Jag tror dock att en vanligare situation är att en delägare vill utföra en förändring/renovering, men att någon annan delägare inte vill, eller anser sig ha råd med den nivå som föreslås. Dvs. det finns inget samförstånd om att åtgärden skall vidtas. Det fallet täcks såvitt jag förstår inte av detta HD beslut.
Medlem
· Västernorrland
· 2 049 inlägg
I detta fall är det väl ostridigt att ägarna var ense om att åtgärderna skulle göras, om inte annat för att alla delägare godkänt pantsättningen.
Huvudregeln att inget ska göras som man inte är ense om måste väl gälla först.
Och då blir ju inte någon kostnadsfördelning aktuell heller.
Jag uppfattar det som att man placerar en tydlig bevisbörda på den som påstår att man kommit överens om något annat än proportionerlig fördelning enligt ägarandel.
Hur bevisbördan ser ut i de fall då tvisten gäller ifall man var ense om att genomföra åtgärden kan jag tänka mig är en knepigare fråga...
Huvudregeln att inget ska göras som man inte är ense om måste väl gälla först.
Och då blir ju inte någon kostnadsfördelning aktuell heller.
Jag uppfattar det som att man placerar en tydlig bevisbörda på den som påstår att man kommit överens om något annat än proportionerlig fördelning enligt ägarandel.
Hur bevisbördan ser ut i de fall då tvisten gäller ifall man var ense om att genomföra åtgärden kan jag tänka mig är en knepigare fråga...
För en lekman förefaller punkt 8 lite underlig? Varför skulle en delägare ta ut pantbrev på sin del av fastigheten för att finansiera förbättringsåtgärder på fastigheten? I synnerhet om samtliga delägare var överens om att förbättringsåtgärderna var nödvändiga?
Medlem
· Västernorrland
· 2 049 inlägg
Pantbrev gäller i hela fastigheten, inte i delar. Framgår på annat ställe att anledningen att lånet bara står på maken var att frun inte ansågs vara kreditvärdig.phälle skrev:
När jag läst noggrannare så tycker jag det verkar som domen egentligen handlar mer om under vilka förutsättningar som makar vid bodelningen kan bli gemensamt ansvariga för lån som tagits i bara den enes namn, när pengarna bevisligen har använts för att förbättra bådas gemensamma egendom.
Att det kan uppstå "dold samgäld" på motsvarande sätt som det kan uppstå "dold samäganderätt"
Själva principen om kostnadsfördelning vid samägande är mer ett led i resonemanget på vägen dit och inte en ny princip, som jag förstår det.
Tack för informationen, jag hade inte läst hela domen.
