Jag trodde du skulle se att svaret fanns där mellan raderna. Men visst, jag kan vara mer tydlig. Rent strikt så är det såklart så att det bara är juridiken som är relevant i denna del av forumet, men rent praktiskt så har i princip alla diskussionsforum visst spelrum i regelverket eller dess praxis. Dvs visst utsvävande är oftast tillåtet, om det hålls begränsat, och det framgår på något sätt att man till viss del frångår huvudtemat. Alternativet skulle vara att inga off topic-inlägg, oavsett hur harmlösa, skulle tillåtas, och en sån praxis skulle göra detta forum betydligt mer stelt och troligen ganska impopulärt i slutändan.S scim skrev:
Jag har inte på något sätt försökt göra någon annan ansvarig för mina inlägg. Däremot antydde jag visst ansvar hos andra personer för *sina egna* inlägg. I mitt första inlägg i denna tråd var jag väldigt tydlig med att inlägget var en avstickare från trådens ämne och även från forumets ämne som sådant. Detta för att andra diskussionsdeltagare i tråden ska kunna välja hur de vill ställa sig till mitt instick i diskussionen, och där ser jag i praktiken följande valmöjligheter:S scim skrev:
- Svara, men vara tydlig med att man svarar utifrån det perspektiv som fanns i trådstarten snarare än sidospåret
- Avstå från att svara.
- Kritisera inlägget som off topic.
- Anmäla inlägget.
- Radera inlägget (om man är admin).
Om man inte gör något av detta, utan istället diskuterar frågan vidare med mig, då kan jag bara anta att personen i fråga antingen accepterar premisserna för sidospåret (dvs "utanför juridiken", i detta fall) eller att man inte förstått att det var ett sidospår som diskuterades. Jag antog att det förstnämda var fallet, men det sistnämnda kan såklart inte uteslutas, och alla kan göra fel (inkl mig själv, kanske var jag inte tillräckligt tydlig).
På tal om att göra fel så kan jag vara den första att erkänna att jag själv gjort ett fel. När jag nu såhär i efterhand gick igenom tråden igen så inser jag att tommib i inlägg #115 i andra halvan av sitt inlägg gjorde val nr 1 ovan. Dvs han styrde tillbaka ämnet till det juridiska. Men jag missade detta. Istället för det jag skrev i svaret (inlägg #116) så borde jag svarat något i stil med "Absolut. Mitt sidospår gällde det icke-juridiska. Ur det rent juridiska perspektivet håller jag med dig."
Med detta misstag i åtanke kan jag förstås förstå att det kan vara lite svårt att avgöra om mina efterföljande inlägg hör till sidospåret (det icke-juridiska) eller huvudspåret (det juridiska). Jag ber om ursäkt för otydligheten i dessa inlägg, och jag kan absolut förstå folk som antagit att jag diskuterade det juridiska. Dock gjorde jag sidospåret tydligt igen i inlägg #119, så det var inte sådär jättemånga inlägg som var otydliga på detta vis.
För att återigen vara tydlig med mitt sidospår: Jag diskuterade enbart det icke-juridiska. Kalla det en diskussion om semantik, hyfs, heder, eller moral, om du vill. Om du även ur det perspektivet tycker det är helt rimligt att kalla sig för vad man vill så länge men inte bryter mot lagen, ja då kan vi fortsätta diskussionen. Annars kan jag bara anta att vi i grund och botten tycker rätt lika. För rent juridiskt håller jag med dig till fullo.E eviljava skrev:
Detta har jag inget som helt problem med, vare sig ur det juridiska perspektivet eller det icke-juridiska. Det jag hade problem med var att man skulle kunna kalla sig dessa saker från första dagen man *provar* dessa saker. Dvs uppfattningen att om jag som 3-åring sålde mitt luktsuddigum för 2 kronor så var jag en säljare från den dagen. Och om jag som 12-åring tjuvkörde mina föräldrars bil 100 meter så var jag en chaufför från den dagen. Det var denna typ av resonemang jag argumenterade emot, ur det icke-juridiska perspektivet.E eviljava skrev:I verkligheten är man säljare från dag 1 när man jobbar som säljare, man är chaufför från dag 1 om man jobbar som en sådan, osv. I fallet chaufför blir man t.o.m. "yrkeschaufför" om man är anställd som chaufför (också från dag 1). Smaka på den!
Där har du dessvärre fel.KnockOnWood skrev:
Det jag däremot har något emot är när man utanför juridiken, i vardagen, vattnar ur ord så till den grad att orden nästan helt saknar mening, och får en betydelse som i stora drag skiljer sig stort från den betydelse som folk i gemen lägger i dessa ord.
Jag har tolkat vissa inlägg här som att dom förespråkar denna typ av urvattning i vardagen, utanför juridiken. Men det kan ha varit diskussionen som sådan som var otydlig.
Medlem
· Västernorrland
· 2 059 inlägg
Det handlar inte om att urvattna ordens innebörd.J jimih skrev:
Det handlar om att man tolkar dem i dess kontext.
(ovsett om det är juridik eller vardag)
Dvs. samma ord kan användas för att prata om professionella yrkesfotografer i en text och om nästan alla som någon gång tagit ett enstaka foto i en annan text.
I detta fall är kontexten att ett visst hus ska undersökas (i en för köparen valfri omfattning) i syfte att ge kunskapsunderlag för köparens eget beslut.
Det borde inte innebära så himla strikta krav på vem som undersöker, utöver de önskemål köparen själv har. Och framför allt bero av vad vad köparen vill ha besiktat och hur noga/kvalificerat, tänker jag.
Köparen måste ju kunna besikta med någon som har specialkompetens om en detaljfråga som de inom "yrkeskåren besiktningsmän" inte kan tillräckligt om exempelvis.
Man bör rimligen inte kunna ifrågasätta vad köparen vill undersöka och då bör man inte ha så mycket grund för att argumentera om vem som väljs att göra besiktningen - så länge det inte är uppenbart orimligt.
R Räknenisse skrev:
Kan du ge ett enda konkret exempel på en kontext (gärna i form av en beskriven situation) där det är rimligt att använda ordet fotograf på detta sätt? De enda exempel jag skulle kunna komma på är när det är på skämt på något sätt (tex ironiskt menat, eller med glimten i ögat).
Och märk väl, jag pratar här om användningen "X är fotograf", inte "X agerade fotograf vid tillfälle Y". Det är stor skillnad på dessa två olika användningsområden, och bara för att det sistnämda kan vara rimligt betyder inte det automatiskt att det förstnämda också blir det. Det förstnämda är nämligen betydligt starkare kopplat till personens personlighet i någon form (t.ex val av yrke, hobby eller liknande).
Du har säkert helt rätt. Men jag kan inte direkt säga att jag förstår varför någon skulle vilja använda sig av en sån här otydlig text i så fall. Då hade det varit mycket rimligare att texten antingen formulerades mer generöst (t.ex "Köparen har rätt att ångra köpet senast X dagar efter kontraktskrivning, och inget skäl behöver anges") eller mer strikt (t.ex att den sakkunnige besiktningsmannen måste vara certifierad besiktningsman, och ett formellt besiktningsprotokoll måste åberopas för att köpet ska kunna hävas, och orsaken måste vara saklig och ha stöd i besiktningsresultatet som ett fel som inte är med i en eventuell undantagslista över fel i kontraktet).R Räknenisse skrev:
...men det är bara jag och min högst personliga åsikt.
Enkelt. Om jag aldrig någonsin tagit en bild i hela mitt liv men plötsligt halar fram mobilkameran när jag ser en politiker få en tårta i ansiktet och sedan skickar bilden till aftonbladet så kommer det under bilden stå: Fotograf: xxxxx.J jimih skrev:
Är det inte rimligt användande?
Apropå att koppla personlighet/yrkesval så är det rätt vanskligt i dessa dagar.
Undrar om inte resonemanget har spårat ur väl långt nu.
TS skrev
Utan köparna har varit på visning, budat och skrivit kontrakt, och sedan utan att återvända till huset helt enkelt ångrat sig.
För mig, som lekman, känns det inte riktigt som att man följt kontraktets villkor.
Mera som en "ångerrätt" på Jula eller vid hemförsäljning, där ångerrätten är stipulerad att vara helt ovillkorlig.
Hade jag varit i TS sits hade jag accepterat säljarens villkor för att avbryta köpet.
TS skrev
M mickan_b skrev:
Ett grundvillkor, att besiktiga efter kontraktsskrivandet, är tydligen inte uppfyllt.M mickan_b skrev:
Utan köparna har varit på visning, budat och skrivit kontrakt, och sedan utan att återvända till huset helt enkelt ångrat sig.
För mig, som lekman, känns det inte riktigt som att man följt kontraktets villkor.
Mera som en "ångerrätt" på Jula eller vid hemförsäljning, där ångerrätten är stipulerad att vara helt ovillkorlig.
Hade jag varit i TS sits hade jag accepterat säljarens villkor för att avbryta köpet.
Ok. Kan vi sluta att diskutera om vem som sagt vad. Kan inte se att grälen gör något för TS, utom att skrämma bort honom från tråden.
Det vore istället intressant med återkoppling från ts angående hur det har utvecklat sig.
Det vore istället intressant med återkoppling från ts angående hur det har utvecklat sig.
Vill du utveckla detta? Vad jag vet och kan utläsa av klausulen är det helt upp till köparen och du behöver inte ens motivera varför du inte vill fullfölja. Handlar det om "förväntat skick" öppnar det upp för en väldigt stor subjektiv gråzon.E etompau skrev:
Jag tycker också att formuleringen är lite otydligt. Det bevisas även av trådens existens.J jimih skrev:
Men klausulen ska inte enbart ge köparen rätt att häva köpet inom en tidsbegränsad period. Den ska också ge köparen rätt att besiktiga huset (alltså ska säljaren ge köparen tillträde till huset). Dessutom ska köparen ha rätt att ta med en extern besiktningsman om han väljer så, och även det ska regleras i klausulen.
Så i klausulen ska stå
- att köparen får häva köpet under en tidsbegränsad period
- att köparen under samma period får tillträde till fastigheten för att utföra en besiktning på plats
- att köparen har rätt att utföra besiktningen med en sakkunnig besiktningsman eller låta den utföras av en sakkunnig besiktningsman.
Sakkunnig borde syfta på att besiktningsmannen är lämpad att utföra den besiktning köparen vill. Så vill köparen undersöka tillgängligheten, kan det vara en tillgänglighetsexpert eller mormor som sitter i rullstol. Handlar det om husets tekniska status kan det vara en certifierad besiktningsman eller en kompis som har mer erfarenhet än köparen.
Egentligen blir det väldigt svårt för säljaren att hävda att en besiktningsman inte är sakkunnig eftersom säljaren inte vet vad köparen vill undersöka och på vilken nivå undersökningen ska ligga.
I så fall tycker jag vitsen med ett kontrakt liksom går förlorad. Både husköpare och säljare är ju oftast vanligt folk, lekmän. Ska de behöva känna till intentioner bakom klausuler, problem med äldre tiders formuleringar, och allt vad som tagits upp i tråden? Meningen med ett skriftligt kontrakt måste väl ändå vara att man kan läsa sig till vad som gäller och vad som förväntas av parterna?Nötegårdsgubben skrev:
Detta med om en besiktningsman är sakkunnig och besiktningsman eller ej är en sak, det förstår jag att man kan diskutera hur det ska definieras. Men det om att det öht ska besiktigas? Det står ju
"Köparen har rätt att efter köpet låta besikta fastigheten med hjälp av sakkunnig besiktningsman."
Köparen ska få besikta huset alltså, men är inte tvungen, inget konstigt där. Och sedan:
"Om köparen efter att ha genomfört en sådan besiktning inte önskar stå fast vid köpet, äger köparen rätt att begära köpets återgång."
Här förutsätts att köparen "efter sådan besiktning" inte vill stå fast vid köpet. Att man skulle ångra sig utan besiktning nämns inte ens som ett alternativ. Det står inte "Om köparen inte önskar stå fast vid köpet, äger köparen rätt att begära köpets återgång." vilket väl vore det naturliga om ev. besiktande inte spelade någon roll när det gäller uppsägningen? Jag kan inte tolka texten på annat sätt än att man förutsätts ha "genomfört en sådan besiktning" för att begära köpets återgång, för det är ju vad det står?
Skulle en domstol säga ungefär "Ja, det står så om man läser texten, men egentligen betyder det något annat för att man menade att skydda denna parten och det gör man ju inte om man tar hänsyn till vad som faktiskt står i kontraktet. Så därför ska man strunta i vad det faktiskt står!" Det verkar faktiskt rätt underligt... Hur ska man då kunna veta vad man egentligen skriver på, om det inte räcker med att läsa texten?
Finns det något i kontraktet som tyder på att besiktningen måste göras på ett visst sätt?
Eller räcker det med att åka förbi och titta? Eller läsa in sig på vad objektbeskrivningen innebär?
Eller räcker det med att åka förbi och titta? Eller läsa in sig på vad objektbeskrivningen innebär?
Felet många gör i den här tråden är att läsa texten som en gymnasieelev i en skoluppsats. Man läser ord för ord. Vi talar här om en text som lever kvar då den är välkänd och tolkad i åratal. Det har vuxit fram en praxis, och det är uppenbarligen den tolkning som mäklarsamfundet gör som gäller. Man kan förvisso göra om den så att den blir enklare att tyda. Jämför med psalmboken eller bibeln.
