Vem har makten över servitutet ?
Servitut är ett ämne som dyker upp ibland med många frågetecken.
Själv har jag en flerårig konflik med en angränsande granne som verkligen tar på krafterna. Hon (+60 och ensamstående) har både tid och lust att bråka - inte min fru och jag. I korthet gäller att hon har en servitutsväg över vår fastighet utmed ena långsidan. Vi är alltså belastade av servitutet så som tjänande och hon är i juridisk term härskande. Hennes tolkning av detta begrepp är att det är hon som härskar och bestämmer över vägen så som sin egen, mer än vi som faktiska ägare. På utsidan av servitutet tillika vår fastighetsgräns går en bit kommunal mark vilken är en slänt mot vårt håll och är en del av vår utsikt. Ingen sköter denna mark utom jag i form av att kratta löv och rensa ogräs. Tanten har däremot sågat bort träd här som ibland lite, ofta inte alls, har haft grenar över servitutet. Då har inte bara grenarna åk av utan hela träden kapats vid roten :'(
Jag gick försiktigt på tå med tanten i 5 år innan det briserade. För att snygga till den rätt fula kommunala slänten så planterade jag ut några spireabuskar av samma sort vi har i häcken mot gatan, ca 1,5 meter in på slänten för att inte hindra tanten från att skotta ut snö där på vintern. Tanten gillade inte planteringen. Jag frågade då kommunen som sa att det var väl OK. De hade inget emot om jag snyggade till lite. Tanten skrev uppfordrande brev och ville inte muntligen diskutera frågan. En vacker dag så var plötsligt de allra flesta buskar borta ! Hon hade tagit upp dem och bränt dem i sin vårbrasa. Då blev jag arg >
Att jag då gick emot henne som kvarterets härskare var som att starta ett krig. Hon hittar på egna regler eller egna tolkningar av regler och anser sig bestämma. Jag har å andra sidan ansträngt mig för att få tydliga svar från kommunen och lantmäteriet om vad som gäller både den kommunala marken och servitutet. Vem har rätt att göra vad. Reglerna verkar inte alltid så tydliga och jag har ibland fått motstridiga svar från olika personer på lantmäteriet.
För kommunens mark gäller "fri utveckling" om grannarna är oeniga. Dvs varken plantering eller avverkning får göras.
På servitutet gäller enligt registret att tanten har rätt att nyttja vägen för in och utfart till sin fastighet samt nedlägga och serva vatten och avloppsledningar. Enligt en yngre medarbetare på lantmäteriet kan min jag/vi sedan som ägare både sätta staket utmed servitutsvägen samt lägga vilket grus vi vill och även asfaltera om vi önskar det. Enligt en annan person får vi inte göra detta. Eller vad gäller staket så kan vi sätta upp ett sådant men om tanten inte gillar det så kan hon ta ned det och så kan vi hålla på upp och ned utan att någon av oss gör "fel" enligt gällande regler.
Tanten anser sig bestämma vilket grus som skall läggas på vägen, hon har förbjudit mig att lägga på 4-7mm kross och lägger själv på 5 - 20 mm ärtsingel som gör vägen rätt svår att cykla och leka på för våra barn. Dessutom låter hon sina gäster parkera på vägen. Ibland står där 7 bilar på vägen (i vår trädgård).
Vad jag söker efter är för det första om någon bättre känner till vad som i laglig mening gäller kring vad man som tjänande resp härskande får göra inte göra på en servitutsväg?
Nu har tanten även påtalat att jag måste ta ned trädgrenar som växer ut över servitutet. Detta är något jag gör hela tiden men hon kräver mer, totalt rent luftrum, medan jag anser det räcker om hon kan använda vägen för in och utfart och att även en lastbil kan komma in och ut - vilket redan idag är fullt möjligt. En hägg på ca 8 meters höjd är vad det handlar om. Jag anser 1) att en fri höjd av 3,5 meter är tillräcklig. 2) Att jordabalken 3 stycket endast gäller tomt / fastighetgräns, dvs att hon inte har rätt att själv såga ned grenar i det fall jag inte gör det på en höjd över 3,5 meter på en servitutsväg.
Så, beklagar om det blev lite lång text och ser med spänning fram mot andras ev. erfarenheter och svar i denna del av servitutsdjungeln. Om det dessutom finns tips om en duktigt fastighetsjurist på detta område som man kan anlita i Stockholm så vore jag mycket tacksam.
// Bagarn
Själv har jag en flerårig konflik med en angränsande granne som verkligen tar på krafterna. Hon (+60 och ensamstående) har både tid och lust att bråka - inte min fru och jag. I korthet gäller att hon har en servitutsväg över vår fastighet utmed ena långsidan. Vi är alltså belastade av servitutet så som tjänande och hon är i juridisk term härskande. Hennes tolkning av detta begrepp är att det är hon som härskar och bestämmer över vägen så som sin egen, mer än vi som faktiska ägare. På utsidan av servitutet tillika vår fastighetsgräns går en bit kommunal mark vilken är en slänt mot vårt håll och är en del av vår utsikt. Ingen sköter denna mark utom jag i form av att kratta löv och rensa ogräs. Tanten har däremot sågat bort träd här som ibland lite, ofta inte alls, har haft grenar över servitutet. Då har inte bara grenarna åk av utan hela träden kapats vid roten :'(
Jag gick försiktigt på tå med tanten i 5 år innan det briserade. För att snygga till den rätt fula kommunala slänten så planterade jag ut några spireabuskar av samma sort vi har i häcken mot gatan, ca 1,5 meter in på slänten för att inte hindra tanten från att skotta ut snö där på vintern. Tanten gillade inte planteringen. Jag frågade då kommunen som sa att det var väl OK. De hade inget emot om jag snyggade till lite. Tanten skrev uppfordrande brev och ville inte muntligen diskutera frågan. En vacker dag så var plötsligt de allra flesta buskar borta ! Hon hade tagit upp dem och bränt dem i sin vårbrasa. Då blev jag arg >
Att jag då gick emot henne som kvarterets härskare var som att starta ett krig. Hon hittar på egna regler eller egna tolkningar av regler och anser sig bestämma. Jag har å andra sidan ansträngt mig för att få tydliga svar från kommunen och lantmäteriet om vad som gäller både den kommunala marken och servitutet. Vem har rätt att göra vad. Reglerna verkar inte alltid så tydliga och jag har ibland fått motstridiga svar från olika personer på lantmäteriet.
För kommunens mark gäller "fri utveckling" om grannarna är oeniga. Dvs varken plantering eller avverkning får göras.
På servitutet gäller enligt registret att tanten har rätt att nyttja vägen för in och utfart till sin fastighet samt nedlägga och serva vatten och avloppsledningar. Enligt en yngre medarbetare på lantmäteriet kan min jag/vi sedan som ägare både sätta staket utmed servitutsvägen samt lägga vilket grus vi vill och även asfaltera om vi önskar det. Enligt en annan person får vi inte göra detta. Eller vad gäller staket så kan vi sätta upp ett sådant men om tanten inte gillar det så kan hon ta ned det och så kan vi hålla på upp och ned utan att någon av oss gör "fel" enligt gällande regler.
Tanten anser sig bestämma vilket grus som skall läggas på vägen, hon har förbjudit mig att lägga på 4-7mm kross och lägger själv på 5 - 20 mm ärtsingel som gör vägen rätt svår att cykla och leka på för våra barn. Dessutom låter hon sina gäster parkera på vägen. Ibland står där 7 bilar på vägen (i vår trädgård).
Vad jag söker efter är för det första om någon bättre känner till vad som i laglig mening gäller kring vad man som tjänande resp härskande får göra inte göra på en servitutsväg?
Nu har tanten även påtalat att jag måste ta ned trädgrenar som växer ut över servitutet. Detta är något jag gör hela tiden men hon kräver mer, totalt rent luftrum, medan jag anser det räcker om hon kan använda vägen för in och utfart och att även en lastbil kan komma in och ut - vilket redan idag är fullt möjligt. En hägg på ca 8 meters höjd är vad det handlar om. Jag anser 1) att en fri höjd av 3,5 meter är tillräcklig. 2) Att jordabalken 3 stycket endast gäller tomt / fastighetgräns, dvs att hon inte har rätt att själv såga ned grenar i det fall jag inte gör det på en höjd över 3,5 meter på en servitutsväg.
Så, beklagar om det blev lite lång text och ser med spänning fram mot andras ev. erfarenheter och svar i denna del av servitutsdjungeln. Om det dessutom finns tips om en duktigt fastighetsjurist på detta område som man kan anlita i Stockholm så vore jag mycket tacksam.
// Bagarn
Intressant spörsmål! Jag inbillade mig att hon egentligen inte får göra något annat än att fara på vägen; att du ska se till att vägen är farbar samt att du ska kunna begära ersättning för underhåll av den del hon nyttjar och att du bör kunna förvägra henne att underhålla vägen själv om du nu gör det!
Men det är inte alls omöjligt att mitt sunda förnuft är juridiskt ohållbart.
Men det är inte alls omöjligt att mitt sunda förnuft är juridiskt ohållbart
.Det är i princip som yonna skriver, nyttjanderätt är det som avses utifrån beskrivningen av servitutet.
Beträffande höjden förhåller det sig så att 4,5 meter är fri höjd.
Om inte underhållet är reglerat är det den som skall begagna servitutet som ansvarar för dess ändamålsenlighet.
Blygsamheten gör att jag undviker att rekommendera någon duktig
fastighetsjurist. Om du är medlem i Villaägarna kanske de kan hjälpa till med någon som mycket väl kan hjälpa dig.
Lycka till!
Beträffande höjden förhåller det sig så att 4,5 meter är fri höjd.
Om inte underhållet är reglerat är det den som skall begagna servitutet som ansvarar för dess ändamålsenlighet.
Blygsamheten gör att jag undviker att rekommendera någon duktig
fastighetsjurist.
Om du är medlem i Villaägarna kanske de kan hjälpa till med någon som mycket väl kan hjälpa dig.Lycka till!
Om damen ägnar sig åt att hugga hela träd och röja växtlighet som öht inte berör servitutets vägområde (inkl 4,5 m fri höjd) gör hon sig helt enkelt skyldig till skadegörelse, och stöld (av veden).
Så långt är detta självklart polissak och inget annat. Men vem vill ha krig mitt i sin idyll? Inse istället att du har övertaget, och utnyttja det klokt som en god förälder. Berätta för damen sakligt vad som gäller. Beröm henne för hennes vackra trädgård och resonera hur ni tillsammans ska utveckla vägen dit. Hoppas ni lyckas.
Så långt är detta självklart polissak och inget annat. Men vem vill ha krig mitt i sin idyll? Inse istället att du har övertaget, och utnyttja det klokt som en god förälder. Berätta för damen sakligt vad som gäller. Beröm henne för hennes vackra trädgård och resonera hur ni tillsammans ska utveckla vägen dit. Hoppas ni lyckas.
Hmm, det här låter väldigt intressant tycker jag. Kan det vara så att nyttjaren har rätt att avgöra hur vägen ska underhållas? Om fastighetsägaren vill ha väggrus på SIN väg så är det väl bara att köpa läget? Inte har väl jag som nyttjandsrättshavare något att säga till om i den frågan? Borde det dessutom inte vara möjligt att skylta vägen med begränsad höjd, 3,5 m? Jag tvivlar dessutom starkt på att "nyttjande av väg" innefattar parkering, i synnerhet inte om det står "in- och utfart" i servitutet.
Servitut innebär att den som äger en ("härskande") fastighet har rättigheter beträffande en annan ("tjänande") fastighet. Exempelvis kan härskande ha rätt till in- och utfart via en befintlig väg över tjänande. I enklaste fall använder härskande (och ingen annan) denna väg. Då blir det enda rimliga att denna fastighetsägare sköter vägunderhållet efter eget huvud, och röjer undan sly och grenar på området med plats för 4,5 meter hög trafik. Inför tveksamma beslut kontaktar parterna varandra innan man fattar gemensamt beslut. Så långt tycker jag allt detta är tämligen solklart.
Första konfliktrisk infinner sig om också tjänande fastighet använder samma väg. Kanske man vill driva ut skog efter en större avverkning. Då kan vägen spolieras på en enda vecka. En sunt tänkande markägare ser väl till att återställa en sådan väg efter sig. Men frågan är vem som egentligen har rätten på sin sida ifall man hårdrager lagen och den exakta skrivningen i ett servitut.
Jag vet inte hur det ser ut i praktiken hos "Bagarn". Om både härskande och tjänande dagligen använder samma väg som in- och utfart blir frågan ännu mer närvarande. Vem gör vad? Hur ofta och hur dags ska snön röjas? Ska vägen asfalteras eller grusas? Ska det finnas grind, eller ej? Måste den vara stängd? Får den vara låst? Vem bestämmer vart dikesvattnet leds? Och vem får (som sagt) parkera på vägområdet (ifall det är brett nog)?
"Servitutet och Du" .... Kanhända en sådan bok redan finns. Annars behövs den!
Första konfliktrisk infinner sig om också tjänande fastighet använder samma väg. Kanske man vill driva ut skog efter en större avverkning. Då kan vägen spolieras på en enda vecka. En sunt tänkande markägare ser väl till att återställa en sådan väg efter sig. Men frågan är vem som egentligen har rätten på sin sida ifall man hårdrager lagen och den exakta skrivningen i ett servitut.
Jag vet inte hur det ser ut i praktiken hos "Bagarn". Om både härskande och tjänande dagligen använder samma väg som in- och utfart blir frågan ännu mer närvarande. Vem gör vad? Hur ofta och hur dags ska snön röjas? Ska vägen asfalteras eller grusas? Ska det finnas grind, eller ej? Måste den vara stängd? Får den vara låst? Vem bestämmer vart dikesvattnet leds? Och vem får (som sagt) parkera på vägområdet (ifall det är brett nog)?
"Servitutet och Du" .... Kanhända en sådan bok redan finns. Annars behövs den!
Tack för svar och råd. Kan inte låta bli att skratta åt det Billy Baver säger om att beröma grannens trädgård och diskutera fram hur vi bäst utvecklar servitutsvägen. Saken är nämligen 1) att hennes egen trädgård är totalt vildvuxen. Om hon ägnade den samma uppmärksamhet och möda som hon lägger ned på servitutets gränser och varande så skulle det hela ligga i ett annat läge. 2) Hon är synnerligen provokativ i sitt beteende och sina skrivelser och vänskapen har flugit sin kos för länge sedan. Hon har dessutom polisanmält mig då jag protesterat mot hennes översitteri. En anmälan som för övrigt är nedlagd. Men krig råder mer eller mindre sedan flera år.
Jag tar fasta på en formulering som familjen bygg använder,
re: "Om inte underhållet är reglerat är det den som skall begagna servitutet som ansvarar för dess ändamålsenlighet".
Det här är väl lite av kärnfrågan i bestämmandeproblemet när underhållet inte är reglerat. Nämligen om det då är den härskande som har skyldighet att ansvara för underhållet av vägen eller har rätt att underhålla vägen. Det ligger en skillnad här då i fallet har rätt att underhålla vägen så är frågan vad som inräknas i denna rätt och samtidigt då vad jag som tjänande ägare av vägen INTE har rätt att göra. Dvs måste jag acceptera att tanten tex. markerar väggränsen med fult och snett nedgrävda träbalkar som är fult sammanlappade med brädbitar och vikta spikar. Har jag som ägare INTE rätt att lägga på grus som jag anser vara lämpligt utam måste finna mig i hur härskande väljer att "underhålla" vägen ?
Frågan har ställts om det bara är tanten, den nyttjande, som använder vägen eller om också vi som tjänande gör det. Tja, frågan är vad som menas med att "använda" en väg. Det är inte så att vi behöver den dagligen för att komma till vårt garage eller fastighet. Men ibland kör vi in drygt halvvägs, ca 15m , för att komma närmare husets entredörr om det är tunga saker som skall lyftas in. Dessutom är vägen en rätt stor del av vår trädgård känns det som. Mina barn leker väldigt mycket där och vi själva spelar boule på sommaren. Jag måste praktiskt använda vägen för att transportera saker på skottkärra till husets baksida. Samtidigt har vägen stor plats i vår utsikt från huset varför det upplevs som viktigt hur den ser ut, ja egentligen ännu mer hur kommunens slänt bakom servitutet ser ut. Men jag vill definitivt inte ha bilar parkerade på vägen, mitt i vår trädgård.
Det finns en bok om servitut som en kollega nu beställt och som jag kommer att låna. Vi får se om den ger några användbara svar med referens till lagregler. Men jag tror nog mer på den samlade kompetensen och erfarenheten på detta forum
// Bagarn
Jag tar fasta på en formulering som familjen bygg använder,
re: "Om inte underhållet är reglerat är det den som skall begagna servitutet som ansvarar för dess ändamålsenlighet".
Det här är väl lite av kärnfrågan i bestämmandeproblemet när underhållet inte är reglerat. Nämligen om det då är den härskande som har skyldighet att ansvara för underhållet av vägen eller har rätt att underhålla vägen. Det ligger en skillnad här då i fallet har rätt att underhålla vägen så är frågan vad som inräknas i denna rätt och samtidigt då vad jag som tjänande ägare av vägen INTE har rätt att göra. Dvs måste jag acceptera att tanten tex. markerar väggränsen med fult och snett nedgrävda träbalkar som är fult sammanlappade med brädbitar och vikta spikar. Har jag som ägare INTE rätt att lägga på grus som jag anser vara lämpligt utam måste finna mig i hur härskande väljer att "underhålla" vägen ?
Frågan har ställts om det bara är tanten, den nyttjande, som använder vägen eller om också vi som tjänande gör det. Tja, frågan är vad som menas med att "använda" en väg. Det är inte så att vi behöver den dagligen för att komma till vårt garage eller fastighet. Men ibland kör vi in drygt halvvägs, ca 15m , för att komma närmare husets entredörr om det är tunga saker som skall lyftas in. Dessutom är vägen en rätt stor del av vår trädgård känns det som. Mina barn leker väldigt mycket där och vi själva spelar boule på sommaren. Jag måste praktiskt använda vägen för att transportera saker på skottkärra till husets baksida. Samtidigt har vägen stor plats i vår utsikt från huset varför det upplevs som viktigt hur den ser ut, ja egentligen ännu mer hur kommunens slänt bakom servitutet ser ut. Men jag vill definitivt inte ha bilar parkerade på vägen, mitt i vår trädgård.
Det finns en bok om servitut som en kollega nu beställt och som jag kommer att låna. Vi får se om den ger några användbara svar med referens till lagregler. Men jag tror nog mer på den samlade kompetensen och erfarenheten på detta forum
// Bagarn
Ja, det är rätt Bagaren.
Det är skillnad på rätt och skyldighet att underhålla vägen.
Om inte underhållsskyldigheten regleras i servitutet har:
* Härskande naturligtvis en rätt att (anlägga och) underhålla vägen. Konstigt vore ju annars, för då blir ju servitutet meningslöst.
* Härskande ingen skylighet att underhålla vägen. (Den som blir lidande är ju ingen annan än härskande själv.)
* Tjänande ingen skyldighet att underhålla vägen eftersom denna skyldighet finns inte utan det enda som finns är en nyttjandeupplåtelse.
* Tjänande rätt att underhålla en väg, eftersom det är dennes fastighet och en väg är tillbehör till fastighet.
Observant ser här att det kan hända att härskande och tjänande kan komma i konflikt med varandra och det är därför som det är bäst att underhållet och det närmare utseendet av vägen faktiskt anges i servitutet, samt inte minst de ekonomiska frågorna.
Anges det inget om det är parkering är inte tillåten eftersom nyttjanderätten bara omfattar "rätt att ta väg" dvs. en rätt att förflytta sig.
Lycka till!
Det är skillnad på rätt och skyldighet att underhålla vägen.
Om inte underhållsskyldigheten regleras i servitutet har:
* Härskande naturligtvis en rätt att (anlägga och) underhålla vägen. Konstigt vore ju annars, för då blir ju servitutet meningslöst.
* Härskande ingen skylighet att underhålla vägen. (Den som blir lidande är ju ingen annan än härskande själv.)
* Tjänande ingen skyldighet att underhålla vägen eftersom denna skyldighet finns inte utan det enda som finns är en nyttjandeupplåtelse.
* Tjänande rätt att underhålla en väg, eftersom det är dennes fastighet och en väg är tillbehör till fastighet.
Observant ser här att det kan hända att härskande och tjänande kan komma i konflikt med varandra och det är därför som det är bäst att underhållet och det närmare utseendet av vägen faktiskt anges i servitutet, samt inte minst de ekonomiska frågorna.
Anges det inget om det är parkering är inte tillåten eftersom nyttjanderätten bara omfattar "rätt att ta väg" dvs. en rätt att förflytta sig.
Lycka till!
Jag minns två grannar i Skåneslätten i ett rättsfall på 1980-talet. Tjänande fastighets ägare hade i affekt mot grannen tagit sin traktor - med lämligt redskap - till hjälp, att helt enkelt plöja bort hela grannes servitutlagda infartsväg.
Tyvärr minns jag inte hur det slutade. Gudskelov var jag inte själv inblandad.
Tyvärr minns jag inte hur det slutade. Gudskelov var jag inte själv inblandad.
