Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
D deeriksson skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
Det är 2:1 JB som gäller här, inte 2:2 (den senare reglerar vad som tillhör en byggnad).D deeriksson skrev:
Och som man kan se av rekvisiten i den paragrafen finns det annat än vilken mark en byggnad står på som avgör vilken fastighet den tillhör. Nu kom vi väl förvisso fram till för drygt 100 inlägg sedan att byggnaden med all sannolikhet tillhör TS, men det är förstås inget skäl att nu acceptera cirkelresonemang, tvärsäkerhet och felaktiga hänvisningar.
Om TS morfars far var fiskare och ägde den fastighet som fiskeboden står på så är det mer än troligt att de kom ur samme ägares hand. Den som påstår annat måste kunna bevisa motsatsen
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
Det är väl inte släktskapet i sig som hävdas, utan sannolikheten för att den ena eller andra byggt boden. Var morfarn fiskare är ju det ett tecken på att han sannolikt hade en eller flera sjöbodar. Nu verkar han ju förvisso ägt mark både här och där på ön, så det säger ju förvisso inget om specifikt den här sjöboden.
Har grannen å sin sida nyttjat boden så länge någon kan minnas talar ju det i någon mån för att det är dennes bod, även om den idag bara brukas för att ha baden-badenstolar i. Att ha en sjöbod på ofri grund om man har en fastighet som inte går ner till vattnet samtidigt som man har fiskerätt i vattnet är/var inte jätteovanligt i sig.
Ovanstående ska inte tolkas som att jag tror att det är grannens bod. Det allra mest troliga, och det som är den rättsliga presumtionen om det inte finns andra bevis är att boden hör till den mark den står på. Men det måste som sagt inte vara så.
Har grannen å sin sida nyttjat boden så länge någon kan minnas talar ju det i någon mån för att det är dennes bod, även om den idag bara brukas för att ha baden-badenstolar i. Att ha en sjöbod på ofri grund om man har en fastighet som inte går ner till vattnet samtidigt som man har fiskerätt i vattnet är/var inte jätteovanligt i sig.
Ovanstående ska inte tolkas som att jag tror att det är grannens bod. Det allra mest troliga, och det som är den rättsliga presumtionen om det inte finns andra bevis är att boden hör till den mark den står på. Men det måste som sagt inte vara så.
Om TS mors farfar var fiskare vilket enligt TS, motpartens ägare av grann fastigheten ej var är det mer troligt att morfarsfar som var fiskare byggde en fiskebod på den egna fastigheten. Att motparten som senare köpte grannfastigheten och ej var släkt som det kan förstås med tidigare ägare till densamme. Vid deras köp av grannfastigheten kan det orimmligt ingå någon byggnad på angränsande fastighet i köpet det måste i så fall framgå av köpehandlingen att det ingick en fiskebod som står på ofri mark i deras köp. Nu vet ju inte jag vad som står i köpehandlingar eller vem som betalat fastighetsskatt för denna bod vilket kan vara en ledtråd liksom vad det fanns för inventarier, mm i sjöboden och om det går spåra ägare till dessa äldre föremål.
Efter år 1972 så gäller inte muntliga avtal. Det måste finnas skriftliga dokument som bevis.
Om inte motparten kan visa skriftlig bevis tillhör boden mest troligt den mark ägare den är byggd på och som ursprungligen var fiskare. Man kan ju även fundera varför motpartens förra ägare inte byggd på egen mark om de påstår att den förre motparten skulle ha byggt på fiskarens fastighet en sjöbod trots att denna hadde egen mark att bygga på.
Bara mina 2 små ögon.....
Efter år 1972 så gäller inte muntliga avtal. Det måste finnas skriftliga dokument som bevis.
Om inte motparten kan visa skriftlig bevis tillhör boden mest troligt den mark ägare den är byggd på och som ursprungligen var fiskare. Man kan ju även fundera varför motpartens förra ägare inte byggd på egen mark om de påstår att den förre motparten skulle ha byggt på fiskarens fastighet en sjöbod trots att denna hadde egen mark att bygga på.
Bara mina 2 små ögon.....
Hej Sommarvittring!S Sommarvittring skrev:
I detta fallet är 2:1 st. 1 Jordabalken (1970:994), JB, tillämplig. Sjöboden utgör en byggnad som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk. Det är de enda rekvisiten som vi behöver ta hänsyn till här, eftersom andra stycket i samma paragraf handlar om byggnader som är uppförda utanför fastigheten. Detta innebär att sjöboden utgör ett s.k. allmänt fastighetstillbehör till fastigheten som sjöboden står på. Du skriver att fastighetsbestämningen visar att sjöboden står på er fastighet och således har du som fastighetsägare rätt till sjöboden.
Som fastighetsägare betraktas den person som genom att ha iakttagit ett formenligt fastighetsköp enligt 4:1 och 4:2 (egentligen hela kap. 4) JB ansöker om lagfart enligt 20:1 JB. Som fastighetsägare äger man allt som finns på fastigheten, t.ex. ovan allmänt fastighetstillbehör.
Du skriver att inget skriftligt avtal förekommit mellan dig och grannarna. Även om det hade funnits ett arrende- eller servitutsavtal så är sådana avtal inte förenade med äganderätt till sjöboden, utan endast nyttjanderätten. För information kommer här en liten utläggning om arrende och servitut, men detta kan du bortse ifrån eftersom det inte är tillämpligt i ditt fall.
Se exempelvis 8:1 st. 1-2 JB som beskriver arrende i allmänhet. Arrende innebär upplåtelse av jord till nyttjande mot vederlag och kan ske som jordbruks, bostads, anläggnings eller lägenhetsarrende. I detta fallet hade lägenhetsarrende sannolikt varit aktuellt för sjöboden, eftersom lägenhetsarrende föreligger när jord upplåtits på arrende för annat ändamål än jordbruk och upplåtelsen inte anses som bostadsarrende eller anläggningsarrende.
Se även 14:1 st. 1 JB som beskriver syftet av ett servitutet, dvs. att den härskande fastigheten får i vissa fall upplåtas rätt att i visst hänseende nyttja/taga i anspråk mark på den tjänande fastigheten.
Att grannarna under lång tid fått använda sjöboden är inget som de kan grunda ett juridiskt äganderättsanspråk på, särskilt eftersom de (som jag tolkar det från din fråga) inte har köpt sjöboden. Grannarna kommer sannolikt inte ha framgång med sin stämningsansökan där de hävdar att de äger sjöboden eftersom ni aldrig krävt att få nyttja den under er livstid. Stämningsansökan kommer sannolikt inte leda till mer än att en förlikning föreslås.
Hoppas detta bringat lite mer klarhet till din sitation och återkom gärna om du undrar över något mer!
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
Inte korrekt. Vi måste först veta om boden byggts för att stadigvarande brukas som en del av fastigheten den står på eller om den byggts för att brukas av grannfastigheten.J JuristKarin skrev:
I det första fallet är det första stycket som gäller, i det andra är det andra stycket. Att hoppa över byggnadens ursprung är att ta en genväg som eventuellt leder en fel.
Nu tror ju jag också att byggnaden hör till TS fastighet, men det är inte givet bara för att den står där – hade det varit så enkelt hade det inte behövts något andra stycke i paragrafen.
Visst är det viktigt att utreda huruvida en byggnad är ämnad att brukas för stadigvarande bruk. Sommarvittring skulle t.ex. kunna höra sig för hos Lantmäteriet för att undersöka om det finns papper som visar på vem som byggde sjöboden och till vilket syfte. I sjöbodens fall så vet vi från Sommarvittrings initiala fråga att hen har fiskare i släkten, kanske var det dessa som uppförde sjöboden(?) och i sådana fall kan jag tänka mig att fiskarna såg ett långt framtida behov av en sjöbod. Om så inte varit fallet tvivlar jag på att sjöboden stått kvar idag, eftersom ändamålet med denna för länge sedan skulle uppfyllts, varför jag anser det vara en omväg för Sommarvittring att lägga ned tid på frågan om vem som byggde sjöboden och varför. (Vidare är vem som råkade bygga sjöboden av liten betydelse eftersom sjöboden står på Sommarvittrings fastighet och utgör allmänt fastighetstillbehör enligt mitt tidigare svar. Att ta reda på vem som råkat bygga ett hus eller tillbehör har ingen betydelse för den personen som i nuläge råkar vara fastighetsägare.)
Jag vet inte riktigt var du menar med hänvisningen till det andra stycket i 2:1 JB. Det stycket behandlar byggnader eller andra anläggningar som uppförts utanför fastigheten, om dessa byggnader är avsedda för stadigvarande bruk vid utövandet av ett servitut till förmån för fastigheten och därav inte tillhör fastigheten där den finns. Det andra stycket är således inte aktuellt i Sommarvittrings fall.
Hej!B nord123 skrev:
Det är felaktigt att muntliga avtal inte gäller sedan 1972. Jag tror att det du syftar på är att före den 1 januari 1972 kunde servitut vara muntliga, men att servitut numera måste vara skriftliga, se 14 kap. 5 § Jordabalken (1970:994), JB, där det anges att servitut upplåtes skriftligen.
Muntliga avtal har aldrig upphört att gälla, men däremot måste ett muntligt anbud, dvs. erbjudande, antas direkt för att vara bindande. Se 1 kap. 3 § 2 st. Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, Avtalslagen.
Jag är osäker på vad du menar med ditt övriga inlägg, men jag hänvisar till mitt svar till Sommarvittring för klarhet.
Att grannen nyttjat sjöboden under jättelång tid är återigen inget som de kan grunda ett juridiskt äganderättsanspråk på, särskilt inte om inga papper finns på att de eller någon annan släkting till dem t.ex. köpt sjöboden för längesedan. I sådana fall hade man behövt undersöka om hävdreglerna hade varit tillämpliga, men eftersom inga skriftliga handlingar finns så är det sannolikt inte fallet. Det är därför direkt felaktigt att hävda att grannens användande "i någon mån talar för" att det är deras bod. Sedan är det fullt möjligt att äga en fastighet som står på ofri grund, såvida man har iakttagit formkraven för fastighetsköp i 4 kap. Jordabalken.
Hej Arne!A ArneTW skrev:
Det är inte korrekt att likställa äganderättsanspråk genom släktskap med detsamma genom användning.
En gammal gård kan t.ex. gå i arv i släkten och då är det fullt möjligt att hävda äganderätt genom släktskap. Vanligtvis har gården i sådana fall överlåtits genom benefikt fång, dvs. att mottagaren får äganderätten till egendom utan att betala något alls eller med så liten betalning att det inte är i rimlig proportion till egendomens värde, t.ex. genom arv, gåva eller bodelning och testamente.
Det är vidare möjligt att hävda äganderätt till fast egendom genom släktskap om hävdreglerna via vissa rekvisit uppfyllts.
Men att hävda äganderätt genom endast användning är lika ologiskt som att man lånar nycklarna till grannens hus när denne är på semester och sedan hävdar att man äger huset för att man använt detta.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
Det har jag heller inte hävdat. Ingen annan heller utom möjligen grannen.J JuristKarin skrev:
Håller inte med. Stadigvarande bruk kan nog vara stödbevisning för att det skulle vara grannens byggnad. Som jag hela tiden varit tydlig med räcker det med största sannolikhet inte i sig, därför uttrycket ”i någon mån”.J JuristKarin skrev:
Nej, det går att äga en byggnad på ofri grund. Och även om jag förstår att det var det du menade tycker jag att det är rimligt att hålla begreppen rena.J JuristKarin skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 840 inlägg
Om grannen byggt utanför egen fastighet är andra stycket tillämpligt då det då är byggt utanför dennes fastighet. Vi vet inte vem som byggt, men om grannen har bevis för att det byggts för dennes fastighets räkning är det stycket det som kommer i spel.J JuristKarin skrev:
Mycket lite talar för att det är så, men det är inget skäl att inte ta det på allvar då det skulle vara själva grunden i ett anspråk från grannen.
