Jag upptäckte en tråkig rötskada på den ena pardörren. Det såg inte så farligt ut till en början, men när jag började peta på en färgbubbla, visade sig att skadan mer omfattande än jag kunde föreställa mig.
Dörrarna och fönstren har cirka 14 år på nacken och jag är hittills helnöjd med dem överlag.
Jag har funderat på hur en sådan skada kan bli så här stor. Pardörren sitter åt väster och det är den mest utsatta sidan vid sol, vind och regn, men den här skadan är för omfattande för att bara bero på det. Andra delar av dörrarnas utsida är solida och är inte skadade.
Det jag har kommit fram till är att det sannolikt är tätningen av spegel-ifyllnaden (mdf?) längst ner på dörren är orsaken. Tätningsmassan har nu helt förlorat sin elasticitet och har lossnat till stora delar, och fungerar inte längre som tätning. Min teori är att detta har hänt för en bra tid sedan, varpå vatten kunnat tränga in i dörrens träkonstruktion.
Den nedersta vågräta delen på ”ramen”, som fö är helt oskadd, har lett vatten vidare in i den lodräta delen via det urfrästa hålet för tappen, och sugits upp av oskyddat trä. Tappen är fortfarande helt intakt, vitmålad och fin som den är, men allt omgivande trä är helt uppruttet. Den lodräta delen har alltså ruttnar inifrån och ut i och med detta!
Sammanfattningsvis är det 4 olika orsaker som förvärrat skadan, tätningsmassan som stelnat och släppt, konstruktionen som leder in vattnet till en kritisk del av konstruktionen, och en oskyddad urfräsning som suger in vattnet i träet.
Ovanpå detta är också färgtypen en bov i dramat, då den håller fukten instängd, likt plastfärg.
Så mitt råd är att man ska vara extra vaksam om man har den här typen av altandörrar med en fogtätad ”spegelutfyllnad” längst ner, i synnerhet då tätningen börjar släppa.