Varmvattenberad
Vad har du för hårdhet på vattnet - i tyska grader (dH) ??
Ta lite av gruset i ett glas och häll lite ättika eller citronsyra på det - börja det bubbla och fräsa så är det kalk eller som i den här formen brukar kallas pannsten. - bor man på orter som Västergötland på slätten där, Gotland mfl. med väldigt hårt vatten så är detta vanligt problem
Kalk i vatten fins i form av kalciumvätekarbonat ( Ca(HCO3)2 ) och är lättlöslig i vatten och i formen av kalciumkarbonat som är mycket svårlösligt i vatten - kalciumvätekarbonatet som bara kan finnas i vattenlösning är dock mer instabil än kalciumkarbonatet och påverkas dels av pH och temperatur och vid värme så omvandlas vätekarbonatjonen (HCO3⁻) och blir kolsyra (divätekarbonat H2CO3) och koldioxid och kalciumet binder ihop sig hårt med karbonat-jonen (CO3²⁻) med 2 elektroner (istället för att 'relation' med 1 elektron till var vätekarbonat) - så hårt att Ca⁺² och CO3²⁻ kopplas ihop och slutar att vara joner (bara en ytterst liten del blir kvar i lösningen som joner) och faller ut som en solid - gärna på den heta ytan och bildar pannsten.
Beroende på vad som finns övrigt i vatten så blir det mer eller mindre fast pannsten samt flagor/kakor av pannsten som sprängs bort hela tiden när den inkapslade elementet blir mer isolerat av pannstenen och elementet blir betydligt varmare än 100 grader C och med ånga bokstavligen spränger bort pannstenen när den blir för tjock.
Jag har en minne av byte av elpatron i en 300-liters lantbruksberedare när jag var liten så var det flera hinkar fulla med pannsten som kom ut med den sönderbrända patronen.
Ta lite av gruset i ett glas och häll lite ättika eller citronsyra på det - börja det bubbla och fräsa så är det kalk eller som i den här formen brukar kallas pannsten. - bor man på orter som Västergötland på slätten där, Gotland mfl. med väldigt hårt vatten så är detta vanligt problem
Kalk i vatten fins i form av kalciumvätekarbonat ( Ca(HCO3)2 ) och är lättlöslig i vatten och i formen av kalciumkarbonat som är mycket svårlösligt i vatten - kalciumvätekarbonatet som bara kan finnas i vattenlösning är dock mer instabil än kalciumkarbonatet och påverkas dels av pH och temperatur och vid värme så omvandlas vätekarbonatjonen (HCO3⁻) och blir kolsyra (divätekarbonat H2CO3) och koldioxid och kalciumet binder ihop sig hårt med karbonat-jonen (CO3²⁻) med 2 elektroner (istället för att 'relation' med 1 elektron till var vätekarbonat) - så hårt att Ca⁺² och CO3²⁻ kopplas ihop och slutar att vara joner (bara en ytterst liten del blir kvar i lösningen som joner) och faller ut som en solid - gärna på den heta ytan och bildar pannsten.
Beroende på vad som finns övrigt i vatten så blir det mer eller mindre fast pannsten samt flagor/kakor av pannsten som sprängs bort hela tiden när den inkapslade elementet blir mer isolerat av pannstenen och elementet blir betydligt varmare än 100 grader C och med ånga bokstavligen spränger bort pannstenen när den blir för tjock.
Jag har en minne av byte av elpatron i en 300-liters lantbruksberedare när jag var liten så var det flera hinkar fulla med pannsten som kom ut med den sönderbrända patronen.
Bubblar det så är det mer eller mindre del kalk i detta - mycket eller lite det fräser beror på styrkan på syran och är det utspädd ättika så är den ganska svag rent pH mässigt och reaktionen går inte så fort.O ockelbo1 skrev:
Ta gärna citronsyra som är starkare syra - lägg lite av grumset, lite mer generöst med citronsyra och lite vatten, låt stå över natten och sedan se om det är något kvar, är det något kvar - häll i lite mer citronsyra och vänta ytterligare en tid.
har du oxalsyra så blir det förmodligen ännu mer fart då den motsvarar typ 0.1-mol saltsyra eller svavelsyra i styrka när tillräcklig med pulver är löst i vatten - den är så stark att den kan ge fläckar på rostfria diskbänkar och bestick, var försiktig och heller inget på händerna - det är en av de starkaste organiska syrorna som går att köpa i handeln.
har du någon förbehandling av vattnet? - avhärdare eller avjärning - med avjärnare har man ofta avsyrningsfilter före för att höja pH, och dessa består av kalk och magnesiumoxider/karbonater
magnesium beter sig ganska mycket som kalk i många fall där magnesiumbikarbonat är mycket mer lösligt än magnesiumkarbonat - men då är det rätt mycket magnesium i vatten om det kokas ur magnesiumkarbonat ur vattnet...
varför jag ställer frågan förbehandling är för att du nämner hög natriumhalt och det brukar vara resultatet av katjonbytare med salt-regenerering.
Alternativt att det är relikt, mer salthaltig vatten i din brunn.
Redigerat:
Vi bor nära östersjön med bräckt vatten, en del grannar har högt natrimgrad i vattnet, när vi testade var vår natriumgrad låg, smakar inte salt, vattnet är hårt, har satt in avhärdningsfilter för att få mjukare vatten!
Så det var avhärdat vatten med i bilden...
har beredaren alltid körts med denna avhärdade vatten eller finns det en historia tidigare att den körts med hårt vatten??
---
Skrev om oxalsyra tidigare men glömde bort att den förenar sig så hårt med kalcium att det kommer inte att lösa upp kalk synbart - kalciumoxalat har mycket låg löslighet i vatten (ca 6,7 mg/liter) .
Kalcium är en metall som ger svårlösliga fällningar med de flesta 2-protoniga syror (tex. svavelsyra -> gips, karbonat-jon > kalciumkarbonat, oxalsyra - > kalciumoxalat, även med fosforsyra blir det en i praktiken helt olöslig fällning)
citronsyra kan vara både 2 och 3-protoning och löser kalcium lite sådär med ca 0.8 gram/liter
ättiksyra är 1-protonig syra och ger genast mer löslighet då som kalciumacetat (kalk löst med ättiksyra) har löslighet på ca 34 gram/l men minskar lösligheten med högre temperatur
mjölksyra som löser kalk har högre löslighet upp till 85 gram/liter vid 30 grader C och är ofta använd i de köpta vätskorna som används i avkalkning av bryggare och espressomaskiner och lösligheten ökar med temperaturen.
Skall man vara säker på att kalciumkarbonat ('kalk') löses ordentligt så är det att använda saltsyra då det ger kalciumklorid som salt och det är väldigt lättlösligt till den grad att den är hygroskopisk (det är kalciumklorid till största delen som används i 'torrbollen') - dock kan saltsyra inte lösa redan befintliga salter som gips (kalciumsulfat), kalciumoxalat eller kalciumfosfat då de redan är så hårt bundna i varandra att det inte går att få isär dem igen.
har beredaren alltid körts med denna avhärdade vatten eller finns det en historia tidigare att den körts med hårt vatten??
---
Skrev om oxalsyra tidigare men glömde bort att den förenar sig så hårt med kalcium att det kommer inte att lösa upp kalk synbart - kalciumoxalat har mycket låg löslighet i vatten (ca 6,7 mg/liter) .
Kalcium är en metall som ger svårlösliga fällningar med de flesta 2-protoniga syror (tex. svavelsyra -> gips, karbonat-jon > kalciumkarbonat, oxalsyra - > kalciumoxalat, även med fosforsyra blir det en i praktiken helt olöslig fällning)
citronsyra kan vara både 2 och 3-protoning och löser kalcium lite sådär med ca 0.8 gram/liter
ättiksyra är 1-protonig syra och ger genast mer löslighet då som kalciumacetat (kalk löst med ättiksyra) har löslighet på ca 34 gram/l men minskar lösligheten med högre temperatur
mjölksyra som löser kalk har högre löslighet upp till 85 gram/liter vid 30 grader C och är ofta använd i de köpta vätskorna som används i avkalkning av bryggare och espressomaskiner och lösligheten ökar med temperaturen.
Skall man vara säker på att kalciumkarbonat ('kalk') löses ordentligt så är det att använda saltsyra då det ger kalciumklorid som salt och det är väldigt lättlösligt till den grad att den är hygroskopisk (det är kalciumklorid till största delen som används i 'torrbollen') - dock kan saltsyra inte lösa redan befintliga salter som gips (kalciumsulfat), kalciumoxalat eller kalciumfosfat då de redan är så hårt bundna i varandra att det inte går att få isär dem igen.
Då är det mesta av kalket i beredaren från tiden innan ni började med avhärdaren.
det ni kan trösta er är att påkalkningstakten i beredaren förmodligen är nära noll och kanske tom går åt andra hållet och löser kalk med den avhärdade vattnet, och med tanke på hur ljus kopparen verkar varas så verkar elementet vara i en reducerande miljö och bygger inte upp oxider på kopparytan. Om det är ett problem eller inte kan jag inte svara men så länge pH är över 7 så bör det inte bli någon utlöst koppar i någon mängd och så länge det fins kalk kvar i beredaren så lär det inte droppa under 7 i pH.
Reducerande miljö kan också skapas om det fins svavelväte i vattnet (luktar ruttna ägg).
det ni kan trösta er är att påkalkningstakten i beredaren förmodligen är nära noll och kanske tom går åt andra hållet och löser kalk med den avhärdade vattnet, och med tanke på hur ljus kopparen verkar varas så verkar elementet vara i en reducerande miljö och bygger inte upp oxider på kopparytan. Om det är ett problem eller inte kan jag inte svara men så länge pH är över 7 så bör det inte bli någon utlöst koppar i någon mängd och så länge det fins kalk kvar i beredaren så lär det inte droppa under 7 i pH.
Reducerande miljö kan också skapas om det fins svavelväte i vattnet (luktar ruttna ägg).